Nya1DNovellBloggen

Vi hade precis kommit fram till dörren och Anna tog ut nycklarna för att öppna den. Hon satte i nyckeln i hålet och titta retsamt på mig. Jag höjde ena ögonbrynet och såg hur hon körde fram och tillbaka med nyckeln i hålet. Killarna såg en aning förvirrade ut tills Niall plötsligt brast ut i skratt när han fatta vad Anna mena. Han la sin arm på Annas axlar och jag och Anna börja också skratta. Anna vände sin blick mot Liam och Harry och lyfte ögonbrynen medans hon fortsatt trycka nyckeln in och ut. Liam fatta äntligen och hans ansikuttryck blev genast generat. Harry verka också fatta nu.

- "Oh you are one little perv" Sa Harry.
- "Yeah I mean come on Anna" Sa Liam. Anna bara skratta och öppna dörren. Vi alla gick in och tog av oss skorna eftersom ingen hade jacka. Jag visa runt huset medans Anna fixa te och vattenpipa.
När jag visat klart satte vi oss på sofforna runt ett bord med vattenpipa, te och lite smått och gott.
- "You got a really lovely house" Sa Liam.
- "Thanks" Sa jag och Anna i kör.
- "And my woman here makes lovely tea" Sa Niall och la sin arm runt Annas midja. Vi skratta.
- "You know what I'll be right back, just gotta make one phone call" Sa Harry och reste sig upp medans han titta på mig.
- "Yeah sure" Sa alla. Harry försvann bort mot balkongen. Jag vände mig mot Liam som satt bredvid mig.
- "So Liam, how are things going with Danielle?" Fråga jag.
- "It's gotten a little better, thanks to your advice... But I'm just not sure" Svara Liam och såg upprörd ut.
- "Why?" Fråga Anna.
- "Cause we've been fighting alot. And it feels like we've been slipping away from eachother. I really don't like this...". Liam titta ner på golvet. Jag la min hand på hans rygg.
- "Cheer up, I'm sure things will get better! After every rain comes a rainbow" Sa jag och log. Liam titta på mig och försökte fram ett léende.
- "So what have you done here in London?" Fråga Niall.
- "Not that much" Svara Anna.
- "Yeah we haven't really had the time to go out" Sa jag.
- "That sucks..." Sa Niall. Han titta på Liam. "Hey Liam when's our next day off?".
- "I think in two days, that's when the radio tour ends".
- "Maybe then we can show you girls around London?" Fråga Niall.
- "Yeah sure that would be great" Svara Anna och log. Niall log och gav henne en puss på kinden. Man såg att hon rodna till.
Jag hörde fotsteg närma sig från andra sidan lägenheten och vänta på att se Harrys ansikte dyka upp. Han kom in i rummet och slog sig ner bredvid mig. Han tog en muffins som var på bordet. Jag stirra på honom.
- "Zayn's on his way" Sa han och tog en tugga. Mina ögon blev stora. Okej, han är påväg. Nu gäller det. Jag kände hur det bubbla i min mage och nervösiteten växte. Gud vad jag hatar att vara nervös!
Helt från igenstans skrattar Harry. Jag kollar på honom, som föressten har sin mun full med muffins. Han pekar på mig och skrattar.
- "You should've seen your face" Mumla han fram medans han klappa med händerna. Dom andra börja skratta och jag himla med ögonen. Jag örfila Harry lätt på kinden.
- "And you shouldn't talk with your mouth full of cupcakes". Jag log och reste mig upp. Jag gick in på mitt rum och gick fram till sminkbordet. Jag spraya lite parfym och såg till att allt satt på plats. Sen gick jag ut till vardagsrummet. Jag ploppa ner i mitten av Liam och Harry igen.
Framför mig såg jag hur Niall tog vattenpipan från Annas mun och tog ett bloss. Man hörde hur vattnet i vattenpipan bubbla. Jag kolla konstigt på dom.
- "You know there's two hoses?" Fråga jag retoriskt.
- "We know" Sa dom i kör men såg inte ut och veta direkt mycket. Dom bara stirra in i varandras ögon.
- "Okay..." Sa jag.
- "Awe how sweet" Sa Liam. Både jag och Harry titta på Liam.
- "Mate" Sa Harry.
- "No" Sa jag. Liam skratta och skaka huvudet. Jag såg i ögonvrån att Harry tog upp sin mobil. Jag snegla på den och såg att han var inne på sms. Ja jag vet att man inte ska tjuvtitta på andras sms men det kan vara från Zayn... Harry la ner mobilen och jag titta nyfiket på honom.
- "Zayn just texted me, he's here. So, can SOMEONE go down and show him the way up here?" Fråga Harry och la extra betoning i "someone". Han kolla på mig och höjde ögonbrynen. Jag skratta.
- "I'm not going!" Sa jag.
- "No one else is!" Sa Harry.
- "Actually, I don't mind-" Börja Liam men blev avbruten.
- "NO ONE. ELSE. IS" Sa Harry nu högre.
- "But Harry Liam just-" Börja jag.
- "NO. ONE. ELSE. IS. GOING. DOWN" Sa Harry bestämt. Jag höjde ena ögonbrynet.
- "Damn" Sa Liam.
- "But Harry-!".
- "No!" Sa Harry. "Nikita you're gonna talk to him anyway".
- "But...".
- "No buts. Come on, off you go" Sa Harry och lyfte upp mig.
- "Fine, okay, okay!" Sa jag och reste mig själv helt och hållet. Jag börja sakta gå utåt.
- "Well go on then, your prince is waiting" Retades Harry bakom mig.
- "Oh shut up Harry. Or should I say Hazza!". Harry skratta.
- "That name doesn't really bother me so in your face" Skratta han.
- "I hate you" Sa jag tyst. Harry bara skratta. Jag tog snabbt på mig ballerina skor och gick ut.
Ju närmare jag gick mot hissen ju fortare slog mina hjärtslag. Nu för första gången på länge ska jag ha en riktigt konversation med Zayn. Jag gick in i hissen och åkte ner till botten våningen. Jag pilla på knuten på min tröja som var över min navel. Hiss dörren öppnades och jag gick ut. Jag titta runt mig. Ingen Zayn. Vart är han? Jag gick runt lite. Fortfarande ingen Zayn. Jag vände mig om för att gå mot hissen. Jag svär om Harry ljugit nu så...
- "Nikita?". Jag stanna till och titta upp. Zayn! Han stog lutad bredvid hissen. Hur länge har han stått där?
- "Hey it is you" Sa han sedan.
- "Hey.." Sa jag och börja gå mot han. "I've been looking for you, were where you?".
- "I was right here" Sa Zayn och peka på marken.
- "But... Oh never mind. Wanna go up?" Fråga jag, fortfarande lite chockad.
- "Yeah sure" Sa jag och vi gick in i hissen. Hiss dörren stängdes och vi börja åka uppåt. Åh gud... Var han lika nervös som jag? Jag var rädd att man skulle höra mitt hjärtslag genom min bröstkorg. SÅ nervös var jag. Jag titta lite på Zayn. Han hade jeans byxor och en vit tshirt med en skinn jacka över. Han hade lite skägg och rufsigt hår. Omg...
- "So how's it going?" Fråga Zayn. Jag titta upp på honom och fick ögonkontakt.
- "Erm, good! You?".
- "Good" Sa han och log. Jag log svagt tillbaks. Åh jag hade sån stor lust att fråga om Perrie eller något. Men inte rätt tillfälle...
Hissen stanna och dörrarna öppnades. Zayn gjorde en gest att jag skulle gå först så jag log och gick. Jag gick långsamt runt korridoren tills vi kom till vår dörr. Jag tog fram min hand för att öppna dörren.
- "Actually wait" Sa Zayn och tog min arm. "Before we go in, I just wanna talk. Like alone here with you". Jag titta rakt in i hans ögon och hans stirra rakt in i mina.
- "Sure yeah..." Sa jag. Zayn tog ett andetag och körde sina fingrar igenom sitt hår.
- "You're not mad at me are you?" Fråga han.
- "I don't know... Not that much anymore...".
- "Okay well... I know I've said this before but I'm sorry. Really, really, really sorry..." Sa han. Jag sa inget utan vände min blick mot golvet. Zayn var också tyst, han vänta säkert på att jag skulle säga något. Efter en stund hörde jag honom svälja och dra efter andan igen.
- "Last time we talked you said that my fight ended a long time ago... Well, I don't care" Sa Zayn och jag hörde hur han bet sig i käken. Helt plötsligt var han framför mig och han tog fram sin hand för att lyfta min haka. Han lyfte den så jag titta rakt in i hans bruna ögon. Jag kunde känna mitt hjärta slå snabbare och snabbare.
- "I will do anything to get you back". Zayn ställde sig närmare mig så jag var lite upptryckt mot väggen.
Vad svarar man på sånt här?! Och varför står han så nära? Tänker han göra något hektiskt?!
Jag kände paniken växa samtidigt som mitt hjärta slog snabbare och andetagen blev tyngre.
- "Zayn..." Sa jag tyst. "You crushed my heart to piesces... I can't just forget stuff like that, I can't preted that didn't happen".
- "Okay well... Can you give us a little time? Just forgive me. You can hate me if you want but I just want your forgivness". Zayn brittiska dialekt eka i korridoren. Jag bet mig i underläppen och fundera ett tag.
- "Okay, I do forgive you Zayn. But you're gonna have to be patient with me" Sa jag tyst. Just då såg jag något som jag inte sett på ett bra tag. Zayns ansikte lyste upp och ett léende spred sig på hans läppar. Det smitta av sig och jag börja också le.

Lite kort men oh well oh well... Jag ska försöka få upp nästa kapitel riktigt snaaart! :) Jag har slutat länka min blogg facebook och sånt för min uppdatering är inte på topp just nu. Men så fort uppdatering blir bättre så kommer jag börja länka igen :) Bara så ni vet, för det finns några som brukar vänta på att jag länkar bloggen på ställen. 

KRAM! xx