I Want- Kapitel 65
Vi satt i ungefär en timme och bara snacka. Alla skratta, speciellt Niko. Hon måste vart så himla glad. Vi skratta, åt godis, busa lite, skratta lite till och hade kul. Nästan som det bruka vara. Nästan. Bara att Anna inte var här och det var fortfarande spänt mellan mig och Zayn.
Sen var vi tvugna att gå. Tiden var slut. Men vi bestämmde att vi skulle träffas så fort killarna var lediga igen, det var om några dagar. Dom skulle resa runt till olika städer i England och göra konserter och några radio shower. Som en mini turné. Sen kan dom äntligen njuta av sommaren. Förhoppningvis med mig och Anna.
En vecka senare:
Anna's perspekiv:
Jag reste mig segt ut ur sängen. Klockan var 8:30. Orsaken till att jag vakna tidigt är för att vi måste gå till jobbet. Vi har varit anställda och jobbat där i 5 dagar nu. Eftersom det är helg så öppnar caféet klockan 11, och vi måste vara där en timme innan det öppnar.
Jag gick in till toan och sköljde av mitt ansikte och borsta tänderna. Jag sminka mig snabbt. Jag platta mitt hår lite och satte upp det i en toffs. Herregud hur länge ska jag ha lila hår egentligen? Jag tror att jag ska färga det idag. Efter jobbet. Men vilket färg...? Jag får väl fråga runt. Jag gick ut ur mitt rum och gick in till köket. Som vanligt blev jag klar före Nikita.
- "Nikita skynda dig!" Ropa jag så det hördes i hela huset. Jag gick fram till stereon som låg i vardagsrummet under teven.
- "Snart klar!" Ropa hon tillbaks. Jag satte på stereon på radio och den första låten som kom på var "Wings" av Little Mix. Jag hoppa till och börja stressat trycka på massa knappar för att försöka få tyst på stereon. När jag äntligen bytt till CD så andades jag ut.
Perrie är ju i Little Mix och jag tror inte Nikita vill bli påmind av henne just nu. Även fast hon sagt att hon gillar Little Mix och Perrie så är det ändå ingen bra start på dagen.
- "Varför stängde du av?" Hörde jag plötsligt Nikita säga från vardagsrums öppningen. Jag hoppa till lite.
- "Eh, tröttnat på den låten" Sa jag tyst. Jag track på Play och "Chasing The Sun" av The Wanted började spelas. Jag gick in i det öppna köket och hämta ut en protein dricka och en färdiglagad kyckling macka. Jag satte mig ner och börja äta. Nikita hade halva sitt hår uppsatt, men luggen var ute. Sen sitt vanliga cat-eye smink och plattat hår.
- "Asså... Jag har sagt att jag inte har något emot Perrie eller Little Mix" Sa hon och satte sig ner med en energi dricka och äppelpaj från igår.
- "Jaja" Sa jag jag drack en klunk. "Men gud vad nyttig du va då" Sa jag sedan. Nikita kolla ner på sin "frukost" och sedan på min.
- "VA' ska dö gö'?" Sa hon med rysk accent. Jag skratta lite och höjde ena ögonbrynet.
- "Okej men om du får diabetes så ska du veta att jag varna dig".
Jag tog fram mobilen och gick in på Twitter. Det verka som att Nikita gjorde samma sak. Jag gick ut från Twitter och gick istället in på Keek. Jag börja filma utan att Nikita märkte.
- "Hey guys! So it's morning and Nikita and I are just eating breakfast. But, look at what I'm eating and what Nikita is eating" Sa jag och vände kameran och filma vår frukost.
- "Woah hey?" Sa Nikita förvirrat. Jag filma henne.
- "I'm eating a healthy sandwich and a protien drink while you're eating applepie and an energy drink. Anything to say?" Sa jag. Nikita satt tyst några sekunder.
- "No" Sa hon sedan tyst och titta ner. Jag filma mig själv.
- "Anna-1, Nikita-0. Join Annas army! Bye!" Sa jag och keeken slutades.
Jag skratta ondskefullt. Jag och Nikita hade ungefär 200 000 följare var på Keek så vi hade ett såkallat "Keek war". Så vi vill att våra följare ska komma till våra 'Armys'. Orsaken till att vi hade så många följare btw var för att vi hade en YouTube kanal som hette "Niias", där bruka vi ladda upp massa roliga videor av oss när vi till exempel skämmer ut oss själva. Men vi har tagit en paus från det nu för vi hinner knappt nu när vi precis flyttat till London och börjat jobba.
- "Känner du dig hotad än?" Fråga jag och la min talldrick i diskmaskinen.
- "Absolut inte, min armé bara växer och växer" Sa hon åt tog en tugga från sin paj.
- "Det gör min med så va inte så säker!" Sa jag och gick in på mitt rum. Nikita ropa något efter mig men jag hörde inte.
Jag gick in i min walk in closet och tog fram lila jeans shorts och ett rosa löst linne. Jag gick sedan fram till min smink byrå och spraya på deo och parfym. Jag satte på några mellanstora runda silver örhängen och ett armband som hade två kramande fåglar på sig. Jag hade fått det av ett fan när vi var i Sverige.
Jag titta på klockan som var 9.45. Vi har en kvart på oss. Jag gick till hallen och tog på mig mina supras och tog min väska. En jacka behövdes inte.
- "Kan du jalla dig Nikita!" Ropa jag.
- "Chilla!" Ropa hon och kom till hallen och tog på sig sina ljusblåa converse. Hon hade bytt om till vita jeans shorts och en jeans-aktig väst som var knuten precis över magen. Och hade på sig ett långt halsband med London bussen på och några hängande silvriga örhängen. Jag vände mig om till den stora vägg-spegeln som var mitt emot där vi hängde våra jackor och satte på mitt mörkrosa läppstift. Nikita la också på sitt men hennes var rött/mörkrosa.
Vi gick ut och låste dörren.
Man kan säga att vi bodde i stan. Så allt var ganska nära om man gick med fots. Cafeét var bara tio minuter bort.
Halva dagen har redan gått och klockan slog precis tre. Bara två timmar kvar. Idag var en ganska normal dag, hyfsat mycket folk. Inte för lite folk och inte för hektiskt, med tanke på att det är ett väldigt populärt café.
Jag stog vid kassan just nu och Nikita var servitös. På början av dagen står hon vid kassan och jag vid disken, sen är jag vid kassan och hon servitös, och snart ska jag vara servitös och hon ska vara vid disken.
Jag kände något i min ficka vibrera och insåg på direkten att det var min mobil. Vi fick inte ha mobilen uppe så jag sa att jag skulle till toan och smög bort dit. Jag tog upp min mobil ur mina arbets kläder och såg att jag fått ett sms. Det var från Niall. Jag kände ett leénde formas på mina läppar medans jag öppna det. Jag hade skaffat engelskt kort nu så behöver inte snacka på viber. Eller jo, men bara med dom i sverige. Jag läste tyst smset.
"Hey babe, what are you doin? Still at work? Xx".
Jag knappa ett svar.
"Helllooo love, yes I'm at work :/ What about you? Xx".
Efter bara några sekunder fick jag ett svar tillbaks. Snabbare än vanligt faktiskt.
"I have the day off, remember? But anyway, me, Liam and Harry are bored, so we figured we could come and visit you? Or what do you recon? x".
Jag bet mig i läppen. Var det verkligen en bra idé? Halva One Direction komma hit?
"Are you sure thats a good idea? We could just meet you afterwards? x".
"But I wanna meet you now... And well... I'm kinda hungry. Besides, we'll surprise Nikita x".
Jag skratta åt hans svar.
"Silly you! But Niall haven't you noticed the tencion between Nikita and Harry?".
Jag bet mit i underläppen. Precis när jag kände min mobil vibrera så kände jag plötsligt en kall hand på min axel. Jag hoppa till lite och gav ifrån mig ett tyst skrik.
- "OMG!" Ropa Nikita som tydligen också blev skrämd av mig.
- "Omg på dig själv!" Sa jag och andades ut. "Vad är det?".
- "Vad gör du?" Fråga hon och lyfte ena ögonbrynet.
- "Erm... Niall" Va det ända jag sa och visa mobilen.
- "Aha... Men vi har byte nu så du får servera, här du kan få mitt förkläde" Sa hon och räckte ut sitt förkläde till mig. "Och skynda så Wendy inte ser dig" Sa hon sedan och sprang ut.
Wendy är vår chef. Hon är SUPERsnäll. Eller ja, när hon inte är i caféet. När det är jobbdags så är vi bara kollegor, säger hon.
Jag suckade tyst och kolla ner på min mobil.
"I have, I'm not that blind.. But they can't just avoide eachother all the time? So what do you say? xx".
Jag fundera lite. Åh vad är det värsta som kan hända?
"Alright, you're right. The cafeteria is called Aurae, not sure what the street is called though. But I gotta go now xx".
Vi fick nyligen reda på att 'aurae' betyder himmel på latin. Ganska coolt. Jag fick ett svar tillbaks och log lär jag läate det.
"Oh I think I know where it is! Okay I don't wanna get you fired now so off you go ;) See you in a bit xx".
Leéndet på mina läppar ville inte gå av. Jag skratta lite och stoppa ner mobilen i fickan. Han är så galen. Och jag älskar han för det.
Jag satte på mig förklädet och börja jobba.
Jag kolla på klockan. Halv fem... En halv timme kvar. Jag pusta ut lite och tog bort disk från ett bord. Det var ungefär 6 talldrickar och glas, och dum som jag är så försökte ta allt på en gång. Jag hade lagt allt på en stor bricka och nu var det bara att försöka gå in till disken utan att något ramlar. Det gick bra halvvägs, men när jag börja nå kassan så tappa jag balansen. Mitt hjärta börja slå snabbare. Ramla inte nu Anna! Jag börja snubbla men kom äntligen fram till kassan så jag la brickan på bänken. Jag andades ut i lättnad. Jag tog upp ett glas för att lägga den på kassan. Jag la alla glas där. Just när jag skulle ta det sista glaset hörde jag skratt bakom mig.
- "Guess who" Hörde jag en väldigt bekant röst säga medans han skratta och la sina händer på mina ögon. Jag blev så chockad av den plötsliga berörningen så mitt grepp om glaset lättna och en sekund senare hörde man ett högt sprack och tusen glasbitar låg på marken. Det blev helt tyst och exakt allas blickar vändes mot mig. Jag log nervöst. Som tur var att det bara var typ fyra personer som var här. Om man inte ränkar med Niall, Harry och Liam som precis stigit in.
- "Niall don't do that again!" Sa jag förvånat och vände mig om. Innan jag ens hann se Nialls vackra ögon så kände jag hans mjuka läppar mot mina. Jag log och kysste han tillbaks. Vi drogs iväg och jag mötte hans glittrande blåa ögon.
- "I'm sorry if I scared you" Viska han så jag rös.
- "It's okay" Sa jag och log.
- "Oh get a room please" Sa en tjej som jobba här, Mia. Jag vände mig om och när hon såg Niall och dom andra så ändrades hennes ansikts uttryck totallt.
- "Sorry... But um, Mia, this is my boyfriend" Sa jag och kände Niall dra mig närmare honom. Åh det var så himla skönt att kalla honom för min pojkvän... Min... My.... MY PRECIOUS! Nej men gud.
- "Oh so this is the boy you've been secretly texing instead of actually going to the restroom" Sa Mia och blinka mot mig. Jag kolla förvånat på henne.
- "How.." Var det det ända jag hann säga.
- "I'm not stupid" Sa hon och log.
- "Oh... Well thanks for not telling Wendy. Anyway, Niall this is Mia. And Mia these boys over here is Liam and.." Sa jag men blev ännu en gång avbruten.
- "Harry. I know" Sa Mia.
- "Oh are you a fan?" Fråga Liam.
- "Well... Sorta... But Anna hurry up and clean this up before Wendy sees it. Meanwhile I can take their orders" Sa Mia och log.
- "Sure" Sa jag. Jag tog snabbt brickan med talldrickarna och la dom vid disken. Sen gick jag ut och hämta glasen. Jag la dom bredvid talldrickarna och fick syn på Nikita.
- "Niktia kom ut sen, vi har fått speciella gäster" Sa jag.
- "Va?" Sa hon förvirrat men jag gick ut så hann inte svara. Jag tog snabbt bort alla glasbitar på golvet.
Killarna satt på ett bord i hörnet, men nära kassan. Jag gick fram till Mia.
- "Hey Mia can you cover for me a few minutes?" Fråga jag och gjorde ett tappert försök till puppy eyes. Hon skratta.
- "Yeah sure. But you owe me one". Jag log.
- "Thanks!". Jag gick fram till killarna och Niall klappa på soffan bredvid sig. Jag fnissa och satte mig där. Niall la sin arm på mina axlar och det bubbla i min mage.
- ''Love your shoes'' Sa Niall och knuffa mig lätt på axeln.
- ''Thanks'' Sa jag och fnissa
- "Where's Nikita?" Fråga Liam.
- "She's in the back with the dishes, but I told her to come out" Svara jag. Dom nicka.
- "So how's things been going?" Fråga Harry.
- "Pretty good. Love the job, and you guys have to see our flat!" Sa jag med ett stort leénde fastklistrat på mina läppar.
- "Same goes for you" Sa Niall.
- "Oh yeah, I haven't seen your flat either" Sa jag.
- "Well maybe we can come over to your place today?" Föreslog Liam.
- "Yeah sure! We get off any minute now" Sa jag. När kommer Nikita ut egentligen?
Nikita's perspektiv:
- "Thanks Joseph, I owe you one" Sa jag och log.
- "No problem". Jag hade övertalat Joseph, en kille som jobbar här, att ta min plats i disken medans jag gick ut en stund. Asså ut till själva caféet. Vad mena Anna ens? Speciella gäster? Kanske någon av våra chefer? Eller någon känd? Eller någon i vår familj?! Ne tror inte det. Kanske... Niall? Förmodligen... Men han har väl jobb? Och hon sa gäster. Niall och... Josh?. Aja så länge det inte är Zayn eller Harry.
Jag kom ut och märkte att caféet nästan va tomt. Makes sense för vi stänger snart. Jag kände genast igen rösterna av Anna, Liam och Niall. Yes! Bara dom... Jag log mot Mia medans jag gick förbi henne och såg tillslut Anna och dom. Liam luta sig framåt och bredvid han mot väggen visa sig ingen annan än Harry. Ah. Great.
- "Hey guys!" Sa jag glatt. Liam var den första som reagera, han ställde sig upp och gav mig en stor kram.
- "Well hello! Long time no see" Sa han medans vi drog ifrån. Jag skratta och vi satte oss ner. Liam in först såklart och jag efter han. Jag gav Niall en 'sup' nickningen och han gjorde samma sak.
- "Hey Harry" Sa jag och log lätt mot honom.
- "Hello" Sa han med sin brittiska accent.
- "So Nikita we thougt that after work they come to our place. You know, to see our new flat" Sa Anna.
- "Erm... Okay... Sounds great..".
- "You know what? I'll be right back, where's the restroom?" Fråga Liam och jag ställde mig upp för att han skulle kunna gå förbi.
- "Right there" Sa Anna och peka på vägen dit. Liam nicka och gick iväg. Jag satte mig sakta ner bredvid Harry. Jag såg Anna och Niall dela en blick.
- "Soo guys... Where's Louis?" Fråga jag.
- "Oh I think he's with Eleanor" Sa Niall.
- "Oh, so is this like your day off?".
- "Yeah" Svara Niall.
- "Sweet, is it just today or...?".
- "No, we have tomorrow off too" Sa Harry. Jag vände mitt huvud mot honom.
- "Nice" Sa jag.
- "How about we do something tomorrow too?" Fråga Niall.
- "Yeah sure! But wont it be hard?" Fråga Anna.
- "Um.. Why?" Fråga Niall och gav Anna en menande blick. Hon gav honom en blick.
- "Because of... The fangirls... You know" Sa Anna tveksamt.
- "Oh... Who cares it'll be fine.." Sa Niall. Jag kolla konstigt på dom. Dom beter sig konstigt...
- "Is it just me... Or are they acting strange?" Hörde jag plötslogt Harry viska intill mitt öra. Jag fick en snabb rysning.
- "No, they're definantly acting strange" Viska jag oberört tillbaks. Anna och Niall mumbla på om massa saker.
Helt från ingenstans kände jag något röra mitt ben under bordet. Jag fick panik i nån sekund tills jag insåg att det bara var Harrys fot. Vänta lite.... Jag kolla på Harry som log snett. Tåflörtar han med mig? Wtf? Vart kom det ifrån?
Nej då... Han... Beter sig väl bara konstigt han också...
Liam kom tillbaks och han satte sig bredvid mig. Jag kände Harry typ knuffa mitt ben under bordet. Jag kolla förvirrat på han. Liam, Niall och Anna hade redan börjat en konversation om någonting. Jag log och låtsades som att jag lyssna. Jag vände mitt huvud mot Harry.
- "Harry, what are you doing?" Viska jag.
- "I have no idea what you are talking about".
- "Seriously stop..".
- "Why?".
- "What do you mean why? Because... I don't know. It's wrong".
- "What's wrong?". Jag vände mig helt så jag hade ögonkontakt med honom.
- "You and me" Sa jag.
- "But why? Don't you like me? Is it because of Zayn?".
- "Harry listen to yourself. Do you even like me?".
- "I don't know... I know I like you more then a friend".
- "But we can't".
- "Why?". Jag sucka.
- "Okay you wanna know why?" Sa jag högt. Liam, Niall och Anna stanna upp och kolla på oss.
- "Please! Tell me!" Sa Harry minst lika högt och våran ögonkontakt var fast. Tystnad...
- "What's going on?" Fråga Liam. Jag bröt ögonkontakten med Harry och kolla på bordet.
- "Nothing" Sa jag. Harry sa inget. Liam och dom andra fortsatt med sin konversation.
- "Listen" Viska Harry. Jag rörde mig inte. Inte ens för att kolla på honom.
- "I really don't wanna end up like you and Zayn with you. You two bearly look at eachother anymore" Viska Harry. Jag satt still en stund med vände mig sedan om och kolla rakt in i Harrys vårgröna ögon.
- "Trust me, I don't even wanna be like this with Zayn, so I really don't wanna be like that with you either..." Viska jag.
- "I'm sorry for... Well... You know. But you should talk to Zayn. I know it pains you both when you treat eachother like this". Jag rös lite. Tanken att prata med Zayn var verkligen frestande. Jag ville inte vara ovän med Zayn mer. Ja, jag är fortfarande lite sur. Jag menar han var otrogen för guds skull. Men det här har hållt på för länge. Och för att vara ärlig så saknar jag han. Hans snälla leénde, hans söta sätt att flörta, men mest saknar jag att vara i hans armar.
- "To be honest I kinda miss him" Sa jag tyst.
- "I know" Sa Harry. Jag kolla undrande på honom.
- "I can se it your eyes girl, yeah everytime you look at him" Sjöng Harry randomly. Jag skratta. "And the same with him, anyone can tell that he misses you". Det kändes som att någon omfamna mitt hjärta med värme. Zayn saknar mig! Aw!
- "So.. What do I do?" Fråga jag.
- "Nothing. I'll ring him and tell him to come over to your place so you can talk there" Sa Harry. Åh Harry jag kan kyssa dig! Jag trodde han hade ändrats men han är fortfarande lika omtänksam som han alltid varit.
- "Harry your the best! I would hug you but I'd look weird. You know, hugging you out of nowhere" Sa jag och log. Harry bara skratta.
- "Alright guys, work's over! We'll see you all tomorrow!" Hörde jag plötsligt Wendy säga från kassan. Hon titta hitåt.
- "Come on girls, change clothes" Sa hon.
- "Okay" Sa vi i kör. Alla ställde sig upp och jag märkte att vi var dom ända kvar.
- "Wait for us outside we'll be there in five" Sa Anna.
- "Sure babe" Sa Niall och gav Anna en snabb puss på munnen. Jag och Anna gick till personalrummet medans killarna gick ut. Vi gick till omklädnings rummen och bytte snabbt om. Sen gick vi bakvägen ut. I vanliga fall skulle vi stanna och städa bort allt men Mia och Wendy skulle fixa det för oss sa dom. Jag älskar verkligen det här stället.
Hej! Så förlåt för den långa väntan på nytt kapitel men allt är lite messed upp med skolan och så nu... Men I'm trying :)
Hoppas ni gillar kapitlet! Och tack ännu en gång för era kommentarer! Bästa ni! ♥
I Want- Kapitel 64
- "Chilllllaaa! Det kommer gå bra. Bara gå ut och ha kul. Din syster kommer ju hit så det kommer ju också vara kul. Vi kan visa runt henne här i London" Sa Anna och log.
- "Haha kolla på dig!" Sa jag och skratta. "Pratar som att vi har bott här i månader!". Jag och Anna skratta.
- "Aja men vi är London människor nu så vi vet mer om London än din syster i alla fall" Sa Anna.
- "Haha sant...".
När vi blev klara med att packa ut laga Anna lite mat medans jag hitta en bra film att kolla på. Vi bestämmde oss att kolla på "Lol". Den sägs vara asbra.
Efter det gick vi ut en runda. För vi hade inget bättre för oss. Och det va ljust ute ganska länge eftersom det var sommar så varför inte.
När vi kom hem så somna jag så fort mitt huvud nudda kudden.
Bild 1: Nikitas kläder. Bild 2: Nikolinas kläder.
10 dagar senare:
Ikväll skulle vi på One Directions konsert. Åh herregud.
Dom senaste dagarna har vi mest varit ute, njutit av London livet. Vi hade till och med hyrt en bil, så länge tills vi köper våra egna.
För några dagar sen upptäckte vi att det fanns en jaccuzzi på taket av där vi bor. Sjukt härligt. Så härligt livet kan vara ibland. Och ibland inte.
Vi har handlat mycket. Speciellt nu när min lillasyster var här. Vi hade köpt en massa saker till våra familjer som Nikolina sen ska ta hem med sig till Sverige.
Men här kommer några dåliga nyheter. Jag och Gabriel har gjort slut. Vi bestämmde att "long distence" förhållande inte var en bra idé. Så därför är det nu slut och jag är singel... Suck.
Just nu satt Anna på soffan och rökte vattenpipa. Hon njöt säkert av det här. Att se mig lida. Det kommer kännas hur konstigt som helst att se killarna på scen. Det känns som att jag stalkar dom på något sätt. Flyttar till London sen går man på deras konsert...
Jag ville verkligen inte gå. Jag har den här känslan i min mage som bara... Nä alltså det är obehaglit. Jag kanske bara var nervös dock.
Jag hade på mig en grön skjorta med uppvikta armar och svarta shorts. Skjortan var in tuckad i shortsen. Sen hade jag en mellanstor platt väska. Eller den var mer som en plånbok. Ville inte se FÖR festlig ut. Nikolina däremot hade en grå kofta och leggins som hade englands flaggan tryckt på sig. Hon tog längre tid på sig och hon är bara 11!
- "Hörru Nikolina kan du skynda dig innan vi kommer försent?" Ropa jag högt nog för henne att höra.
- "Snart vänta!" Ropa hon tillbaks från toan. Jag suckade lätt och luta mig mot ytte dörren.
Jag hörde fotsteg slå mot trägolvet och nu stog en överexalterad Nikolina framför mig. Hon tog på sig sina svarta converse medans jag öppna dörren.
- "Ha så kul!" Ropa Anna och skratta onskefullt.
- "Up yours!" Ropa jag glatt tillbaks. Nikolina tog sin kamera och gick ut.
- "Lås dörren! Ses snart!" Ropa jag in mot lägenheten och stängde dörren.
Vi åkte ner för hissen och gick med snabba steg till parkeringen och bilen. Jag måste erkänna att jag var hyffsat bra på att köra på Londons vägar. Jag backa ut bilen ur parkeringen och misslykades med att märka en annan bil som nästan körde på oss. Ett högt tut kom från den bilen och jag tvärstanna så man hörde bildäcken skrika mot asvalten.
- "HERREGUD försöker du ta livet av oss eller?!" Utbrast Nikolina. Okej jag sa att jag var hyfsat bra. Inte den bästa. Jag tog ett djupt andetag och körde ut igen sakta men säkert.
Arenan var inte så svår att hitta eftersom vi kört förbi den en massa gånger. När vi kom fram efter ungefär 20 minuter så parkera jag i ett garage och vi skynda oss ut till alla skrikande tjejer. Vi ställde oss smabbt i kön och jag slängde en blick på min mobil. Klockan var 18.30, konserten börjar om en timme. Borde dom inte öppna nu?
Just då börja alla röra sig framåt. Jag tog tag i Nikolinas hand så jag inte tappar bort henne bland allt kaos.
Vi kom till personen som tog hand om biljetter och jag gav honom vår. Han drog av en liten pappers bit och gav den tillbaks.
Några steg senare var vi inne i den gigantiska arenan. WOW. Den var mycket större än Globen.
Jag kolla på biljetten och försökte hitta vår plats. Läktare 4, sektion 309, plats 888 och 889. Vi knalla förbi alla tjejer och hitta äntligen våra platser. Jag titta runt mig. Hmm... Vänta. Jag kolla på biljetten igen och såg ordet "Nose bleeding sektion". Åh gud. Satt vi på näsblödnings avdelningen?
- "Niko, du vet väl att det här är näsblödnings avdelningen?" Fråga jag högt.
- "Öhh...". Jag suckade.
- "Det är i alla fall bra plaster!" Sa Nikolina. Sant. Vi var högst upp. Och nu är det absolut ingen chans att dom kan se oss! Fantastiskt!
Jag satte mig ner. Snart skulle killarna gå på. Snart skulle tusentals tjejer skrika lungorna av sig. Jag kände mina handflator bli fuktiga. Jag sväljde. Det här är inte konstigt alls...
Det har gått ungefär två timmar och konserten var snart slut. Det hade gått asbra, killarna lät otroligt och jag hade blivit mycket mer avslappnad. Nu kan man ju bara njuta. Dessutom så märker man att Nikolina har the time of her life.
Killarns sjöng klart den sista tonen av ''Summer love''. Tjejers skrik fyllde arenan.
Killarna drog efter andan och Liam börja prata.
- "So, I'm sad to say there's only one song left to sing" Sa han. Alla tjejer suckade och buu:a.
- "BUT!" Sa han sedan. "We are going to do something we've never done before... You wanna know what it is?". Tjejerna börja skrika ännu en gång. Jag blev genast förvirrad. Vadå ska dom sjunga en extra låt kanske?
Killarna skratta av allas exalterade svar.
- "Alright" Sa Louis och drog efter andan. "Two very lucky fans will get to meet us backstage and get moved to sit here right in front of the stage!" Sa Louis. Mina ögon spärrades upp och massa tjejer drog efter andan. Det kändes som att jag skulle få tinnetus av allt skrikande.
- "Vad menar dom?" Fråga Nikolina.
- "Två fans kommer bli förflyttade och stå längst fram och sedan träffa killarna backstage!" Sa jag.
- "OMG!! Tänk om det blir vi!". Jag skratta.
- "Haha det tvekar jag starkt. Vad är oddsen? Det finns hudratusentals fans här inne och jag tvekar att dom väljer oss" Sa jag. Dessutom så hatar väl inte Gud mig SÅ mycket... Hoppas jag.
- "So I'm gonna randomly pull out two seat numbers" Sa Louis och stoppa sin hand i en stor skål som det fanns massa pappersbitar i. Han rörde runt med handen och spänningen i arenan var stark. Just nu tänker alla i den här arenan exakt samma sak. Att deras plats kommer bli uppropad. Alla höll andan och Louis drog äntligen upp en lapp. Han läste upp platserna och jag hörde han säga:
- "Sektion 309, seat 888 and 889!". Mitt hjärta sjönk. Jag kände Nikolina dra i min hand. Det kan inte vara sant! Hörde jag rätt?! Åh Gud NEJ! Alla titta runt och det tog inte lång tid förns ljuset hitta oss. Jag blev genast bländad. En obehagligt känsla växte inom mig. Jag hade tusentals svartsjuka tjejer stirrande på mig. Jag kolla ner på killarna. Dom verka inte se riktigt vem jag var. En vakt kom fram till mig och Nikolina och eskotera oss ner längst fram. När vi var nära scenen nog såg jag hur killarnas ansikts uttryck ändrades totallt. Blicken dom hade var obeskrivlig. Lycka men ändå chockade. Speciellt Harry och Zayn. Snabbt nog växte ett brett leénde på Liam och Louis' ansikte. Jag log mot dom.
Vi ställde oss bakom stängslet och massa tjejer gratta oss.
- "Congratulations!" Sa Liam och bröt isen satt säga.
- "Whats your names love?" Fråga Louis och flina. Jag skratta och ropa mitt namn, snabbt efter mig ropa Nikolina sitt.
- "Beautiful names! Are you sisters?" Fråga Liam.
- "Yepp!" Ropa vi.
- "You are two very lucky fans!" Sa Niall. Jag skratta och gjorde en grimars mot han när ingen såg. Han skratta men kunde inte göra något tillbaks för alla skulle se.
- "Anything you wanna say, Harry, Zayn?" Fråga Louis. Zayn hosta lätt.
- "Oh umm.. Congrats!" Sa Zayn med sin starka brittiska dialekt.
- "Yeah, congrats! Enjoy the show" Sa Harry. Jag log mot honom och han log lite tillbaks. Jag slängde en blick på Zayn som log osäkert mot mig. Jag log lite mot honom.
Dom fortsatt konserten och sjöng den sista låten. Zayn och Harry kolla på mig hela tiden. Eller mest iaktog. Dom var nog chockade och undra vad fan jag gör här. Dom får väl sin förklarning snart nog.
Killarna gjorde sin lilla bugning och sprang sedan av scenen. Alla börja skrika men drog sig tillbaka utåt. En vakt kom och hämta mig och Nikolina. Vi följde han backstage, och här såg man många bekanta ansikten. Men jag hann inte hälsa utan vakten tog oss till ett rum där vi skulle vänta på killarna. Rummet var helt vitt, en röd soffa mot väggen och en liten tv framför den. I hörnet stog ett bord och på den fanns det massa snacks och drickor. Precis bredvid bordet på golvet såg jag att en minikylskåp stog.
- "Nice..." Sa Nikolina och satte sig i soffan.
- "Japp.." Instämde jag och sjönk ner bredvid henne. Jag vill inte vara här. Kan jag inte bara springa ut? Jag vill fly. Ett riktigt fan som vill vara här förtjänar att träffa killarna. Inte jag. Vad ska jag ens säga? Det kommer bli så sjukt pinsamt.
Jag såg i ögonvrån att Nikolina vände sitt huvud mot mig.
- "Varför är du inte glad? Jag trodde du skulle vara glad över att träffa killarna igen! Speciellt Zayn" Sa Nikolina.
- "Ja, jo, Niko, det är komplicerat förstår du".
- "Nä jag förstår inte". Jag sucka tyst och kolla på Nikolina.
- "Du förstår när du blir lite äldre" Sa jag och klappa henne på huvudet. Hon gav mig en sur blick men det ändrades genast när fotsteg hördes utifrån. Handtaget på dörren vreds och jag ställde mig upp. Bakom dörren kom nu Liam, Louis, Harry, Niall och Zayn in. Killarnas ansikte lös upp när dom såg mig och jag log brett. Snart fylldes rummet med killparfym.
- "Guys!" Skratta jag och krama om Liam hårt.
- "I can't belive you're here!" Utbrast Liam.
- "Yeah what the hell are you even doing here?" Fråga Louis när jag krama honom.
- "Well... If you must know... We moved here!" Sa jag och log medans jag krama om Niall.
- "You and your sister?" Fråga Harry.
- "Lol no! Anna and I" Sa jag medans jag och Harry kramades.
- "What?!" Utbrast alla utom Niall. Alla vände sig mot Niall.
- "Niall you knew about this?" Fråga Zayn.
- "Well.. Yeah".
- "When did you plan on telling us?" Fråga Louis.
- "I didn't. Anna and Nikita were gonna do it" Svara Niall. Nu titta alla på mig.
- "And when were you guys planning on telling us?" Fråga Liam.
- "Um... We were gonna surprise you!" Sa jag. Jag vände mig om mot Zayn och log svagt mot han.
- "Yeah sure" Hörde jag Louis skratta bakom mig samtidigt som jag och Zayn kramades lätt. Awkward... Jag kände den bekanta doften av parfym som Zayn alltid bruka ha på sig. Jag måste erkänna att den fortfarande gjorde mig knäsvag. Efter vi kramats gick jag fram till min syster och la min hand på hennes axlar.
- "Guys, Nikolina here is a reaaallly big fan" Sa jag och log.
- "Vad sa du om mig?" Fråga hon och titta förvirrat upp på mig.
- "Niko du kan ju lite engelska. Jag sa att du var ett stort fan". Louis böjde sig ner.
- "Well hi Nikolina! Thats a pretty name you got there" Sa han och log. Nikolina kolla på mig.
- "Han sa att du hade ett fint namn".
- "Oh, thanks" Sa hon och fnissa.
- "Want a hug?" Fråga Louis.
- "Yes!" Svara Nikolina och log som en solstråle.
- "Haha aww she's sweet" Sa Liam.
- "Haha yeah" Sa jag.
Nikolina fick en kram av alla killarna som föressten lukta så himla gott som vanligt. Vi satt i ungefär en timme och bara snacka. Alla skratta, speciellt Niko. Hon måste vart så himla glad. Vi skratta, åt godis, busa lite, skratta lite till och hade kul. Nästan som det bruka vara. Nästan. Bara att Anna inte var här och det var fortfarande spänt mellan mig och Zayn.
Sen var vi tvugna att gå. Tiden var slut. Men vi bestämmde att vi skulle träffas så fort killarna var lediga igen, det var om några dagar. Dom skulle resa runt till olika städer i England och göra konserter och några radio shower. Som en mini turné. Sen kan dom äntligen njuta av sommaren. Förhoppningvis med mig och Anna.
Ajo tjena! Jag är tillbaka från de döda.. Saknat mig? Inte? Ok.
Hehe skojar bara... Asså jag tvekar snart att det ens är någon som läser xD Förlåt! Jag säger hela tiden att jag ska bli bättre på uppdatering men failar alltid. Jag lovar att försöka!
SÅ! Nu vill jag verkligen veta vada ni tycker om det här kapitlet! Var det en chock? Var den för orealistiskt? Gilla ni den? Va den dålig?
För att innan jag börja med novellen så var det här en av dom största sakerna som skulle hända. Så nu när jag äntligen har skrivit det så vill jag veta om det blev bra eller inte :)
Och jag älskar er seriöst för era snälla kommentarer! Ni är bäst!
//Cissi .xxx
