Nya1DNovellBloggen

Vi sa våra låååånga hejdån. Jag gav Niall min adress och sa att han skulle ringa om han inte kunde hitta hit. Men jag tror att någon skulle köra honom så det går nog bra. Sen gick vi ut där vi mötte Gabriel.
Det här är bra. Bara en månad knvar tills vi träffar dom igen! Eller aa, för mig är det ju några timmar, men för dom andra.
- "Juste, Nikita" Sa jag medans jag, Nikita och Gabriel promenera hem.
- "Mm?".
- "Jag ska träffa Niall ikväll" Sa jag och kände mitt leénde växa.
- "Ska du? Fan vad nice. Förssten, berätta vad ni gjorde" Sa Nikita och log. Jag fnissa tyst och berätta.

 

Anna's perspektiv:

Jag stod i mitt rum och kolla ner genom fönstret. Vilken sekund som helst nu kommer en bil stanna utanför och Niall kliver ut ur den.
Jag vet inte om det här kommer kallas som en dejt, men det spelar ändå ingen roll.
Jag kände min mobil i min hand vibrera samtidigt som en stor svart bil stanna utanför mitt hus. Jag tog upp mobilen, det var ett sms från Niall.

"I'm here ;) xx"

Jag log och hämta min väska innan jag sprang ner för trappan.

- "Niall är här nu!" Ropa jag medans jag sprang till dörren. Precis när jag kom fram till den så knacka det och jag öppna. Niall log snett mot mig och jag kände fjärilarna i min mage växa. Jag krama han lätt och andades in hans doft. Jag vände mig sedan om och såg att min mamma och pappa stog bakom mig.
- "Guys.. This is Niall... Niall, these are my parents" Presentera jag. Niall kom in och skaka hand med mina föräldrar. Åh, en klassiker.
- "Hi" Sa Niall medans dom skaka händer.
- "Hi, nice to meet you" Sa min mamma.
- "So where are you two going exactly?" Fråga min pappa.
- "We're just going for a walk around Gothenburg, I'm gonna show him around since it's his first time here" Svara jag.
- "Yeah and I'll bring her back before eleven" Sa Niall och log. Jag såg att min mamma fortfarande tveka. Jag kolla på Niall som också verka märkt det.
- "Don't worry, a car will drive us" Sa Niall sedan.
- "Seems good to me" Sa min pappa. Jag log.
- "Okay great let's go!" Sa jag snabbt.
- "Wait" Sa min mamma. Jag suckade.
- "What?" Fråga jag och kolla på henne.
- "You're gonna need some extra money if you're gonna buy anything. I'm guessing Niall doesn't have swedish money?" Sa min mamma. Jag andades ut. Min mamma gav mig lite extra pengar och jag log mot henne.
- "Thanks" Sa jag och vände mig om. Vid det här laget hade jag redan tagit på mig mina skor och var redo att gå ut.
- "It was lovely meeting you" Sa Niall och log.
- "It was great meeting you too" Sa min pappa. Jag och Niall gick ut och jag stängde dörren bakom oss. Vi gick mot bilen.
- "Well that went quite well" Sa Niall och öppna bil dörren till mig. Jag fnissa och log mot han.
- "Thanks, and yeah it couldn't gotten any better" Sa jag och log. Chaufför börja köra ner för gatan. Jag sa att han kunde köra oss till Avenyn sen kunde vi gå runt lite själva.
- "This is Cissis house" Sa jag och peka på Cissis hus när vi åkte föbi det.
- "It almost the same as yours, just that yours is yellow and hers is white" Sa Niall och log.
- "Yeah" Skratta jag tyst.
Vi körde ner till avenyn och gick av bilen. Vi börja gå runt i det mörka Göteborg. Inga fans hade kommit upp till oss. Men det var fortfarande folk ute.
Jag kände att Niall tog min hand i sin. Jag kunde inte ro för att le.
- "Gothenburg is a really beautiful city" Sa Niall medans vi gick över en bro. Månljuset spegla sig i vattnet och jag vände mig mot Niall och log.
- "Yeah, it is".
- "We should definantly come back here. At least I know I will" Sa Niall. Jag fnissa och höll om Nialls hand hårdare. Niall stanna plötsligt när vi stog mitt på bron. Han vände sig om och titta på mig.
- "Niall whats wrong?" Fråga jag och rynka på pannan.
- "I wanna take our ralationship to the next step" Sa Niall och kolla djup in i mina ögon.
- "What do you mean?" Fråga jag förvirrat. Niall tog min fria hand och la den på sitt bröst.
- "You mean more to me than you think, Anna..." Niall la sin arm runt min midja och tryckte mig närmare honom.
- "I love you" Sa han och böjde sig ner och pressa sina läppar mot mina. Hela jag frös till och jag kände en stöt gå igenom min kropp. Mitt hjärta bulta och jag kände tusen känslor explodera i min mage. Jag kände fjärilarna flaxa runt där inne och det pirra som aldrig förr! Jag kände lycka! Sån lycka! Jag har aldrig känt mig såhär lycklig! Niall älskar mig. Niall Horan älskar mig! Jag har föreställt mig den här dagen så många gånger. Men aldrig riktigt känt känslan. Den känslan man får när den personen man älskar, älskar dig tillbaks.
Våra läppar slets bort och jag tog ett djupt andetag.
- "Niall... I love you too" Sa jag och hans ansikte lyste upp. Han leénde växte större han och drog mig ännu närmare honom så det inte fanns något mellanrum mellan oss. Min hand vila fortfarande på hans bröst. Jag la min andra hand runt hans nacke och tryckte mjukt mina läppar på hans. Jag kände ett leénde mot mina läppar och jag slöt ögonen. Det här var perfekt.

Tre veckor senare:

Nikita's perspektiv:

Jag och Anna gick bredvid varandra påväg till skolan. Jag hade på mig det vanliga, ett linne med öppen kofta över och shorts med knähöga strumpor. Anna hade på sig en tröja utan band. Eller banden var liksom vid axlarna, och sen jeans shorts.
Jag var väldigt nervös idag. Liksom, riktigt NERVÖS. Kommer ni ihåg att vår egelska lärare var med i en olycka så vi hade en vikarie från England? Ja och i slutet av terminen skulle engelska läraren ta med en elev tillbaks till England så dom kunde studera där. Nu är det slutet av terminen och det är idag läraren kommer välja den som följer med han till England! Så ni förstår nog varför jag är så nervös.
Jag drog upp dörren till skolan och vi gick in. Jag titta på Anna som höll på med sin mobil. Hon smsa säkert med sin pojkvän. Japp, hon och Niall är ett par nu. Jag tror dom blev ihop den natten killarna var här i Göteborg.
Vi kom fram till den trappan som vi alltid bruka träffa Gabbe och Darmin och Cassidy och alla dom. Men nu satt bara Gabriel där. Jag log mot han och han log snett när han såg oss.

- "Hey baby" Sa Gabriel och placera en kyss på mina läppar.
- "Hej" Fnittra jag.
- "Tjeeeeeena Gabbeeee" Sa Anna och dom kramades.
- "Men sluta" Sa Gabriel och skratta. Vi börja gå upp för trapporna till vårt klassrum.
- "Så är ni nervösa?" Fråga Gabriel.
- "Du har ingen aning" Sa Anna.
- "Jag vill att det ska bli någon av oss, men ändå inte" Sa jag och sucka.
- "Vi får väl bara se" Sa Gabriel med sin hesa röst. Jag titta på han och log. Han försökte alltid få mig på bättre humör. Och hans hesa röst är så himla sexig...
Vi gick in i klassrummet och satte oss på våra platser. Vi hade egna bänkar. Vi var fem rader och sex personer som satt på de raderna. Jag satt längstbak närmast fönstret, Anna satt framför mig och Gabriel på raden bredvid min, fast näst längst fram. Framför Anna satt Darmin, han bruka alltid skoja och reta med henne. Fast ibland, som nu, satt han tyst. Alla är faktiskt tysta idag, vilket är väldigt ovanligt.
Engelska läraren kom in i rummet och ställde sig framför whiteborden.

- "So class are you nervous?" Fråga engelska läraren. Alla "mm"ade nervöst. Läraren skratta.
- "Alright I'll get to it then" Sa han och tog ett andetag. "I've been watching you all semester, and I gotta say the most of you got very high grades and would be perfect for the school I'm working at". Läraren blicka ut över klassrummet medans han fortsatt.
- "It was a very hard choice... But I can only take one... And that one is". Nu säger han det. Åh gud. Mitt hjärta bulta snabbare och snabbare. Spänningen i luften var svår att missa. Man märkte att alla var hur nervösa som helst. Alla var helt koncentrerade på vår lärare. Jag var så nervös att jag kände en klump växa i min mage. Jag höll om min mage och såg min lärares mun röras, nästan som i slowmotion.
- "Nik...". Jag stelna till och mina ögon spärrades upp. "ole". Va?
- "Nikole" Sa engelska läraren. Klumpen i min mage försvann. Jag stirra rakt fram. Allas ögon vände mot Nikole som satt någonstns i mitten av klassrummet. Hon börja pipa och skratta medans alla gratta henne. Anna vände sig om och titta på mig med stora ögon. Nehe. Där var den drömmen slut. Gabriel vände sig om och titta oroligt på mig.
- "We can end calss here, but Nikole you need to come with me" Sa engelska läraren. Alla börja gå ut ur klassrummet. Så fort vi kom ut höll Gabriel om mig.
- "Bry dig inte om det, det kommer andra chanser" Sa han. Jag log lite mot han. Några från vår klass kom fram till mig och Anna.
- "Hur mår ni?" Fråga en kille i vår klass.
- "Vi vet hur mycket ni ville åka" Sa en annan tjej.
- "Det är okej" Sa Anna.
- "Vi klarar oss" Sa jag och log. Dom log och gick iväg. Vi gick och satte oss på en trappa lite längre bort.
- "Hur mår du Anna?" Fråga Darmin och la sin arm på hennes axlar.
- "Bra" Sa Anna.
- "Kan inte fatta att Nikole fick åka dit.." Sa jag.
- "Älskling, tänk inte på det" Sa Gabriel och kysste mig på kinden.
- "Gabbe jag har inte lust just nu" Sa jag och log lite.
- "Sorry" Sa han.

Resten av dagen gick hyfsat snabbt. Kanske för att vi bara hade tre lektioner idag för någon anledning. Jag och Anna sa hejdå till Darmin och Gabriel och alla dom och gick hem.
- "Vet du det var bästa att Nikole fick åka dit ändå. Om bara en oss skulle åka så skulle det ändå inte vara roligt" Sa Anna.
- "Jag vet... Aja Sverige är ju inte så dåligt.." Sa jag.
- "Precis!". Jag och Anna suckade.
- "Men tänk. Det kunde varit någon av oss som fick åka till London och studera där" Sa jag.
- "Jag vet... Men vi kan ju alltid resa dit".
- "Aa varför inte..". Vi hade varit i London en gång förut, då vi hälsade på en gammal kompis. Eller hon är ung men vi har liksom känt henne länge... Ja..
Anna tog upp sin mobil som verkat få ett sms.
- "Niall?" Fråga jag.
- "Ne.. Min mamma" Sa Anna. "Hon ville att du och jag ska hem till dig direkt efter skolan".
- "Va? Konstigt... Är hon där eller?".
- "Jag tror det".
- "Men vi skyndar oss då!" Sa jag. Vi börja gå snabbare mot mitt hus. Efter några minuter kom vi fram till mitt. Jag öppna dörren och vi tog av oss skorna och gick in.
- "Här inne!" Ropa min mamma. Vi gick in till vardagsrummet där hon, min lilla syster och Annas mamma satt.
- "Sitt" Sa min mamma och peka på soffan. Jag och Anna titta förvirrat på varandra och satte oss ner.
- "Vad händer?" Fråga Anna förvirrat.
- "Vi vill bara säga några saker" Sa Annas mamma.
- "Jaha... Som vadå?".
- "Vi tycker att ni har mognat jätte mycket över dom här senaste åren" Börja min mamma. "Och vi vet att ni kan ta ansvar för er själva nu när ni är äldre".
- "Okej..." Sa jag och Anna i kör.
- "Och vi vet hur mycket ni ville åka till England" Sa Annas mamma.
- "Men ingen av er fick biljetten dit eller hur?" Fråga min mamma.
- "Om någon av oss fick skulle vi inte sitta ner just nu" Sa jag.
- "Okej men ni har visat att ni verkligen förtjänar" Sa min mamma och hämta fram ett kuvert bakom sig. Annas mamma gjorde också det.
- "Förtjänar vad?" Fråga Anna.
- "Det här" Sa Annas mamma och gav det kuvertet hon hade till Anna. Min mamma gav mig det andra kuvertet. Det var ett helt vitt vanligt kuvert men det stod "NIKITA" och "ANNA" på dom med stora bokstäver. Jag höjde ena ögonbrynet och slet upp kuvertet. Jag tog upp något som kändes som en..... Biljett!
- "OMG!!" Skrek jag och Anna i kör. Vi kolla på varandra och höll upp biljetterna. I kuvertet fanns också pengar, jätte mycket pengar.
- "Tjejer" Sa min mamma.
- "Ni ska flytta till London" Sa Annas mamma. Vi skrek. Mycket.

AH! xD Galet! Så mycket i bara ett kapitel. Ni kanske trodde att novellen skulle nå sitt slut men nene :)
Kommentera gääärna och säg vad ni tror kommer hända :D 

Och föressten, ni som undrar om ni kommer vara med i kapitlet igen så kan jag säga att ni kaaaaaaaaaaanske kommer vara det. Jag lovar inget, men det kan hända :) 

Kramar!
- Cissi .xx

Jag titta på Zayn och vi fick ögonkontakt, han såg ut att bita sig i käken. Jag slet bort blicken och gick efter Anna förbi säkerhets vakten.
- "Sa ju det!" Sa Anna till vakten och vakten himla med ögonen. Jag skratta tyst och nu var vi några meter ifrån Paul. Han log mot oss men peka bakom scenen så att vi skulle gå dit. Vi nicka och gick in dit
Där bak såg vi massa bekanta ansikten. Lou, Lux, Tom (Lou's man), bandet, Andy och massa andra. Vi hälsa dom alla och dom var alla lika chockade och glada över att se oss.
Vi satt i en soffa och prata med bandet medans vi vänta på att killarnas meet and greet skulle vara klar.

Drygt 3 och en halvtimme senare:

Zayn's perspektiv:

I signed another fans poster and gave it to her and smiled. I was expecting another poster coming to me but nothing.

- "That was the last one" Paul said. Finally... Don't get me wrong, I LOVE meeting the fans. But I'm still in chock after seeing Nikita and Anna.
- "Great" Liam said and we all stood up.
- "Hey Paul?" Niall asked.
- "Yes?".
- "Was that really Anna and Nikita?".
- "Yes it was. And they're waiting backstage so hurry" Paul said and smiled. The boys ran backstage but I walked slowly after them. Shit. Shit shit shit. What am I going to say to Nikita? I bet she hates me. I know for a fact she's pissed at me. I don't blame her. But this is really not a good time to meet her.
And that guy. That guy she kissed. After I saw them kiss I... It felt wrong. My heart sank. I can't belive that she's got a new boyfriend. I've lost her. After I saw her, after I saw her and that guy kiss I realised how much I actually miss her. She drives me crazy with her scent, her hair, her movments, her smile, her eyes. I know this sounds klichey but I love everything about her.

I heard the guys shoes stomping against the floor as they were running. Then I heard silent screams. I took a deep breathe and turned in backstage.
They were all having a group hug, hugging eachother tightly, laughing. I slowly walked closer to them. Shit, what am I supposed to say?! Pretend like nothing? This is going to be soo awkward.
I got to them and they stopped hugging. They all looked at eachother with big smiles.

- "I've missed you guys soo much!" Anna said, smiling like a sunshine. Nikita and Anna was just like one meter away from me. This all feels so real now. I haven't seen them in like ten months. I almost, just almost forgot how they looked like. Especally Nikita. I haven't seen their smiles in so long.
- "Yeah I can't belive you're here!" Nikita said and laughed. Her laugh. Her voice. Last time I heard it, she was sceaming at me. Now she's avoiding making eyecontact with me. It's quite frustrating.
- "I agree it was soo long ago!" Liam said.
- "You girls have changed quite a bit" Harry said and smiled his cheeky smile. Oh yeah. I almost didn't notice that. Anna has brown hair now and Nikita has red hair. Looks good.
- "You look awesome" Niall said.
- "So do you guys" Anna said. Niall smiled and hugged her tightly. I smiled a little. I wanted to hug Nikita too...
- "Awww" Everyone said.
- "Liam! You've gotta tell me how things are going with you and Danielle! Pleeease tell me the rumors are fake!" Nikita said and looked sad.
- "Unfortanantly..." Liam said and they walked away. Niall and Anna also walked away somewhere. Hubba hubba, if you know what I mean. Wink wink.
- "Wow" Louis said and sighed happily.
- "Yeah. They still look amazing!" Harry said and smiled.
- "Mate get over that will you?" Louis said.
- "I can't! I never thought that they would look so good with red and brown hair!" Harry said and they laughed. Louis looked at me.
- "Don't think to much mate" He said and put his hand on my shoulder. "Just go over and say hi".
- "Mate she hates me" I said.
- "Maybe, but she'll hate you even more if you don't talk to her. Or at least try".
- "Oooh mr.sensetive in the house" Harry said and laughed. I smiled a little.
- "Alright you're right" I said.
- "Of course I am! I mean come on, I'm the tommo" Louis said and winked. I laughed and he walked away somewhere. Probably to change.
- "The man's got a point" Harry said with a cheeky smile. Then he walked away somewhere too.
I looked at the couch Liam and Nikita were sitting in. I slowly walked over there. Here goes nothing...

Nikita's perspektiv:

Jag kunde inte sluta le. Jag var så överlycklig att se killarna! Ja, alla förutom Zayn. Men jag försökte att inte bry mig om honom.
Niall gick fram till Anna och la sina armar hårt om henne.

- "Awww" Stöna alla. Jag titta upp på Liam men råka titta på Zayn också för att Zayn stog bredvid Liam. Men som tur såg inte Zayn det. Han titta på Niall och Anna. Och han log svagt. Weird... Jag titta på Liam.
- "Liam! You've gotta tell me how things are going with you and Danielle! Pleeease tell me the rumors are fake!" Sa jag och rynka på pannan. Jag tog tag i Liams arm och drog med han till en soffa längre bort.
- "Unfortanantly..." Sa Liam och sucka. Vi satte oss ner i soffan.
- "Things haven't been going so well..." Sa han och hans leénde vändes upp och ner.
- "What? Oh no. What happened?".
- "I don't know... She says that I've changed..." Sa Liam. "Nikita" Sa han sedan och titta på mig.
- "Yes?".
- "I'm afraid she'll break up with me. I don't want that" Sa Liam och titta rakt in i mina ögon. Jag rynka pannan.
- "Liam don't say that... Maybe she just needs some space".
- "She has all the space she needs. Because of work I rarely have time to see her".
- "Then maybe you don't spend enough time with her. Try to find the time to be with her" Sa jag och log svagt.
- "I'm trying... Believe me. But right now with the recording of the second album I really need to just focus on that". Liam suckade och la sina händer på sin nacke.
- "You can focus on that and be with Danielle. I assure you she just wants you to try more, becasue she's probably putting a lot of effort in your relationship, right?". Liam titta ner i tomma intet en stund och tänkte medans mina ord hängde kvar i luften.
- "I guess you're right" Sa Liam till slut. "You give really good advices, you know that?" Sa Liam sen och log.
- "I've been told I do" Sa jag och log.
- "But really, thanks". Liam böjde sig fram och krama om mig. Jag krama tillbaks.
- "By the way" Sa jag och vi drog ifrån. "I have a friend that really wants to meet you" Sa jag och log.
- "Great, is she a fan or..?" Fråga Liam.
- "Well.. Kinda".
- "Okay, but yeah I'd love to meet her then" Sa Liam och log.
- "I'll make sure you guys meet next time".
- "Speaking of that" Sa Liam och kolla på något bakom mig.
- "What?".
- "Don't look back, but it looks like someone wants to meet you too". Liam reste på sig. Jag snegla bakom min axel och såg Zayn komma mot oss. Jag titta hastigt upp på Liam.
- "Liam wait! Don't leave me!" Viska jag högt.
- "Sorry" Sa Liam och skratta. Sen gick han iväg.
Fan fan fan fan...
- "Nikita?" Hörde jag Zayn säga bakom mig. Han ställde sig bredvid mig och titta på mig.
- "Mhm?".
- "Mind if I take a seat?".
- "Sure. Whatever" Sa jag och kolla bort. Bra. Var iskall mot han nu. Han ska lida..
Han sjönk ner bredvid mig.
- "I came over to say hi..." Sa Zayn och försökte få ögonkontakt. "So.. Um... Hi" Sa han sedan. Jag försökte att inte le, att inte skratta eller fnissa. Så jag vände bort huvudet och log lite. Sen samla jag mig och titta på han.
- "Hi" Sa jag kort. Tystnad... Awkward.
- "Soo.... How's life?" Fråga Zayn fösökte låta intresserad.
- "Good" Sa jag än en gång kort. Jag tänkte inte fråga hur han hade det. Han ska veta att jag inte bryr mig... Även om jag kanske gör det. Men min artighet och nyfikenhet fick ta och vänta.
- "Good good" Sa Zayn. Ännu en gång, awkward silence. Jag kolla upp mot taket. Snälla. Rädda. mig. någon.
- "Um... So... I... I've missed you" Sa Zayn. Stammarjävel. Han låter som Harr.... Vänta va? Sa han nyss att... Hmm... Intressant. Okej Nikita, spela dina kort väl.
- "Aw. Thanks" Sa jag utan att kolla på han.
- "Oh come on...". Zayn sucka och körde fingrarna genom håret.
- "Hm?" Sa jag och kolla på han. Zayn stirra mig rakt i ögonen utan att säga något. Det var nästan lite creepy...
- "Nikita please say something to me... You're killing me" Sa Zayn tyst men titta mig rakt i ögonen.
- "Good. You deserve it" Sa jag och stirra tillbaks.
- "Nikita I..." Börja Zayn men hans röst dog ut. Han bröt ögonkontakten och titta ner på sina byxor. Jag kunde svurit att jag såg hans ögon bli lite vattniga. Fan. Om han gråter kommer jag förmodligen också gråta. Varför? För att även om jag hatar honom så gillar jag honom också, jätte mycket. Jag vill att han ska känna det jag kände när han krossa mitt hjärta. Men samtidigt vill jag bara hålla om han.
- "Can we talk somewhere more privat?" Fråga Zayn tyst.
- "Sure. Where?
- "Follow me" Sa Zayn reste på sig segt. Jag ställde mig upp och vi börja gå någonstans.
Zayn stanna till sist framför en dörr och han öppna den. Jag gick in efter han och stängde dörren efter mig. Det var ett helt vitt mellanstort rum utan fönster eller möbler, förutom massa trästolar. Dom var satta på varandra i flera rader. Zayn ställde sig i mitten av salen och jag luta mig mot några stolar lite längre bort från han. Jag la armarna i kors och titta på han.
- "Nikita" Sa Zayn och titta på mig rakt i ögonen. Han tog några små steg åt mitt håll och svalde tyst.
- "This is torture. You're torturing me. I've learned my lesson, I swear. I understand how you feel now and-" Börja han men jag avbröt.
- "You do NOT understand how I feel!" Halv skrek jag.
- "Yes I do! I saw you and that guy kiss!" Sa Zayn högt och stirra mig rakt i ögonen.
- "Good!" Skrek jag. Zayn titta på mig utan att säga något. Efter en stund titta jag bort på marken.
- "Listen Zayn, I'm tiered of fighting with you".
- "Then don't". Zayn kom några steg närmare. Jag höll kvar min blick på marken.
- "Just stop. Can't you just forgive and forget? You don't even have to forgive. Just forget" Sa Zayn och tog yttligare några steg frammåt. Mitt hjärta slog snabbare ju närmare han kom.
- "What for?" Fråga jag.
- "So we can be together. I don't want to fight anymore either, belive me". Zayn var nu bara en halvmeter ifrån mig.
- "I can't.." Sa jag tyst och kolla ner I marken.
- "You can't what?". Jag titta upp på Zayn, rakt in i hans ögon.
- "I don't. I don't want to be with you" Sa jag och ställde mig rakt. Jag gick närmare han.
- "I have a boyfriend now. One that didn't cheat on me". Jag vände mig om och börja gå mot dörren. Jag kände Zayns blick bränna mig i nacken.
- "Nikita wait!" Ropa Zayn och gick efter mig.
- "No! You heard what I said so leave me alone. Just give up already!" Sa jag och kom fram till dörren. Helt från ingenstans kom Zayn fram bredvid mig och la sin hand på dörren så jag inte kunde öppna den. Han vände sitt huvud mot mig och spände sin blick i mig.
- "I wont give up without a fight". Mitt hjärta bulta hårdare och jag kände att en klump börja växa i min mage. Jag ville krama Zayn så hårt för att jag hatar att se han såhär. Men jag kan inte bara glömma det ham gjorde.
- "You ignored me for five months and cheated on me. Your fight ended a long time ago" Sa jag och titta i Zayns ögon och lät mina ord hängda kvar i luften ett tag. Zayn tog sakta bort sin hand från dörren och jag slet upp den. Med snabba steg gick jag igenom dom  långa hallarna tillbaks till dom andra. Jag fattar inte vad som pågick i Zayns huvud. Liksom vad tänker han med?!
Jag såg Louis och Liam stå och prata så jag gick fram till dom.
- "There you are!" Sa Liam och log mot mig. Jag log försiktigt tillbaks.
- "Where were you?" Fråga Louis.
- "Um... I talked with Zayn" Sa jag tyst.
- "Really? Is everything okay now or...?" Fråga Louis.
- "No... It's worse...". Sen förklara jag lite vad som hänt. Men inte allt. Jag sa typ bara att vi bråka och Zayn försökte vinna mig tillbaks. Om Zayn vill berätta resten för dom så får han göra det.
- "Oh my god... Are you okay?" Fråga Liam. Jag skaka på huvudet. Liam suckade och drog in mig i hans famn. Jag krama han tillbaks. Liam är verkligen en bra vän. På tal om vänner... Vart är Anna? Och Niall för den delen..?

Anna's perspektiv:

Jag och Niall satt i ett litet soffrum. Det var massa soffor här inne, basically. Vi satt på en soffa och Niall krama om mig hårt. Niall lekte med mitt hår medans vi satt tysta och njöt av varandras närvaro.
- "Niall?" Fråga jag efter en stund.
- "Yes love?" Svara Niall. Jag fnissa tyst.
- "When are you leaving?" Fråga jag.
- "Early tomorrow I think". Jag log.
- "Why so late? I mean I thought you would leave directly after the meet and greet" Sa jag.
- "Yeah but I think we got some work to do".
- "Oh" Sa jag och kände mitt leénde försvinna. "So there's no chance you and I will have time together after this?".
- "No... Unless we go out at night" Sa Niall och log. Jag titta på han.
- "Are you serious?" Fråga jag och log stort.
- "I can pick you up at nine?" Fråga Niall och log minst lika stort tillbaks.
- "Sure! Oh but... I'm not sure my parents will allow me to go out that late... With a guy... That they've never met" Sa jag och sucka tyst.
- "It's okay, I'm sure I can convince them" Sa Niall och blinka. Jag log ivrigt och kysste Niall på läpparna. Niall kysste tillbaks på direkten och jag kände den där stöten igen, den stöten som jag känner varje gång jag och Niall kysser.
- "We should go back to the others" Sa Niall efter vår fantastiska kyss.
- "Okay" Sa jag och gjorde en ledsen min. Niall skratta och kysste mig snabbt på läpparna.
Vi gick tillbaks till dom andra som satt i en soffa i hörnet av rummet. Alla satt i soffan förutom Zayn. Vi slog oss ner bredvid Harry som satt i hörnet. Fast nu satt Niall i hörnet och jag bredvid Harry. Alla titta på oss.
- "What?" Fråga jag.
- "What did you two do?" Fråga Harry och blinka. Jag kolla undrande på Niall tills jag fatta vad han mena.
- "Harry you're sick" Sa jag och skratta.
- "Yeah come on Harry" Sa Niall.
- "Yeah Harry come on!" Sa Nikita. "They obviously didn't do it sens they had nothing to turn them on". Alla brast ut i skratt och Harry high fiva med Nikita.
- "Oh shut up Nikita!" Sa Niall.
- "Man, you're even sicker" Sa jag.
- "Don't listen to them, that was a great one" Sa Harry och skratta. Efter en stund lugna alla ner sig. Jag kände Niall ta tag i min hand och krama om den lätt. Jag titta upp på han och log.
- "Hey where's Zayn?" Fråga Niall plötsligt. Alla blev tysta. Niall kolla förvirrat på mig. Sa han något fel...?
- "Um... I don't know actually" Sa Liam. Jag såg Nikita ta upp sin mobil och titta på den en stund. Hon log lite sen la hon ner den.
- "Anna vi måste dra" Sa Nikita på svenska.
- "Varför?".
- "Gabriel messa nyss och sa att var utanför, och att han såg Zayn för en stund sen. Zayn verka inte så glad...". Killarna reagera varje gång Nikita sa Zayn.
- "Okej..." Sa jag tyst.
- "Is something wrong?" Fråga Niall.
- "Yeah... We gotta go" Sa Nikita.
- "Why?" Fråga Harry.
- "Um... It's complicated but we can't stay any longer" Sa Nikita.
- "Oh". Vi alla ställde oss upp.
- "When will we meet again?" Fråga jag.
- "Sooner than you think" Sa Niall och log snett.
- "Haha, but after that" Sa jag och skratta.
- "I'm sure it wont be for long" Sa Liam.
- "Yeah our little meet and greet tour ends next month so maybe you guys can come and visit?" Sa Louis.
- "Yeah that's a great idea" Sa Nikita och log.
- "Can't wait" Sa jag.
Vi sa våra låååånga hejdån. Jag gav Niall min adress och sa att han skulle ringa om han inte kunde hitta hit. Men jag tror att någon skulle köra honom så det går nog bra. Sen gick vi ut där vi mötte Gabriel.
Det här är bra. Bara en månad knvar tills vi träffar dom igen! Eller aa, för mig är det ju några timmar, men för dom andra.
- "Juste, Nikita" Sa jag medans jag, Nikita och Gabriel promenera hem.
- "Mm?".
- "Jag ska träffa Niall ikväll" Sa jag och kände mitt leénde växa.
- "Ska du? Fan vad nice. Förssten, berätta vad ni gjorde" Sa Nikita och log. Jag fnissa tyst och berätta.

Jag känner mej stolt över mej själv. Uppdateringen håller på att bli mycket bättre :D Vad tyckte ni om idags kapitel? Så himla mycket drama mellan Zayn och Nikita. Men lite skönt var det ju att killarna kom tillbaks för en stund? Man saknar ju dom... Eller är det bara jag? xD Ja fast dom kommer tillbaks permanent senare...

Jag vill bara ta upp några saker, så 'bare with me' om det blir lite långt här nu.
 Vilka har Take Me Home?! :D Jag fick den igår och blev sååå överlycklig. Men jag hde ju förbeställt den. Ska ni köpa den då? Den är så himla vacker.... *-*
 Jag kommer verka lite efter nu men, har någon av er fått biljetter till killarnas konsert i Stockholm nästa år? Jag och min bästa vän Anna fick tag på dom och åh... Lycka... Egentligen skulle vi ha tre biljetter, en till vår andra vän också, och det va jätte bra platser... Men sen typ krasha sidan eller det funka inte :/ Men vi fick i alla fall tag på några så inget all klaga om :)

Aa det var allt, så... Jag tror nästa kapitel kommer upp på söndag eller måndag :)
-Cissi xxx

Senaste:

- "Do you think she'll be okay?" Fråga Liam sen.
- "Well... She can't be like this forever..".
- "It's just the first day. It's gonna take som time for her so we gotta be patient" Sa Louis.
- "Yes I agree" Sa Liam.
- "Yeah. But I'm sure she'll come and talk to you guys later" Sa Anna och dom 'mm':ade instämmande.
- "That was a terrible thing for Zayn to do thought" Sa Niall.
- "Yeah I can't belive he did this to her" Sa Liam.
- "I'm sure Zayn has his side. But I agree with you guys, it really was unresponsible" Sa Louis.
- "I know right... It's sad" Sa Anna.
Jag drog upp täcket över mitt huvud och lät tårarna rinna.

Jag stanna under täcket ett tag. Tårarna sluta inte komma, även fast jag gjorde mitt bästa för att hålla dom tillbaks. Tack gud att jag hade vattentålig eyeliner och mascara.

- "Nikki?" Hörde jag plötsligt Anna säga. Jag torka snabbt bort tårarna men lät täcket vila över mitt huvud.
- "Aa?".
- "Känner du dig redo för att prata med killarna än? Det är bara Liam, Louis och Niall. Dom vill prata med dig" Sa hon. Jag tog ett djupt andetag och tog bort täcket över mitt huvud. Jag gick fram till Anna och satte mig ner brevid henne. Som tur va att jag nu lyckats hålla tillbaks tårarna. Jag gjorde mig synlig för datan och skype och när killarna såg mig gick de genast närmare kameran och vinka glatt.
- "Hi Nikita!" Sa dom i kör.
- "Hey guys" Sa jag och log.
- "How are you feeling?" Fråga Niall.
- "Niall don't ask stupid questions" Sa Liam och slog Niall i bakhuvudet. Jag och Anna skratta.
- "No it's okay" Sa jag och log. "But I'm not feeling that well".
- "Nikita you need to talk to Zayn, you know that right?" Sa Louis.
- "I know. I don't really want to anymore though" Sa jag och sucka tyst. "I've been calling him and texting him like every week since August! If he doesn't want to talk to me then that's his problem. I'm done chasing after him" Sa jag och la armarna i kors medans jag kämpa mot tårarna som brände i ögonlocken.
- "Aw darling bless your heart" Sa Liam. "I can tell him to call you if you want?".
- "Do what you want, but I don't want to talk to him".
- "It's the only way you can move on" Sa Louis. Jag sucka och titta ner i marken.
- "I miss you guys. WE miss you. I want to talk to you in person, not on a computer screen. You guys are like our best friends..." Sa jag och Anna nicka instämmande. Killarna suckade och var tysta en stund.
- "We miss you too, and I really wish we were there" Sa Liam.
- "Don't worry, I know we'll meet again soon" Sa Niall. Jag titta upp mot skärmen och gjorde ett halvhjärtat försök till ett leénde.
- "I hope so" Sa Anna.
- "Me too" Sa jag.
- "Nikita?" Sa Louis.
- "What?".
- "Promise me that you'll talk to Zayn".
- "What's the point of doing that now? He's already with Perrie anyway".
- "But you need your explanation. He needs to explain himself, and apologize for that idiotic misstake" Sa Louis och lät nästan lite irriterad. Eller arg.
- "Even if he apologizes I'm not sure I'll forgive him" Sa jag.
- "It's okay. He should understand".
- "Okay.. I promise I'll talk to him. But you guys need to help me cause he obviously isn't noticeing me" Sa jag. Killarna log och nicka.
- "Well I have to go now" Sa Liam.
- "Yeah me too" Sa Louis.
- "You know what? I think I'll be heading home too" Sa jag och log. Anna titta mot skärmen och det verka som hon och Niall log mot varandra.
- "Aw how nice, these little love birds gets to have some privat time" Sa Liam och klappa Nialls axel. Vi skratta och Niall himla med ögonen.
- "Bye now" Sa Liam och Louis.
- "Bye" Sa jag och Anna och vinka mot skärmen. Sen försvann dom och bara Niall satt där.
- "Jag måste nog också gå..." Sa jag.
- "Är du säker på att du inte vill stanna?" Fråga Anna.
- "Aa.. Jag vill hem till min säng". Anna log och ställde sig upp så vi kramades hejdå.
- "Ska jag följa med ner eller..?" Fråga Anna.
- "Nej hallå jag klarar mig" Sa jag och log lätt.
- "Okej.. Hejdå, vi ses snart" Sa Anna.
- "Aa" Sa jag och vände mig mot skärmen. "Bye Niall" Sa jag och vinka mot skärmen.
- "Bye" Vinka Niall och skratta. Jag tog min kofta som låg på Annas säng och vände mig om och gick ut medans jag satte på mig den.
- "I reeeeally need to learn how to speak swedish". Var det sista jag hörde från Niall innan jag försvann ner till nedervåningen. Jag tog snabbt på mig mina skor och sa hejdå till Nana. Jag tog mig snabbt hem genom vinterkylan och när jag kom hem sprang jag upp på mitt rum.

Liam's perspektiv:

Me and Louis walked out of Nialls apartment and hurried inside of Louis' car.
- "Do you think we should drop by at Zayns first or call him later?" Louis asked as he turned on the engine and I put my seatbelt on.
- "Hmm... I think we should drop by sens we're driving by his house anyway".
- "Alright" Louis said and drove out of the parking lot.After about 10 minutes we arrived at Zayns house. We knocked on his door and he opened after a few seconds.
- "What's up guys, what are you doing here? Why didn't you call?" Zayn asked when he saw us.
- "Chill will you. Why so many questions, mate? Got company?" Louis asked and looked in his house.
- "No, I'm alone".
- "Good. We need to talk" I said and looked Zayn straight in the eyes.
- "Sure, come in" He said and made a guesture in to his house. We made ourselfs comfortable on his livingroom couch.
- "Did something happen?" Zayn asked and sat down on the sofa next to mine.
- "As a matter of fact, yes" Louis said.
- "What?".
- "What? You should know, you're the one cheating on the girl you're dating" Louis said slightly annoyed.
- "Is this about that?" Zayn said and sighed while he ran his fingers through his hair.
- "Yes. Zayn I told you this was a very bad idea from the beggining. Did you really think she wouldn't find out?" I asked.
- "Yeah she's not stupid you know" Louis said.
- "I know! Don't just blame me! You were there the whole time why didn't you stop me?" Zayn said frustrated.
- "Mate, don't make this our fault!" Louis said.
- "I did try to stop you. But you wouldn't listen. I mean what were you thinking?" I said, trying not to get irratated.
- "I don't! It's just... It's complicated..." Zayn said and looked down.
- "Don't try explaining to us. You need to explain yourself to Nikita, she deservs that. And she deservs a apology" Louis said and starred at Zayn.
- "I know, okay?! I was just hoping somehow I could get away with this because... I don't know... I wasn't thinking..." Zayn said quietly.
- "Well you need to call her" I said and stood up. "As much as I love you as my best friend, I also care for Nikita, and what you did was wrong".
- "You need to sort things out mate" Louis said and stood up.
- "Call her. Bye" Was the last thing I said before me and Louis stormed out of Zayns house.

Nikita's perspektiv:

Alla på twitter prata bara om Zayn och Perrie, och ibland mig. Några tyckte att Zayn gjorde fel att vara otrogen och några andra tyckte det var bra. Antingen för att dom tyckte jag förtjäna det eller för att dom gilla Perrie mer. Några andra där emot var helt emot Perrie. Dom tyckte Zayn är en stor idiot och han verkligen inte borde varit otrogen, osv. Jag höll personligen med dom. Alla har rätt till sina egna åsikter.
Någon knacka på min dörr och jag ropa att dom kunde komma in. Det visa sig vara min lillasyster, Nikolina. Jag log mot henne och hon kom in i rummet och satte sig på min säng som jag låg på.

- "Hej" Sa jag och log.
- "Hej. Vad gör du?" Fråga hon och log.
- "Inget, är bara inne på twitter...".
- "Aha..." Sa Nikolina och titta ner.
- "Nikita?" Sa hon sedan.
- "Mm?".
- "Är du och Zayn fortfarande ihop?". Frågan kom som en blixt. Jag blev så chockat att jag hosta några gånger.
- "Tja... Vi var aldrig riktigt ihop, vi bara dejtade... Varför fråga du?" Sa jag och ansträngde mig till att le.
- "Jaha... För min kompis sa att hennes stora syster sa att Zayn skaffat en ny flickvän och att han var otrogen..." Sa Nikolina med sin ljusa röst.
- "Om jag ska vara helt ärlig så... Ja han var typ otrogen mot mig... Men..." Sa jag och visste inte hur jag skulle sluta den meningen.
- "Men vad? Är han en dålig person?". Jag titta oroligt på min lillasyster. Hon var själv ett stort fan av One Direction, speciellt Louis. Men om jag nu säger att en av hennes idioler är en stor fet lögnare och en otrogen skitstövel så krossar jag ju hennes oskyldiga drömmar. Hon förtjänar inte det...
- "Nej då... Han är ingen dålig person. Han gjorde bara ett dumt misstag. Men vi alla gör misstag i livet, det är det som gör oss mänskliga" Sa jag och var stolt över mitt mogna svar. Nikolina log stort mot mig.
- "Okej, bra! Jag visste att Zayn inte var en dålig människa! Så kommer ni bli ihop igen och allt blir som vanligt?" Fråga Nikolina glatt.
- "Erm... Ännu en gång Niko... Vi var aldrig ihop. Men vet du vad? Jag vet faktiskt inte..." Sa jag tyst.
- "Aha... Jag hoppas det i alla fall" Sa hon och skutta ut ur rummet. Jag log lite. Jag hoppas att hon alltid kommer vara såhär posetiv. Men vi alla vet att när hon kommer in i tonåren så början helevetet.
Min mobil börja vibrera och jag hörde ringsignalen till Viber, (en app). Jag tog upp min mobil och mitt hjärta börja genast slå snabbare när jag såg namnet. Zayn. Jag klicka på den gröna luren. Men shit vad ska jag säga?! Jag la mobilen mot mitt öra. Here goes nothing...
- "Hello?" Sa jag. Mitt hjärta slog bara snabbare med sekunderna som passera.
- "Hi..." Hörde jag Zayn säga en aning nervöst från andra änden. Det kändes konstigt att höra hans röst igen. Jag älska den inte längre. Jag ville inte höra den. Jag ville inte höra Zayn.
- "Oh... Hi..." Sa jag och spelade förvånad. "What's up?" Fråga jag sedan och försökte att låta oberörd.
- "How are you?" Fråga han och andades tungt. Vad fan är det för fråga? Ska man få damp eller ta det lungt? Hmm...
- "Well that's a stupid question don't you think?" Svara jag och försökte behålla lugnet.
- "Well... Yeah... If you could just let me explain" Sa Zayn och börja låta upprörd.
- "Sure! Explain all you want".
- "First of all, the newspapers and the press is exaggerating. It was just a fling. I swear we are not in a relationship, it was just a one time thing" Förklara Zayn.
- "Even IF it was a one time thing, you cheated on me" Sa jag lite mer arg denna gången.
- "But I only did it once! It wont happen again!".
- "Well guess what Zayn, one time is one to many!" Halvskrek jag i telefonen. Sen blev det tyst ett tag och det ända jag hörde var Zayns tunga andetag. Det kändes skönt att skrika på han. Han förtjänar det. Men ändå känns det dåligt, jag gillar han verkligen. Varför, varför, varför gjorde han det han gjorde?
- "Call me when you get a better explation" Sa jag efter en stund eftersom Zayn inte sa någon. Sen la jag på. Jag slängde mobilen bredvid mig i sängen och grävde mitt ansikte i min kudde. Varför gör Zayn såhär?! Min mobil börja vibrera igen och jag svara utan att kolla vem det var.
- "What?!" Fråga jag i telefonen. Jag gissa på att det var Zayn, vilket det var.
- "Nikita I lov.... I really like you" Hörde jag Zayn säga från andra änden. Mitt hjärta stanna nästan för en sekund.
- "I like you too... But Zayn... Think before you act. And this doesn't really solve anything. Just leave me alone and go to your new girlfriend" Sa jag och sedan la jag på. Innerst inne ångrar jag att jag sa det där. Jag gillar han så sjukt mycket. Jag saknar hans nävaro så det är inte sant. Jag vill vara runt han, känna hans kroppsvärme mot min kropp, känna hans underbara doft. Jag vill vara i hans armar och ha hans läppar mot mina. Men det kanske aldrig kommer hända igen. Min mobil vibrera igen och ännu en gång svara jag utan att kolla.
- "Got a better explanation now?" Fråga jag.
- "Eh.. Va?" Hörde jag Gabriels hesa röst säga i andra änden.
- "Oj! Förlåt, jag trodde du va... någon annan...". Gabriel skratta tyst.
- "Det är lungt..." Sa han. "Men du?".
- "Aa?".
- "Jag hörde om den där Zayn och Perrie saken och ville bara se hur du mår. Du har inte svarat på mina sms så jag var lite orolig...".
- "Aha... Förlåt, jag har inte orkat. Men... jag har mått sämre...".
- "Jag finns att prata med bara så du vet".
- "Tack Gabriel".
- "Finns det något jag kan göra?".
- "Ne inte direkt...".
- "Aha.. Men en annan sak... Jag undra om du ville träffas typ imorgon vid Tintin?". Jag börja känna nervositeten kicka in. Bjuder han ut mig på en dejt nu eller...?
- "Vadå, som en dejt?" Fråga jag förvånat.
- "Nejdå. Bara två vänner som snackar".
- "Åh... Gabriel det låter kul men jag vet inte om jag orkar med allt som pågår just nu...".
- "Aha...".
- "Förlåt... Men någon annan gång?".
- "Det är lugnt... Och visst, messa när du har lust" Sa Gabriel.
- "Aa visst...".
- "Vi hörs senare då".
- "Aa, ses". Och med det la jag på. Jag andads ut. Äntligen lite lugn och ro så jag kan tänkta ifred.
Just då vibrera min mobil igen. Jag stönade tröttsamt. Typiskt min tur. Jag svara utan att kolla.
- "Ha?" Svara jag. Istället för att skämma ut mig med att prata engelska eller svenska så får man ju improvisera lite.
- "For gods sake Nikita, I miss you. I made a misstake and if I have to fly all the way to Sweden to prove that then I swear, I'll do it" Sa Zayn andfått i mobilen. Vad har hänt med honom nu då? Varför var han andfådd?
- "Zayn, I miss you too, believe me. But you wont know how I feel until you get your heart krushed to pices".
- "Nikita... I'm so sorry... Give me another chance and I swear I'll end it with Perrie".
- "What?! You haven't even ended it with Perrie? Zayn, seriously, did you really think I wouldn't find out about you and her?! It's everywhere!" Halvskrek jag irriterat.
- "I... I don't know".
- "Oh you don't know... Okay then why did you do it? Why did you show yourself in public with her? What on earth was going throgh your mind?" Fråga jag argt.
- "I didn't think, okay?! I just did it!" Havlskrek Zayn frusterat.
- "Well do you care for her?".
- "I... I don't know...".
- "Be honest!".
- "Okay! Yes, I do care, a little...".
- "Zayn... You can't have two girls" Sa jag.
- "But Nikita, I care for you too. I love you". Jag stelna till och mina ögon spärrades upp. Är han allvarlig eller helt från vettet?! Det här är första gången han säger så till mig. Han kan inte vara seriös...
- "You do?" Fråga jag mjukt.
- "Yes I do..." Sa Zayn lugnt.
- "But babe, you don't mean it. You're lying to yourself. I can't tell you how much I hate people who lie to them selfs" Sa jag kallt, iskallt. Känslolöst.
- "I'm not lying to my self!".
- "There you did it agan! I can give you several reasons why you are lying. Maybe you don't know you're lying. But still, it's ridiculously stupid". Och med det la jag på. Jag stängde av vibrationen på min mobil så jag inte blev störd. Jag la min mobil på nattduks bordet. Mitt huvud sjönk ner i kudden och jag andades ut tungt samtidigt som jag slöt ögonen. NU får jag lite lugn och ro...

Jag slog upp ögonen efter en konstig dröm om... Ja jag tror ni vet vem... Zayn.
Solens strålar lyste svagt igenom mina tunna gardiner ut över rummet. Konstigt att det är sol på morgonen, mitt i vintern.
Jag sträckte mig efter min mobil. Jag hade två missade samtal och ett nytt sms. Allt var från Zayn. Jag öppna sms:et och sucka tyst när jag läste den. Det stod:

"Please give me another chance, I miss you and I do care for you xxxx".

Nej nu börjar han bara låta desperat. Han har Perrie Edwards! Varför ska han ha mig egentligen? Jag tänkte efter ett tag innan jag knappa in ett svar.

"So is it gonna be me or her?". Zayn svara efter några minuter.

"If you loved me, you wouldn't make me choose..".

Jag bet mig i käken och knappa i ett svar.

"If you loved me, there wouldn't even be an option..".
Jag slängde min telefon på golvet och slöt ögonen. Snart var jag borta i drömmar, igen.

Mycket draaaaaaama! :o 
Tack så sjukt mycket för era kommentarer haha :)
Kommentera gäärna och säg vad ni tycker :D Och Juste, på killarnas perspektiv, vill ni att dom ska vara på engelska eller svenska? Vilken är lättast för er?
Båda är lika lätta för mig men gillar att göra på engelska för att det verkar mer troligt, och verkligt :)

- Cissi .xx

- "Gott nytt år" Sa jag och ställde mig på tå, slöt ögonen, la mina händer runt Gabriels nacke och våra kalla läppar möttes.
- "GOTT NYTT ÅR!!" Ropa alla en hundradels sekund efter mig.

Alla jubla högt och fyrverkerierna tjöt och sprängdes som galet. Alla par runt om kysstes. Cassidy och William, Jackie och Darmin, inte för att dom är ett par, Aisha och Dennis, Yara, Namam, Mandi och deras killar och Anna som prata i telefonen med Niall och gjorde massa pussljud mot den.

Jag kände en gnistra inom mig. En glödhet av passion som jag inte känt på länge. Gabriels läppar mot mina. Jag blev varm, från topp till tå.Vi kysstes nog längre än vad vi behövt.

5 månader senare (Januari. En vecka efter nyårs festen)

Jag blicka ut över all snö medans Cissi lätt drog i kopplet. Jag hade funderat mycket över vad som hänt på nyårs festen och bestämt för att jag ska göra som Gabriel sa. Lägga kyssen bakom mig för att det var bara en engångs grej.
Om ni undrar hur det går med mig och Zayn kan jag bara säga att det blivit värre. Zayn har liksom slutat att bry sig. Jag prata i telefon med han kanske i 20 minuter för några dagar sen. Jag sa att jag saknar han och han sa att han sakna mig, men mer än det så blev det inte. Han prata lite om vad som hänt med dom och igen pratat på om fans och sin karriär och om att han knappt har tid för allt jobb. Jag bestämmde mig om att inte ta upp det att Niall har tid varje kväll för att prata med Anna. Dom hade olika privat-liv-scheman, ja. Men han sa att han inte hade tid på grund av jobb. Och Nialls och Zayns jobb schema är väl samma?
Jag sucka och sparka en isboll som var framför mig.
Jag kände min ficka vibrera så jag drog ut mobilen. Ett sms från 'Annis', Anna heter så i min mobil... Hehe.

"Logga in på Twitter, NU! Och läs mitt DM. NU NU NU!! Xx"

Jag blev genast orolig. Varför lät hon så stressad? Hade något hänt? Jag knappa snabbt ett sms tillbaks.

"Jag är ute med Cissi just nu men är snart hemma.. Vad har hänt?? :O xx"

Sedan track jag på skicka.
Jag såg mitt hus och bestämmde mig för att halvspringa resten av vägen hem.

- "Kom igen Cissi" Sa jag uppmuntrande och vi börja springa försiktigt, så vi inte halka och slog i oss.
Vi kom hem och jag gjorde min lilla rutin. Av med skorna och jackan, lägg mobilen från jackan till koftan. Ta av Cissis koppel och bära henne till badrummet och tvätta hennes tassar med mellan varmt vatten. Sen torka jag dom med hennes handduk och hon sprang iväg upp till mitt rum som vanligt. Jag sprang snabbt upp efter henne.
Min laptop låg på min säng så jag satte på den och tog upp min mobil som fått ett sms, från Annis.

"Bara läs... :/ Ring mig efter du läst eller kom hit för vi måste snacka! x"

Nu börjar jag verkligen bli orolig. Vad kan ha hänt? Vad måste vi snacka om? Vem handlar det om? Vad är det värsta som kan hänt...? Att Niall och Anna slutat dejta? Att One Direction inte är en grupp längre? Att en orkan svepat hela London? Omg, att Janoskians inte är en grupp längre?! Hoppas inte!
Tusen tankar flög i mitt huvud medans jag snabbt som jag kunde klicka in mig på Twitter. Jag track direkt på DM och leta efter Annas DM, eftersom många fans DM:a mig nu för tiden. Men jag hitta Annas DM på direkten. Det stog såhär:

"Du MÅSTE läsa detta! Jag är så ledsen, Nikita..."
Sen var det en länk till något. Jag klicka på länken. Hennes DM fick mig inte att fatta något om situationen något mer då... Mitt knä studsa ivrigt upp och ner och jag slog mina naglar mot datan nervöst. Hemsidan kom upp. Det verka vara någon tidnings hemsida eller något. Jag scrolla ner lite och jag greps av chock. Den dåliga sorten. Tvärs över skärmen stog det med stora svarta bokstäver:

"ZAYN MALIK AND PERRIE EDWARDS - IT'S OFFICIAL!"
Jag frös. Mitt blod frös. Jag kunde inte röra mig. Inte tänka. Hur ska man reagera på sånt här? Men det kanske bara var ett ryckte? På något sätt lyckades jag scrolla ner en aning till och jag såg en bild som fick mitt hjärta att krossas som glas till tusen bitar. Det kändes som en kniv högg mig rakt in i hjärtat, snurra det ett varv, tog ut den, stack in den och upprepa. Det fick mig svårt att andas.
Det var en bild på Zayn och någon blondin som tydligen var Perrie Edwars. Dom kysstes. Och det var inte natt, för då skulle man tro att dom var fulla hon kanske var någon 'one night stand'. Men nej. Det var dagljus. Och flera bilder efter det. Dom åker sparkcykel, dom kramas, dom skrattar, osv.
Jag bet ihop och läste det som stog under. En mening eka i mitt huvud.
"They've been dating for months".
Just den där "months" upprepades om och om igen i mitt huvud.
Allt föll på plats. Det var så uppenbart och jag var för dum för att märka det. Jag var i den här lilla fantasi världen och trodde att Zayn faktiskt brydde sig om mig. Såklart han träffat en annan tjej. Zayn är ju känd, han kan inte dejta någon som inte bor i samma stad som han. Han kan inte ha ett "long distance relationship". Och, han kan inte dejta ingen. För det är den jag är, ingen. Okänd. Men den här Perrie är med i en tjejgrupp och har tydligen vunnit x factor UK.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska reagera. Ska jag brista ut i tårar, isolera mig själv, bli arg, eller bli arg och skrika min ilska rakt i Zayns ansikte?
Jag känner mig... Hjärtkrossad. Men ändå tom. Mitt hjärta kändes så så tungt. Jag kan inte fatta det. Det har inte sjunkit in än. En liten, pytte liten del inuti mig hoppades fortfarande att det bara var ett falskt ryckte. Men det var det förmodligen inte. Skulle Zayn verkligen göra såhär mot mig? Jag kan bara inte fatta det. Jag är fortfarande i chock och mitt hjärta bultar som galet. Jag titta på min hand och märkte att jag skaka.
Jag måste suttit såhär i nästan tio minuter. Bara stirrat på skärmen. På bilden. På han som fått mig må så bra en gång i tiden men nu slitit mitt hjärta i bitar.
Jag kände plötsligt något blött rinna ner för min kind och jag snyftade när jag andades. Min hjärna reagera och jag torka snabbt bort tåren med min hand. Jag fick sakta kontroll över min kropp och gled ner från sängen. Cissi titta oroligt på mig och gnällde tyst. Jag log mot henne och klappa hennes huvud.
Jag hade på mig mörka blåa tajta jeans och en svart tunn tröja med låg hals, dens ärmar var till min armbåge. Över den hade jag en tjock vit kofta med luva, fast den hade inga ärmar. Jag gick ut ur mitt rum och knäppte koftan medans jag gick ner för trapporna. Jag kom in till hallen och tog på mig mina svarta knä långa boots.

- "Vart ska du?" Hörde jag min syster fråga bakom mig. Jag tänkte vända mig om men kom på att jag gråtit och man kunde se det. Så istället vände jag mitt huvud över axeln så hon inte skulle bli orolig.
- "Till Anna" Sa jag kort och märkte att min röst var en aning hes. Jag tog på mig min luva och öppna ytte dörren. Jag känner inte för att ha en jacka.
- "Ska du inte ha jacka? Och när kommer du hem?" Fråga hon med sin ljusa röst.
- "Nej, det är en kort väg. Och jag vet inte". Med det gick jag ut och stängde dörren bakom mig. Jag hörde den låsas och jag gick sakte ner för trappan. Kylan svepte förbi mig och jag rös. Jag la mina händer i min ficka och börja gå mot Annas hus i tystnad. Mina skor lät mot den vita snön. Jag var fortfarande i chock. Jag kan fortfarande inte tro det. Och jag kan bara tänka på det som jag läst och bilden jag sett medans "months" fortfarande eka i mitt huvud.
Jag kom till slut fram till Annas hus och gick in utan att knacka, sedan låste jag dörren bakom mig. Det var tyst i hemmet. Ingen verka vara hemma förutom Anna. Och Nana som exalterat kom springande till mig. Jag tog av mig skorna och gick upp för trappan. Jag tänkte gå in till Annas rum men hörde henne ropa efter mig.

- "Nikita, jag är i köket". Jag gick in dit och hon satt vid köks bordet med en kopp av något i hennes hand. Framför henne var en liten vit talldrick. Mitt emot henne fanns en kopp och en liten talldrick fint placerat. Och i mitten var det en choklad tårta som såg hembakad ut.
- "Hej" Sa jag.
- "Hej" Sa hon mjukt. "Jag gjorde varm choklad och en tårta" Sa hon sedan och log. Jag log tillbaks mot henne och satte mig ner på stolen mitt emot hennes.
- "Du känner mig för bra" Sa jag och drack lite ur varm chokladen. "Var är alla föressten?".
- "Ute, alla hade något att göra idag" Sa Anna börja skära tårtan i lagom stora bitar. Jag gav henne min talldrick och hon la en bit på den och sen på sin egna. Jag smaka en bit och lät chokladen smälta på mina smaklökar. Gud så gott det är!!
- "Anna det är tvär gott" Sa jag lugnt och log.
- "Tack" Sa hon och log. Vi åt i tystnad en stund. Det var en skön tystnad. Fast den kunde inte vara för alltid.
- "Hur känns det?" Fråga Anna och avbröt tystnaden.
- "Hur tror du?..... Dåligt".
- "Nej. Tänk efter, hur känns det? Hur mår du, innerst inne?". Jag titta förvånat på Anna. Det där var en aning djupt för henne att säga.
- "Medans du tänker efter så går vi till mitt rum" Sa Anna. Vi ställde oss upp och la talldrickarna och besticken i diskmaskinen. Våra drickor tog vi med till Annas rum eftersom det fortfarande fanns mycket kvar.
- "Hjärtkrossad" Sa jag och satte mig på Annas säng. Anna satte sig på sin stol vid skrivbordet.
- "Förtvivlad, ledsen, tom, men mest av allt, chockad" Fortsatte jag. "Jag vet inte hur jag ska känna, jag vet inte hur jag ska reagera".
- "Det bästa är att prata om det, och gråta ut". Jag titta på Anna ängsligt.
- "Anna du vet att jag aldrig varit en stor gråtare. Jag grät inte ens när min..." Sa jag tyst men min röst dog ut när jag kom på vad jag höll på att säga.
- "Jag vet... Men känner du inte någon... Ilska?" Fråga Anna. Hon satte på sin laptop som var på hennes skrivbord.
- "Jag vet inte. Det har fortfarande inte sjunkit in" Sa jag tyst.
- "Det kommer ta ett tag för dig att acceptera det, eller hur?" Fråga Anna.
- "Jag kan inte tro det. Det måste vara ett falsk rykte Anna!" Utbrast jag förtvivlat.
- "Förneka det inte. Zayn är otrogen mot dig och han sa det inte ens!" Halv skrek Anna. Jag stelna till.
- "Förlåt men det är sant. Du måste hålla med om att Zayn vart en riktig skitstövel. Om han verkligen brydde sig om dig skulle han sagt nåt, men han var för feg. Plus att-". Anna hann inte fortsätta förns jag avbröt henne.
- "Skyll inte bara på Zayn! Niall då? Han måste vetat men han sa inget!" Sa jag högt.
- "Blanda inte in Niall i detta!" Sa Anna högt. "Zayn fick säkert Niall att lova om att inte berätta för någon. Så låt mig prata klart" Sa Anna sedan lungt. Jag tog ett djupt andetag och hon fortsatte.
- "Plus, den här artikeln har varit ute i mer än en dag, jag är säker på att Zayn sett den men har han ringt dig eller kontaktat dig på något sätt? Nej". Anna tog ett andetag innan hon fortsatt.
- "Nikita, jag är verkligen ledsen och kan inte föreställa hur du känner dig just nu. Kom ihåg att det inte är ditt fel. Zayn och hon tjejen har dejtat i flera månader, du läste ju det. Så hur kan du inte ha någon ilska i dig?".
Just då slog det mig. Anna hade rätt. Det hade nu sjukit in att Zayn vart otrogen mot mig och nu kom alla frågor flygande i mitt huvud. Varför har han inte sagt något? Trodde han att jag inte skulle få reda på det? Han kunde åtminstode säga att han träffar någon annan. Bryr han sig verkligen inte om mig? Har allt vi gjort varit en lögn? Vad tänkter han med egentligen? Är det mitt fel? Är det något fel på mig? Är det på grund av mig allt det här händer?
- "Niall är med Liam och Louis och dom ville att jag skulle ringa dom på skype efter du kommit hit, är det okej?" Fråga Anna och höll på med sin data.
- "Ring dom du, jag har inte lust att prata med dom" Sa jag och man hörde på min röst att gråten satt i halsen. Anna vände sig om och rynka på pannan. Hon ställde sig upp och gick fram till sängen.
- "Du kan ligga i sängen stund och sova om du vill, eller bara vila" Sa hon och jag tog av min vita kofta.
- "Tack Anna" Sa jag och log. Anna la koftan på sängens kant och gick tillbaks till datan. Jag la mig ner i sängen med täcket över mig.
Jag hörde skype ringsignalen och Anna svara.
- "Hi guys!" Sa Anna glatt.
- "Anna hi!" Sa dom lika glatt tillbaks. Det verka som att de hade video samtal.
- "What's up honey?" Hörde jag Niall fråga från datorn. Jag såg den inte, men jag hörde bara på rösterna.
- "Aww Niall you little cutie" Skoja Louis.
- "Haha Niall you are a real cutie" Sa Anna och skratta. "But I'm not doing anything, how about you guys?".
Min mobil vibrera plötsligt och jag tog upp den för den låg på Annas nattduks bord. Ett sms från Gabriel. Jag låste mobil och såg hur skärmen sakta blev svart. Jag orkar inte med han. Jag orkar inte med någonting just nu. Allt verkar hopplöst.
- "So is she there?" Hörde jag Liam fråga.
- "Yes she's laying in my bed" Svara Anna.
- "How is she?" Fråga Louis.
- "Not good. Like, really really bad. It was a very long time ago since I saw her this devestated".
- "Poor thing, bless her heart" Sa Liam. Jag log svagt för Liams omtänksamhet.
- "Why wont she come and talk to us?" Fråga Niall och man hörde hans irlänska dialekt tydligt.
- "As I said, she's devastated. She doesn't want to talk about it" Sa Anna.
- "Idiot" Sa Louis och det lät som han slog eller nep Niall för Niall gav ifrån sig ett litet skrik. Anna och Liam skratta lätt.
- "Do you think she'll be okay?" Fråga Liam sen.
- "Well... She can't be like this forever..".
- "It's just the first day. It's gonna take som time for her so we gotta be patient" Sa Louis.
- "Yes I agree" Sa Liam.
- "Yeah. But I'm sure she'll come and talk to you guys later" Sa Anna och dom 'mm':ade instämmande.
- "That was a terrible thing for Zayn to do thought" Sa Niall.
- "Yeah I can't belive he did this to her" Sa Liam.
- "I'm sure Zayn has his side. But I agree with you guys, it really was unresponsible" Sa Louis.
- "I know right... It's sad" Sa Anna.
Jag drog upp täcket över mitt huvud och lät tårarna rinna.

Gabriel luta sig sakta ner samtidigt som hans blick gick ner till mina läppar. Jag lyfte upp mitt ansikte och slöt ögonen. Allting runt oss försvann. Musiken var nu som något buzz och jag och Gabriel var dom ända i rummet för mig. Ska jag faktist göra detta? Nu kände jag hans andedräckt på mina läppar. Jag ska verkligen göra detta. Nu gäller det. För första gången på ett år ska jag kyssa mitt ex, Gab...
- "Tjeeeena!!" Hörde jag Anna plötsligt ropa. Jag öppna ögonen och musiken kom tillbaks, samt människorna. Inom ett ögonblick tog jag ett steg bort från Gabriel innan Anna hann se vad vi nästan gjorde.
- "En frukt cocktail till dig och en backardi till dig" Sa Anna och gav oss våra drinkar.
- "Tack Anna, du är bäst!" Sa jag och tog emot drickan.
- "Tack sötis" Sa Gabriel och log. Gabriel bruka kalla Anna för sötis ibland så jag störde mig inte på det. Jag kolla på Gabriel och vi fick ögonkontakt. Vi båda pusta ut.

Anna's perspektiv:

Såg jag fel eller höll Nikita och Gabriel på att...? Ne det var säkert inget... Hoppas jag.
Gud vad jag saknar Niall. Det har verkligen gått FÖR lång tid sens vi senast sågs, i verklighet. Det känns nästan som att vi aldrig kommer träffa dom mer... Nej nu måste jag bli gladare. Jag kan inte deppa över Niall hela tiden. Jag menar vi har fortfarnade ganska stark kontakt så vad har jag att klaga över...
Jag titta mig runt. Vart är Darmin föressten?

- "Hey vet någon vart Darmin är?" Fråga jag.
- "Han gick någonstans med Jackie" Sa Gabriel.
- "Okej". Varför är han så himla mycket med Jackie? Han har aldrig riktigt gillat henne. Han har alltid sagt att hon var något av en slampa... Vilket hon typ var. Jag borde gå och leta efter dom. Eller, jag borde inte, men jag vill. Men det kanske är bäst att jag inte gör det...
- "Jag tror dom gick till övervåningen, Darmin nämnde något om soffor och smörja något" Tilläggde Gabriel när han märkte hur jag gick in i tankar. Jag borde inte, men jag vill och jag ska.
- "Jag borde kolla vad dom gör. Eller aa, om något hänt" Sa jag snabbt och gick ifrån dansgolvet innan dom hann fråga något. Jag skynda mig upp för trappan. Jag titta runt efter soffor och hitta snabbt några soffor borta vid hörnet. Sofforna var runda och gjorda av skinn, förmodligen fejk skinn. Då såg jag dom. I Darmins knä satt Jackie, Darmins hand klämde Jackis rumpa och dom hångla som (förlåt för ordvalen nu) två kåta ekorrar. Jag frös fast. Jag gjorde det, och jag ångrar mig.

Är jag avundsjuk? Jag kan inte vara avundsjuk, eller hur? Jag dejtar Niall Horan. Jag upprepar, NIALL HORAN. Så varför ska jag vara avundsjuk på någon slampa för att hon hånglar med mitt ex? Han är ju mitt ex så han får hångla med vem han vill, fritt land. Men varför känner jag då den här knuten i min mage? Är det lite ångerst? Kanske. Chock? Troligtvis. Avundsjuka? Förmodligen.
Jag tog upp min mobil och ringde Niall. Jag kan INTE vara avundsjuk på Jackie för att hon hånglar med Darmin. Det går bara inte.
Efter några signaler svara en vuxen kvinnlig röst. Hela jag frös till och knuten i min mage blev hårdare.
- "Hello?" Sa den kvinnliga rösten.
- "Hello, where's Niall?" Fråga jag stelt.
- "Who is this?". Jag bet mig i käken.
- "Anna. Who are you?" Fråga jag kallt.
- "Anna? You're Anna?" Fråga kvinnan och lät chockad.
- "Yeah... Do I know you?" Fråga jag förvirrat.
- "Oh honey I'm sorry, I'm Maura, Niall's mother". En stor våg av lättnad sköljde över mig. Nialls mamma! Så klart! Hur kunde jag tro något annat?!
- "Oh Hi! Sorry I thought you were someone else" Sa jag nervöst.
- "It's okay. I've heard so much about you!".
- "Same here" Sa jag och skratta.
- "Oh Anna I'd love to talk more but Niall's eeger to talk to you" Sa Nialls mamma och skratta.
- "Okay, it was lovely talking to you. Happy new year" Sa jag och skratta. Sedan hörde jag mobilen röras runt lite.
- "Hi Anna!" Sa Niall från andra änden exalterat. Åh vad skönt det var att höra hans röst. Hans vackra röst med irländsk dialekt, gud vad jag saknat den.
- "Niall! I miss you" Sa jag rakt på sak. Jag hörde Niall skratta sitt söta skratt.
- "You called me all the way from Sweden just to say that?" Sa han och skratta.
- "You sound surprised?".
- "I miss you too babe" Sa Niall mjukt och ignonera min fråga.
- "I just wanted to hear your voice" Sa jag och log, jag kunde föreställa mig Niall le i andra änden.
- "I missed your voice, it's good to hear it again" Sa Niall. Jag log och vände mig om. Min blick gick runt rummet men fastna på en person som jag inte sett på ett bra tag. Chockheten tog tag i mig.
- "Niall, I have to go, but we'll talk later" Sa jag utan att koncentrera mig på det jag sa.
- "Anna are you okay?" Fråga Niall.
- "Yeah, call me later okay?".
- "Sure, I'll call you before midnight" Sa han och med det sa vi hejdå och la på. Jag skynda mig till Nikita och dom andra som satt vid ett bås. Jag ryckte Nikita och hon kolla undrande på mig. Jag peka mot personen och hon bet sig i käken. Dom andra märkte mitt och Nikitas stirrande så dom kolla undrande åt det hållet vi kolla på. Namam var den första att reagera.
- "Är inte det där Tess?".

Vad ska man göra? Ska vi hälsa eller ignonera? Bakom henne dök Mike och några andra upp. Pfft. Är hon fortfarande med Mike. Deras lilla grupp gick och satte sig ungefär fyra bord bort från oss, Tess hade tydligen inte sett oss än. Jag satte mig ner bredvid Nikita och titta på henne. Hon rynka lätt på pannan och ryckte på axlarna. Vi utbytte en blick och jag visste exakt vad hon tänkte.

- "Vi kommer snart" Sa Nikita och vi reste oss upp. Vi gick sakta mot Tess' bord. Ni kanske undrar varför vi går till henne nu och ska hälsa. Men sanningen är att även om hon ändrats så är hon fortfarande samma roliga Tess, innerst inne. Långt där inne. Och bara för vi har haft ett bråk så glömmer man ju inte alla minnen vi har haft tillsammans.
Sanningen är att vi saknar henne och vi vill hjälpa henne, även om saker kanske aldrig blir som förut så ÄR det värt ett försök. Man kan ändras, och om Tess inte vill ändras för vår skull så gör det inget. Det är hennes liv. Men vi vill bara vad som är bäst för henne och just nu vet jag att hon inte mår bra med Mike.
- "Vad ska vi säga då?" Fråga jag.
- "Testa med hej?" Sa Nikita.
Okej... Here it goes. Vi stanna framför deras bord och Mike var den första som märkte oss.
- "Nämen kolla vilka vi har här, töntarna, wannabe emo't och fjortisen" Sa Mike och dom skratta. Jag himla med ögonen. Jävla skitstövel.
- "Nämen har vi Mike här! Jaha jag trodde du var en bortsprungen tvättbjörn som följt efter domma in hit men vad trevligt att se dig igen" Sa Nikita sarkastiskt och jag flina. Tess gav ifrån sig ett litet leénde.
- "Vi ville bara komma och säga hej Tess" Sa jag och titta på Tess. Man såg på hennes ansikte att hon blev chockad, samt frustrerad. Hon visste säkert bara inte hur hon skulle reagera, om hon skulle ignonera oss och inte bry sig eller vara vänlig och hälsa tillbaks.
- "Aha, hej" Sa hon och log ärligt. Så, en blandning mellan båda?
- "Hur mår du då?" Fråga Nikita.
- "Bra.. Själva?". Tess röst hade blivit rätt så hes. Och hon hade påsar under ögonen. Det finns något som heter conceler liksom...
- "Bra...". Mike fnyste otåligt.
- "Well, vi drar nu innan skunken här släpper sig" Sa jag syftande mot Mike.
- "Okej" Sa Tess innan Mike hann ge en förolämpning tillbaks.
- "Ses".
- "Ses".
Jag och Nikita vände oss om och gick genom allt folk tillbaks till vårt bord, det hade föressten kommit mer folk nu.
- "Så det där var ju inte pinsamt alls.." Sa Nikita suckande och satte sig ner. Jag slog mig ner bredvid henne.
- "Vad hände?" Fråga Cassidy. Vi berätta snabbt allt.
- "Det är synd att ni blev ovänner" Sa Yara.
- "Eller hur. Ni verka som riktigt bra vänner, jag hade aldrig trott att ni skulle bli såhär" Sa Mandi.
- "Ne jag vet, men folk förändras" Sa jag. Vi blev tysta en stund och lät mina ord hänga i luften.
- "KOM IGEN! Ingen tid att deppa för ITS A NEW YEAR!" Skrek Namam entusiastiskt. Det lätta stämmning och vi alla börja skratta instämmande.
- "WOOHO!! Vem vill ha mer drinkar?!" Ropa Yara.
- "Jaag!" Börja alla ropa.
- "Okej men ni får följa med och hjälpa till att bära" Sa Yara och skratta.

Fem minuter, fem minuter fem minuter! Fem minuter till vad? Fem minuter kvar till midnatt! Vi hade samlats där uppe på taket och fyrverkerier fyllde hela himlen. Vackra fyverkerier i massa olika färger och former. En efter en sköjt dom upp mot himlen med ett tjut och som en explotion for alla gnistrande ljus åt alla håll.
Jag drog upp min mobil och just då fick jag ett samtal. Det var Niall. Jag log och svara.
- "Hi babe!" Sa jag högt nog för att Niall skulle höra mig. Jag såg min egna andedräkt framför mig när jag prata.
- "Hey honey" Sa Niall högt. Jag hörde massa fyrverkerier avfyras från andra änden. Jag gissar att det är lika galet här som där.
- "Niall it's so beautiful I wish I was with you" Sa jag och snyfta lätt, inte för att jag grät, utan för att det var så kallt ute och jag bara hade på mig en kort klänning.
- "Ah it's beautiful over here too, but it would be perfect if you were with me" Sa Niall och jag log.
- "I know... But only four minutes left til midnight" Sa jag glatt och gjorde ett litet skutt för att hålla mig varm.
- "Yes exciting isn't it?" Sa Niall och skratta.

Nikita's perspektiv

Anna stog och prata i telefon med Niall medans hon titta upp mot himlen som var täckt av fyrverkerier, Cassidy och William filma och skratta och njöt av utsikten. Yara, Namam och Mandi hade hittat tre killar som dom var med, dom tre killarna gick i min skola så dom var inte direkt främlingar. Jackie klängde över Darmin som verka vara trött på henne. Och jag? Jag stog forever alone här ute, i det kalla vinter vädret och titta upp mot himlen och alla andra lyckliga par. Jag hade i alla fall med mig min lilla älskling. Min system kamera. Den sviker mig aldrig. Eller ja, den och Cissi då.
Jag kände plötsligt något varmt placeras på mina axlar. Jag greptes av panik i en sekund men det lugna sig när Gabriels ansikte dök fram vid min sida.
- "Gabbe du skrämde livet ur mig" Sa jag och pusta ut. Min andedräkt kom ut ur min mun när jag prata och andades, samma sak med Gabriels. Han skratta tyst.
- "Men hallå kommer du inte frysa?" Sa jag och tänkte ta av mig Gabriels jacka från mina axlar.
- "Nej nej, jag svettas, ha på dig den" Sa Gabriel och log medans han la jackan tätare omring mig.
- "Är du säker?" Fråga jag och skratta lätt.
- "Vill du känna mina underarmar?" Fråga Gabriel och tänkte ta min hand.
- "Haha okej okej!" Sa jag skrattande och backa från han.
- "Hur mycket är klockan?" Fråga jag sedan och ställde mig tätt bredvid han igen. Gabriel tog snabbt upp sin mobil och la den sedan ner i sin ficka.
- "23:59" Sa han spänt. Jag tog upp min system kamera och höll den lite högre än min höjd.
- "Kom" Sa jag. Gabriel la sin arm runt min midja så han fick plats och la sitt huvud bredvid mitt.
- "Le" Sa jag medans jag log och tog kort.
- "Jag får se" Sa Gabriel sedan. Jag tryckte fram bilden. Jag blev nästan chockad av hur bra vi såg ut, speciellt tillsammans. Våra ögon lyste för alla fyrverkerier på himlen, våra kinder och näsa var perfekt rosa och vi såg ut som ett par, några som kännt varandra hela sitt liv. Jag hade en stark känsla om att Gabriel också tänkte det.
- "10!... 9!... 8!... " Ropa massa folk och spänningen steg för varje siffra.
- "Redan nedräkning?" Fråga jag.
- "Tydligen!" Sa Gabriel och log snett.
- "7!... 6!... 5!...".
- "Du" Sa Gabriel och jag vände mitt huvud mot han. "Eftersom det är nyår och ingen av oss har en dejt, eller någon att kyssa nu vid midnatt så tänkte jag att du och jag kanske kunde... Du vet". Jag rynka på pannan och bet mig i underläppen.
- "Det är bara en en gångs grej, jag lovar" Sa han hest och log snett.
- "3!... 2!...". Åh vad har jag att förlora egentligen?!
- "Gott nytt år" Sa jag och ställde mig på tå, slöt ögonen, la mina händer runt Gabriels nacke och våra kalla läppar möttes.
- "GOTT NYTT ÅR!!" Ropa alla en hundradels sekund efter mig.

Alla jubla högt och fyrverkerierna tjöt och sprängdes som galet. Alla par runt om kysstes. Cassidy och William, Jackie och Darmin, inte för att dom är ett par, Aisha och Dennis, Yara, Namam, Mandi och deras killar och Anna som prata i telefonen med Niall och gjorde massa pussljud mot den.

Jag kände en gnistra inom mig. En glödhet av passion som jag inte känt på länge. Gabriels läppar mot mina. Jag blev varm, från topp till tå.Vi kysstes nog längre än vad vi behövt.