I Want- Kapitel 54

Senaste:

- "What? So you're not friends with her anymore?".
- "Nope. I've had enough of her anyway. If she wants to be with her boyfriend then fine, but I'm not gonna be in her life if that what she wants".
- "Oh... Well, if you say so. She's living her own life".
- "Exactly... So what have you been up to today?".
- "Not much. We recorded some stuff for a radio station, did some interwievs and had rest of the day off".
- "Oh that's nice" Sa jag glatt. Vi prata på i några fler timmar tills jag var tvungen att lägga på. Men vi lova att vi båda skulle logga in på skype om en timme så vi kunde skypa.


 




3 månader senare (november).

Nikita's perspektiv:

Kan inte fatta att det redan har gått tre månader sens jag sist såg killarna! Men det har varit tre väldigt sega månader. Jag smsar med Zayn varje dag, och vi pratar i telefon minst varanan dag. Vi skypar minst två gånger i veckan. Så vi har behållt kontakten ganska bra. Men varje gång jag ser hans ansikte så blir jag gråtfärdig och ledsen för det är bara på en skärm och inte verklighet. Killarna har varit med i dom flesta skyparna. Men då var Anna också med mig.
Harry har jag inte alls hört av. Han var med en gång när vi skypa. Men han sa inte mycket. Jag fattar inte vad det är med han. Han lova att vi skulle hålla kontakten. Men nu mer känns det som att han undviker mig.
Vad jag vet så skypar Anna och Niall nästan varje kväll. Det är bara en fråga om när de faktiskt blir ihop. Men jag tror dom väntar med det.

Jag slet upp dörren till skolan. Höst, höst, höst. Löv överallt. Tråkigt grått regn väder hela tiden.
Jag såg Gabriel sitta vid trappan till övervåningen längre bort. Det var ovanligt tomt i skolan. Gabriel vinka dit mig. Jag log mot honom.

- "Wad up?" Sa Gabirel och ställde sig upp för att ge mig en kram. Gabirel hade uppfört sig ganska bra dom senaste månaderna. Han hade betett sig som en vän och inget mer.
- "Ello!" Sa jag och vi satte oss ner på trappan.
- "Vart är Anna?" Fråga han.
- "Hon kommer senare".
- "Aha. Men hörde du nyheterna föressten?".
- "Vilka nyheter?".
- "Vår engelska lärare var med i en olycka så resten av året kommer vi ha en ny engelska lärare, från London!" Sa Gabirel med spänning i rösten.
- "Va! Fan vad awesome" Sa jag glatt.
- "Ja, och det som är bättra är att i slutet av året kommer han välja en elev som får följa med tillbaks till London och studera där som en utbytes student".
- "OMG driver du?!".
- "Nej jag är helt seriös!".
- "Shit tänk om jag blir vald!" Sa jag glatt.
- "Men då betyder det att jag inte kommer vara med Anna" Sa jag sedan.
- "Ne jag vet... Men vi är 60 stycken i klassen... Det kan bli vem som helst" Sa Gabriel och log.
- "Aa du har rätt" Sa jag och log tillbaks.
- "Kom, vi börjar nu" Sa Gabriel och ställde sig upp.
- "Okej. Help me up?" Sa jag och räckte mina händer till han. Han skratta och tog tag i dom och drog upp mig. Sen gick vi in på lektion.

4 månader senare (December)

Redan December, shit. Snö överallt, tomtar överallt och alla har fått jul-sjukdommen. Julen är bara om en vecka. I vanliga fall älskar jag jul. Men det kändes bara ledsamt detta året. Förmodligen för alla andra i min familj redan hade planer. Min mamma hade fått ett jobb erbjudande i Stockholm, så hon skulle åka dit över julen och nyår. Min brorsa skulle spendera julen med sina vänner, dom skulle också bort till Stockholm och spendera julen där. Och min lillasyster skulle bort till Norge, hem till min morbror, hans fru och deras lilla bebis. Så jag blev ensam på julen och nyår. Ensam i det stora skräckinjagade huset. Det var i alla fall julpyntat så det inte var lika läskigt. Nu var det mer mysigt.
Men på nyår skulle det vara mycket roligare. Gamla vänner skulle komma och hälsa på.
Zayn och jag pratar inte lika mycket längre. Han säger att han inte har tid hela tiden och dom jobbar. Men ändå har Niall tid varje kväll. Aja, Zayn försöker väl inte lika mycket. Till och med Liam och jag pratar mer än Zayn och jag. Jag kanske bara behövde ge Zayn lite tid.

24 December.

Jag tog en tugga av min macka.
Nu är det jul igen och nu är det jul igen...
Nejmen gud. Tänk om vi skulle sjunga julsånger i skolan. Usch.
Jag sluka den sista biten av mackan och drack upp all te. Jag sprang upp på mitt rum och tog av mina mjukis byxor och linne och bytte om till vita shorts och en röd tshirt. Jag gick ner till vardagsrummet och såg en tomteluva ligga över soffans armstöd. Jag ryckte axlarna och tog på mig den.
Det är julafoton så varför inte?

- "Oj juste!" Utbrast jag. Louis fyller år idag! Jag drog upp min mobil. Ska jag tweeta han eller smsa? Båda. Hehe. Jag klicka min in på meddelande och skrev ett långt grattis sms. 21 år nu. Stor pojke. Jag log för mig själv. Sen skrev jag en tweet och gratta han. Jag slängde en blick på klockan. Den var 18.30. Jag har slösat hela dagen i mina mjukis byxor och bara suttit och inte gjort något. Jag behövde inte ens gå ut med min hund heller för hon är van vid att gå på toa i trädgården.
Jag kolla ner på min mobil som fortfarande var inne på Twitter. Zayn hade inte hört av sig idag. Jag gick in på Zayns twitter sida för att se om han åtminstonde twittrat något till mig. Och ja det hade han:

"@CissiDawson marry christmas honey. Hope you have a great day. Talk to you soon :) xxxx"

Jag log lite. Men var det allt? Inte 'jag saknar dig' eller något? Nehe. Jag favorit markera den och retweeta. Det får duga. Orkar inte skriva ett svar. Han KUNDE ju anstränga sig lite mer.
Jag sucka och satte mig på fönsterbrädan i vardagsrummet. Det hängde små lampor över hela fönstret. Jag luta mitt huvud mot fönstret. Härifrån kunde jag se hela vår tomt och baksidan av vårat hus. Det fanns några andra hus jag kunde se härifrån. Allt var så mörkt ute. Mörkt, stilla och tyst.
Silent night... Holy night...
Ne nu måste jag sluta sjunga julsånger. Jag suckade och blunda. Plötsligt hörde jag knackningar från ytte dörren. Jag sträckte på mig och satt helt stilla. Hade någon verkligen knackat eller inbilla jag mig? Tänk och jag blivit galen nu. Det är inte omöjligt att bli knäpp när man är ensam på julen. Någon knacka igen. Jag reste mig upp samtidigt som jag hörde min hund komma springande. Jag gick fram till dörren och titta på min hund som vifta sin svans och vänta på att jag skulle öppna dörren.

- "Sitt" Sa jag och hon satte sig ner.
- "Duktig" Sa jag och log. Jag tryckte ner handtaget och öppna dörren. Jag blev mött av chock följt av nervösitet.
- "Vad gör du här?" Fråga jag förvånat.
- "Tjenare på dig med" Sa Gabriel och flina.
- "Gabriel" Sa jag seriöst.
- "Jaja förlåt. Men Anna sa att du skulle vara ensam på julen så jag tänkte hälsa på och se hur du mår" Flina Gabriel och steg in. Cissi börja flämta och hoppa runt Gabriel. Gabriel skratta och klappa henne.
- "Hur kommer du ens ihåg vart jag bor?" Fråga jag och höjde ena ögonbrynet.
- "Jag har bra minne lilla du". Jag stängde dörren och vi gick in till vardagsrummet och slog oss ner på den stora soffan. Cissi hoppa upp till Gabriels famn.
- "Någon här gillar mig i alla fall" Sa Gabriel och log snett.
- "Ha-ha. Men sens när pratar du med Anna?".
- "Sens... Alltid?" Sa Gabriel och höjde ena ögonbrynet.
- "Jaha. Men jag mår bra... Så är det något mer du ville?".
- "Sluta stöta bort mig".
- "Jag stöter inte bort dig?".
- "Jo, du verkar vara blyg" Flina han. Jag stirra på han och höjde ena ögonbrynet. Han skratta fånigt och räckte ut tungan.
- "Oh shut up" Sa jag och slog han på armen.
- "Du behöver inte förneka det". Innan jag han öppna min mun så fortsatte han.
- "MEEEN! Eftersom det är julafton hämta jag med mig en present till sig" Sa Gabriel och log stort. Han tog ut ett litet paket ur sin koftas ficka och slängde den på mig. Wtf? Present? But why? Ännu en gång... Säg det högt, Nikita.
- "Men varför?" Fråga jag chockat.
- "För det är jul? Sa inte jag nyss det?" Sa Gabriel och log snett. Jag log försiktigt mot han. Åh nej. Nu börjar jag få skuldkänslor. Jag har varit så taskig mot han men ändå kom han för att se hur jag mår, och han kom med en present. Jag har ju ingenting till honom heller...
- "Men Gabriel, jag har inget till dig".
- "Det gör inget" Sa Gabriel glatt. "Öppna den nu". Jag skratta tyst och börja öppna det lilla paketet. När jag lagt bort den lilla kartongen var saken inrullad i tunn papper. Det kändes som ett halsband. Jag slet bort pappret. Japp, ett halsband. Jag höll upp den och häpna. Från kedjan hängde en liten svart/guldig metall kamera, och i linsen satt det en liten diamant. Mitt leénde växte ända till öronen. Gud så fin! Den passa mig perfekt. Gabriel vet verkligen vad jag gillar, och det chockar mig stort. Jag såg i ögonvrån att han flina som en idiot.
- "Gillar du det? Fråga han och log.
- "Skojar du?! Jag älskar det! Tack så jävla mycket Gabriel du är för... Kan inte beskriva dig alltså" Sa jag och slängde mig i Gabriels armar. Han skratta högt och krama mig tillbaks.
- "Vad bra! Ta på dig den". Jag fnissa och gjorde som han sa. Den va så fin.
- "Tack så mycket Gabriel. Det är en av dom finaste presenterna jag fått" Sa jag och log.
- "Varsågod, så du kan sluta vara så kall nu". Jag skratta.
- "Ja. Men du behövde verkligen inte".
- "Jag ville. Det är jul så varför inte" Sa Gabriel och ryckte på axlarna. Jag titta på han en stund.
- "Asså, du slutar aldrig att chocka mig" Sa jag.
- Jag tar det som en komplimang". Jag log och titta ner på mitt halsband.
- "Föressten" Sa Gabriel och jag vände mitt huvud mot honom. "En annan orsak till att jag är här är för att jag ville fråga dig om en sak".
- "Jaha, vadå?".
- "Jag vill att du följer med mig till Göteborgs årliga Julfest". Jag höjde ena ögonbrynet.
- "Är du dum? Jag går aldrig på såna fester" Sa jag.
- "Men tyst, det gör du visst. Alla är där. Anna, Darmin, Cassidy, Aisha och massa andra" Sa Gabriel glatt. Jag kolla på han med en 'bitch please' blick.
- "Come ooooooon" Sa Gabriel. "Du fick faktist en present". Gabriel la armarna i kors. Jag flina åt han. Barnunge.
- "Fine" Sa jag och skratta.


Jag vet att uppdateringen ska vi inte ens prata om. Jag vet att den har sugit och ni hat all rätt att bli sur på mig för att det tog sån tid. Jag menar, om jag läste min novell skulle jag vilja ha ett kapitel varje dag. Så spännande ;) (Haha skojar. Så stort ego har jag inte)


Vad tycker ni om kapitlet? Jag tänkte göra den längre men då var ni tvugna att vänta några fler dagar.. Men nu är det här i alla fall. Kommentera! xx

Btw, Olly Murs biljetter släptes i fredags. Vilka köpte? Ni kan gärna säga om ni köpte för jag och min bästa vän ska gå på hans konsert nästa år i Stockholm. :).


I Want- Kapitel 53

Senaste:

- "Det är från Tess" Sa jag chockat.
- "Vad sa hon?" Fråga Anna.
- "Att vi ska möta henne vid Tintin". 
- "Let's go then".
10 minuter senare var vi utanför Tintin och Tess sa att vi skulle gå till baksidan av Tintin. Vi gjorde som hon sa. När vi kom dit så befann sig såklart Tess där.
- "Här är du! Varför var du inte i skolan idag? Idag var första dagen" Utbrast Anna.
- "Jag måste berätta en sak" Sa Tess. Vi kolla frågande på henne.
- "Vad?" Fråga jag.
- "Jag är ihop med Mike... Igen".




Bild 1: Gabriel. Bild 2: Darmin.

Våra hakor föll ner till marken. Hade jag något i örat eller sa hon verkligen det där nyss? Vi sa inget, utan bara stirra på henne.

- "Tess, hur kan du? Han var ju otrogen mot dig!" Sa Anna till sist.
- "Ja men vi har gått vidare nu".
- "Tess allvarligt, du kommer bara bli sårad igen" Sa jag.
- "Nej! Sluta försöka styra mitt liv!" Skrek Tess.
- "Skrik inte åt oss!" Sa jag irriterat.
- "Vi försöker inte styra ditt liv. Vi skyddar dig och säger vad som är bäst för dig" Sa Anna.
- "Ni vet inte vad som är bäst för mig. Det vet bara jag!". 
- "Tess. Jag lovar att det inte är en bra framtid med Mike. Han kommer såra dig igen men då kommer du vara för feg för att lämna honom! Vi känner dig och jag vet hur du är" Sa jag.
- "Han kommer inte såra mig. Jag är ihop med Mike, och om ni inte gillar det så är det erat problem".
- "Vi försöker hjälpa dig ju" Sa Anna.
- "Okej Tess. Du får välja mellan oss eller Mike. Om du fortsätter att vara ihop mig Mike så förlorar du mig!" Sa jag irriterat. Tess titta på Anna nu. I varje bråk vi varit med om så valde Anna oftast Tess sida, men numera är hon på min sida. Frågan var bara vems sida hon skulle välja nu.
- "Eller hur. Det är oss eller Mike" Sa Anna tillslut stolt. Man såg Tess andas tungt och hon blev lite röd i ansiktet av ilska.
- "Fine! Fuck er! Jag väljer Mike och kommer alltid välja honom" Skrek Tess. 
- "Vi ses i framtiden" Sa hon och börja gå.
- "Helst inte eftersom din framtid kommer vara skit!" Skrek Anna efter henne.
- "Och Tess" Sa jag och hon stanna till. "När ni väl gör slut, kom inte till mig om råd och kom inte till Anna om stöd. För du har redan förlorat oss". Tess fnös och fortsatt gå. När hon var helt borta börja jag och Anna också gå. Vi vet inte vart vi gick, men vi bara promenera någonstans i tystnad.
- "Vad fan hände nyss?" Sa Anna efter en stund.
- "Jag vet inte" Sa jag och sucka.
- "Kom vi sätter oss" Sa jag och peka på en bänk. Vi satt tysta en stund tills Anna avbröt tysnaden.
- "Jag saknar Niall" Sa Anna tyst.
- "Jag saknar Zayn" Sa jag.
- "Och dom andra" Sa Anna.
- "Jag önskar vi kunde vrida tillbaks tiden" Sa jag.
- "Tror du vi kommer träffa dom nångång igen?" Fråga Anna.
- "Ja då. Någon gång måste vi ju träffa dom. Har du pratat något med Niall föressten?".
- "Ja, vi skypa för typ tre dagar sen. Sen har vi messat lite via KIK, men han har inte haft så mycket tid" Sa Anna och bet sig i underläppen. "Dudå?".
- "Inte så mycket, jag prata i telefon med Zayn och Liam för någon dag sen. Men inte mer än det. Jag har smsat Harry men har inte fått något svar".
- "Aha... Vad hände med dig och Harry egentligen?".
- "Jag vet inte. Han bara ignonera mig så I guess att han har glömt allt vi gjorde". Anna nicka. Vi var tysta i någon minut till och bara satt där och tänkte.
- "OHMYGOD!!" Utbrast Anna plötsligt. Jag kolla förskräckt på henne.
- "Vad?!" Fråga jag oroligt. Annas ögon var uppsärrade och hon skaka lite. Hon peka åt min högra sida och jag vände mitt huvud ditåt. Jag stela till på direkten. Dom sista personerna vi vill se just nu gick mot oss. Mitt och Annas ex. Gabriel och Darmin. Darmin var Annas ex. Gabriel och Darmin var ju bästa vänner.
Jag var som fast frusen till bänken. Jag kunde inte röra på mig. Varför kommer dom hit nu? Jag orkar inte med Gabriel just nu, och jag kan slå vad om att Anna inte orkar med Darmin heller. 
Dom kom närmare och nu viska dom lite medans deras blickar var fast klistrade på oss.
- "T.. Tror du han känner igen mig?" Stamma Anna. Jag nicka sakta.
- "Nikita, kan vi springa?" Fråga Anna.
- "Jag... Försöker".
- "Du vet, typ nu".
- "Jag... Kan inte". Killarna var nu bara några meter ifrån oss. Jag titta på Gabriel och fick direkt ögonkontakt med han. Jag titta snabbt bort. Fan! Nu är det säkert att dom sett oss. Vi kan inte springa nu. Det här är så fel. 
Dom kom närmare och snart stog dom framför oss.
- "Hej... Nikita" Sa Gabriel när dom kommit fram.
- "Och Anna" Sa Darmin. Jag ställde mig snabbt upp på fötterna. Anna gjorde samma sak. Killarna stog framför oss och titta på oss.
Gabriel har brunt hår och kastanj bruna ögon. Han hade på sig svarta lite tajta jeans och ett linne med en blå kofta på. Han hade luvan löst över huvudet.
Darmin har brunt hår och mörkbruna ögon. Han hade på sej en blå tshirt med en grå kofta över, och mörka jeans. Han hade på sig ett metal halsband också. Han hade alltid på sig det halsbandet.
- "Så... Ni har kommit hem nu" Sa Gabriel och sökte ögonkontakt med mig. Nemen Gud einstein det menar du inte? 
- "Japp" Sa jag och undvek hans blick.
- "Hur är det då? Det va länge sen" Sa Darmin.
- "Bra, själv?" Sa Anna.
- "Bara bra". Well this is awkward. Kan Gabriel sluta titta på mig? Jag slår vad om att Anna också har det obekvämt. Darmin stirra ju praktiskt taget på henne.
- "Jag gillar ditt hår" Sa Darmin och tog upp sin hand för att röra Annas hår, men Anna flytta på sig så han inte kunde.
- "Vi måste gå nu" Sa jag och gav Anna en blick.
- "Vänta, Anna kan jag prata med dig?" Fråga Darmin. Anna kolla nervöst på mig. Jag rynka på ögonbrynen och ryckte lätt på axlarna.
- "Okej, men skynda dig". Anna och Darmin gick längre bort. Jag såg i ögonvrån att Gabriel kom fram till mig.
- "Jag mena det jag sa förra veckan" Sa han med sin småhesa röst. Jag vände mitt huvud mot honom och mötte hans blick. Hans bruna ögon lyste i solen och han log lätt. Jag sa inget. Bara titta in i hans ögon.
- "Jag kommer göra allt för att få dig tillbaks". Gabriel såg mer seriös nu och han spände käken.
- "Vad vill du mig Gabriel? Jag försöker gå vidare. Vi kan inte bli ihop igen, det är som att läsa en bok om och om igen. Vi vet att det ändå kommer sluta". Han var tyst en stund
- "Okej, Ms.MåsteVaraDjupHelaTiden, chilla. Kan du åtminstonde tänka över det?".
- "Tänka över vad? Oss?". Gabriel nicka lätt. Jag stirra på han stund tills jag svara.
- "Okej. Men få inte upp dina förhoppningar". Gabriel log sitt charmiga leénde mot mig.
- "Alright. Men så länge kan vi väll vara vänner?" Fråga Gabriel.
- "Visst... Så länge du inte flörtar".
- "Aww man!" Sa Gabriel. Jag gav han en dödsblick.
- "Okej, okej" Sa han och skratta. Jag log mot honom.

Anna's perspektiv:

Darmin gjorde en gest att jag skulle sätta mig ner på bänken så jag gjorde det och han satte sig ner bredvid mig. Hans halsband gjorde små ljud när han satte sig ner.

- "Jag har saknat dig. Det var skit längesen" Sa Darmin och log nervöst medans han titta in i mina ögon.
- "Jag har saknat dig med".
- "Jag såg det om dig och den där Niall. Så jag antar att du redan har en ny pojkvän". Jag rodna lite. Not yet...
- "Inte exakt, men vi har något på gång" Sa jag och log. "Dudå?".
- "Nepp, still single".
- "Jaha" Sa jag.
- "Jag ska inte försöka vinna dig tillbaks, för jag vet att du redan gått vidare. Men jag vill bara säga att jag saknar dig... Och älskar dig fortfarande". Darmin stirra rakt in i mina ögon när han sa det. Wait, what? Det här var frustrerande, och förvirrande. Älskar han mig? What? Darmin, du kan hitta... Vänta, nej säg det högt din idiot!
- "Darmin, du hittar säkert någon annan att älska. Jag vill inte att du ska gå efter mig".
- "Har du inga känslor kvar för mig?" Fråga Darmin och hans ögon kolla fortfarande djupt in i mina ögon.
- "Jag... Lite kanske. Men Darmin-" Jag hann inte säga mer utan blev avbruten. Darmin kysste mig helt från ingenstans. Jag kände hans fasta läppar mot mina. Mina ögon spärrades upp och jag blev varmare. Varför rodna jag?! Och vad fan håller han på med? Jag la min hand på Darmins bröst och putta bort han.
- "Vad fan Darmin?!" Skrek jag och ställde mig upp.
- "Vad?!" Sa Darmin och ställde sig upp.
- "Vadå vad? Du kan inte bara kyssa mig!".
- "Du sa att du hade känslor kvar för mig".
- "Jag sa lite!". Jag sucka högt och gick förbi han men han tog tag om min handled.
- "Släpp mig" Sa jag och stirra på han.
- "Hata mig inte, okej?" Fråga han.
- "Släpp mig!" Skrek jag och strunta i hans fråga. Jag slet men han hade ett hårt tag om min handled.
- "Lova! Jag råka kyssa dig. Jag tänke mig inte för".
- "Om du släpper mig Darmin". Han släppte äntligen och jag gick till Nikita och Gabriel.
- "Nikita, vi går, nu!" Sa jag och gick förbi dom. Nikita sa hejdå till Gabriel och kom efter mig. Vad tänker Darmin med egentligen? Om han ens tänker! Nikita ropa mitt namn men jag lyssna inte. 
Vem tror han att han är? Först säger han att han inte tänker vinna mig tillbaks, och sen kysser han mig! What the fuck? Sån idiot. Nu vet jag varför vi gjorde slut i första hand. Han är en idiot. En stor idiot. Nu vill jag bara till Niall. Jag saknar att ligga i hans famn.
- "Anna, what the hell?!" Skrek Nikita och väckte mig från mina tankar.
- "Vad?".
- "Vad fan hände?".
- "Skitstöveln kysste mig".
- "Darmin? Ofta! Men berätta". Jag berätta det vi prata om och allt annat.
- "Men shit" Sa Nikita.
- "Jag vet". Vi prata mer medans vi promenera hem. Vi bodde nästan grannar. Det området vi bodde i var typ som det rika gettot. Det är svårt att förklara men det bodde inte så många 'svenskar' här. Fast vi bodde i alla fall i det rika området. 
När vi kom till den vägen vi skulle skiljas så sa vi hejdå och gick hem.
Jag gick upp på mitt rum och starta datan. Först in på Facebook. Ingen Niall inne. Jag blev chockad först när han adda mig. Jag tänkte inte på att killarna hade Facebook. Men så klart dom har det. Jag gick in på skype, men ingen tur där. Jag sucka tyst och la mig på rygg på min stora dubbel säng. Min ficka vibrera och jag drog segt ut min mobil. Niall's namn lös upp på skärmen och jag satte mig snabbt upp på sängen. Jag track på den gröna lur knappen och la mobilen på örat.

- "Niall!" Sa jag glatt.
- "Hey babe! How are you?" Sa Niall från andra änden med sin starka dialekt.
- "I'm good! How about you?" Fnissa jag.
- "Good. But I miss you".
- "I miss you too! I was hoping on skyping with you so I could see your face".
- "Sorry, we bearly had any time. Right after Denmark we came here to Germany and we've been doing interwievs and shows since. So we have been really busy". Jag kunde höra att Niall hade lite besvikenhet i sin röst.
- "Aww, it's okay. At least I got to hear your voice today" Sa jag och log för mig själv. Jag kunde föreställa mig att Niall log i andra änden.
- "Yeah same here. So how's your day been?" Fråga Niall.
- "Um... Like usual... Just a little more crazy".
- "Oh really? Tell me".
- "Well we found out that Tess is back together with her old boyfriend. So me and Nikita told her to choose between us or him and she obviusly choose him. So that's the end of that".
- "What? So you're not friends with her anymore?".
- "Nope. I've had enough of her anyway. If she wants to be with her boyfriend then fine, but I'm not gonna be in her life if that what she wants".
- "Oh... Well, if you say so. She's living her own life".
- "Exactly... So what have you been up to today?".
- "Not much. We recorded some stuff for a radio station, did some interwievs and had rest of the day off".
- "Oh that's nice" Sa jag glatt. Vi prata på i några fler timmar tills jag var tvungen att lägga på. Men vi lova att vi båda skulle logga in på skype om en timme så vi kunde skypa.


Det här är ett tidsinläggt kapitel! :D

Förlåt för lite svordommar här. Men det behövdes för att typ, set the mood...
Vad tyckte ni om kapitelet då? Jag vill gärna ha lite feedback! Så, kommentera :) xx

Btw, Vilka såg X-Factor Sverige igår? Jag var hur nevös som helst, för jag och mina vänner satt i publiken två gånger när dom var i Göteborg. Och andra gången satt vi precis bakom Juryn. Man såg till och med min väns ansikte! Och man såg mitt med :D Så fatta att jag blev lite över exaltrad, hehe. 
Nästa avsnitt kommer ju idag, klockan 20.00 på kanal 4! Missa det inte haha :D x


I Want- Kapitel 52

Senaste:

- "OMG Nikita! Sitt!" Viska Tess. Jag skratta nervöst och satte mig ner igen. Killarna skratta fortfarande och Anna börja fnissa. Tess hängde på och snart gapskratta vi allihopa som var i vagnen.
- "Du är den största idioten jag känner" Sa Anna och skratta.
- "Det lättna stämningen i alla fall" Sa jag. Vi fortsatt skratta. Åkturen däifrån blev lite bara roligare. Vi prata mer med killarna och fick reda på att två av dom hade flickvänner så vi blev bara vänner. Istället för att åkturen blev ledsam så blev faktiskt lite roligare.
Jag la min hand i min jackficka och kände en pappers bit. Just det! Jag glömde nästan lappen som Zayn gav mig. Jag veckla ut den och mitt hjärta smälte. Mitt leénde växte över hela mitt ansikte. 
Fyra timmar senare satte vi fot vid Göteborgs Centralstation. Jag hade faktist saknat lilla Göteborg.




Bild 1: Annas hund (Nana). Bild 2: Nikitas hund (Cissi).


Bilden på Annas nattduksbord.

Jag gick upp för den lilla trappan till min veranda som ledde in till mitt hus. Klockan var runt tre. Hemresan hade varit lång, lite rolig. Men jag kunde inte sluta tänka på Zayn och killarna. Dom är säkert i Danmark om några timmar...
Anna och Tess var redan hemma nu. 

Jag tryckte i nyckeln i nyckelhålet och låste upp dörren. Jag putta upp den och släpa i min väska. Jag stängde dörren bakom mig och andades ut. Mitt hem var riktigt stort, och ljust. Enkelt men ändå detaljrikt. Jag tog ett djupt andetag och andades in huslukten.

- "I'M BAAAAACK!" Skrek jag så man hörde det i hela huset. Jag hörde direkt ljudet av klor som krasslar sig närmare mig och fågeln som börja kvittra. Jag såg min söta hund komma runt hörnet. Hon sprang i full fart mot mig och börja skälla. Jag böjde mig ner på knäna.
- "Cissi!" Skrek jag och hon hoppa in i min famn. Jag krama om henne hårt och hörde fotsteg springa närmare mig. Snart stog min lilla syster och storabror framför mig med deras hakor ner till marken.
- "Nikita!" Skrek min 10 åriga lilla syster och sprang fram till mig.
- "Nikolina!" Tjöt jag och log stort. Hon sprang in i mina armar skrattande.
- "Vad gör hemma?" Fråga min bror som tydligen fortfarande var chockad.
- "Ja hej Floyd, saknat dig med, Stockholm var jätte kul. Och ja, metro ljög inte, jag känner One Direction nu" Sa jag och gav min bror en "bitch please" blick. Han höjde ena ögonbrynet och skratta.
- "Asså... Hej, you wanna fill me in?" Fråga han.
- "Haha okej" Sa jag.
- "Great, vi skulle precis äta glass, jag fixar till oss medans du lämnar dina saker där uppe" Sa Floyd och gick till köket med Nikolina efter sig.
- "Gör till mig också!" Skrek jag efter han och skratta. Det går verkligen i släkten att älska glass.
Jag gick upp på mitt rum och allt var som vanligt. Jag lämna väskan och skutta ner för trapporna med Cissi efter mig. Jag gick in till köket där Nikolina och Floyd var.
- "Banana split!" Tjöt Nikolina och gav mig den smarriga glassen.
- "Åh tack!" Sa jag och tog glassen. Vi gick in till vardasrummet och slängde oss på den stora soffan, Cissi hoppa upp i mitt knä.
- "Vart är mamma?" Fråga jag.
- "Jobbar, hon kommer hem sent" Sa Nikolina.
- "Men hur känner du One Direction nu igen?" Fråga Floyd.
- "Okej..." Sa jag och tog ett stort andetag. Jag börja berätta hela händelsen medans vi smaska på våra glassar.

Anna's perspektiv:

Jag öppna sakta dörren till mitt hus och slog på direkten in koden till dörren så den inte börja pipa.

- "Hallo? Någon hemma?" Ropa jag så det eka i hela huset. Jag hörde min hunds klor slå mot trägolvet medans hon sprang mot mig.
- "Heeeeej Nana!" Sa jag och mitt leénde växte till öronen. Nana börja slicka mig i ansiktet men jag hindra henne från att slicka bort allt mitt smink.
- "Anna?" Hörde jag en av mina lillabröder säga. Okej dom var inte små, dom var femton. Men i mina ögon så var dom fortfarande små lillbröder.
- "Liam är det du?" Ropa jag. Ja, min lillebror heter Liam. I know, coolt. Liam kom in i rummet och hans ögon spärrades upp. Direkt efter han kom min andra lillebror, Lion. Och efter dom kom min sjuåriga systers dotter, Mila. Wtf? Är hela släkten här eller?
- "Anna!" Tjöt Mila och gav mig en stor bamse kram.
- "Hej Mila jag har saknat dig med!".
- ''Shit Anna, vad har hänt med ditt hår?!'' Utbrast Lion och gick fram och börja röra mitt hår.
- ''Färgat det, vad ser det ut som?'' Sa jag och ställde ner Mila.
- "Var är mamma och pappa?" Fråga jag Liam och Lion. 
- "Övervåningen i tv rummet". Jag log och krama dom medans jag gick förbi dom. Jag gick upp för trapporna in till tv- rummet. Jag lämna mina väskor där nere, för tillfället.
- "Surprise!" Ropa jag och hoppa in i rummet. Wow, alla var verkligen här. Min mamma, pappa, syster och systers man samt deras två åriga bebis, Miranda. Alla gapa och deras ögon spärrades upp.
- "Hej gumman!" Sa min mamma och ställde sig upp. Hon gav mig en stor kram i hennes varma famn. Jag krama hårt tillbaks.
Min syster ställde sig också upp och kom fram.
- "Hej Mamma" Sa jag skrattande och vi drog ifrån.
- "Shit Anna vad länge sen" Sa min syster och öppna sina armar och mosa mig i hennes famn.
- "Hej, eh, jag kvävs?" Sa jag och försökte putta bort min syster som skratta åt mig. Dom börja leka med mitt hår och studera det.
Efter jag kramat om min pappa och systers man berätta jag snabbt hur det var i Stockholm och Oslo. Dom visste vilka One Direction var eftersom mitt rum var fulltäkt med deras affischer.
- "Men gud så mycket du varit med om. Du måste vara riktigt trött" Sa min syster.
- "Din säng är bäddad så du kan gå och sova" Sa min mamma och log.
- "Åh tack, jag älskar er" Sa jag och log, jag ställde mig upp för att gå.
- "Du Anna?" Sa min systers man.
- "Ja?" Sa jag och kolla undrande på honom. Säg det inte, säg det inte, säg det inte.
- "Den där Niall verkar som en rikigt skön kille, vet du det?". Jag sucka högt och himla med ögonen. Han sa det. Han skulle alltid reta mig med killar och sätta mig i en pinsam situation. En gång var vi på släkt träff och han börja prata om mens och hur en tjej blir till kvinna när man får sin mens och att det var normalt. Så PINSAMT! Framför hela släkten. Ibland tror jag han sitter hemma på kvällarna och planerar hur han ska skämma ut mig varje gång vi träffas. Jag kan slå vad om att han har en lista på pinsamma saker han pratar om.
- "Ja han är snäll. Och även om vi får något på gång så aldrig att du träffar honom!" Sa jag medans jag himla med ögonen och gick ut ur rummet. Jag kunde hörde han skratta. Pantskalle, det är vad han är.
Jag gick runt trappan och öpnna dörren till mitt rum. Nana, min hund, kom efter mig och jag stängde dörren. Mitt rum var ganska ljust och fin dekorerat. Med en massa afficher så klart. Mest på Olly Murs, One Direction och Justin Bieber. Hehe. Jag hade lagt mina Jb, 1D och Olly Murs skivor i ett glas skåp.
Jag gick till min walk in garderob och tog ut ett linne och korta mjukis byxor. Jag bytte snabbt om och kröp in till min säng. På nattduks bordet
fanns det en bild som jag, Tess och Nikita tagit. Det var på oss tre när vi blåste bubblor. Jag älska den bilden för det var den dagen vi fria att vi hade känt varandra i 6 år.

Tess perspektiv:

- "Hallå? Mamma?" Ropa jag och steg in i lägenheten. Jag stängde dörren bakom mig och låste. Det var knäpptyst i lägenheten. Lukten av ciggaretter var stark och katthår fanns det mycket om. Jag tog av skorna och gick in till vardagsrummet som var städat och rent. Bra, för jag orkade inte städa.
Jag drog med min stora reseväska till mitt rum. Mitt rum var städat. En ovanlig syn. Två av mina tre katter låg på min bäddade säng och sov. Jag log för mig själv.
- "Therese?" Hörde jag min storabror ropa.
- "Ja, Parker, jag är i mitt rum". Min bror kom in i rummet och flina.
- "Är du redan hemma lillsyrran?" Sa han och gav mig en kram.
- "Japp" Sa jag. "Vart är mamma?" Fråga jag sedan.
- "Sover". Parker gick ut ur rummet och jag följde efter. Vi gick in till balkongen och där var lukten av ciggaretter ännu starkare.
- "Har du börjat röka igen?" Fråga jag och satte mig på en kudde.
- "Ja. Jag kunde bara hålla mig borta från ciggen i en vecka".
- "Jaha" Sa jag kort.
- "Här" Sa Parker och sträckte ut ciggarett paketet.
- "Jag försöker sluta" Sa jag. Han börja skratta högt.
- "Äsch, du kommer inte klara det. Ta bara en nu". Jag tog ut en ciggarett och tände den. Jag sög in ett bloss och njöt. Jag hade saknat smaken av cigg men inte vågat ta för Nikita skulle få damp. Det är nog bäst att jag inte säger något om att jag kommer börja igen.
- "Jag hörde att du och Mike gjorde slut" Sa Parker. Jag stirra på honom.
- "Ja...?".
- "Ni borde reda ut saker. Enligt mig får du ingen bättre än honom". Jag tog ett bloss från ciggaretten.
- "Han var otrogen. Han är en skitstövel. Och jag känner One Direction, jag kan säkert bli ihop med Harry eller någon" Sa jag och ryckte på axlarna. Jag var tvungen att tvinga ut orden, jag saknar ju Mike egentligen jätte mycket.
- "Harry Styles? Är du dum? Säg inte att du inte täker på Mike ändå". Jag bet mig i underläppen.
- "Jo jag saknar honom. Jag har skickat sms men han svarar inte".
- "Han ändrar sig nog" Sa Parker. Jag tog det sista blosset från ciggen och reste på mig.
- "Jag går och lägger mig" Sa jag och gick ut ur balkongen.
Jag gick in till mitt rum och bytte om till en stor t-shirt och mjukisbyxor. Jag var tvungen att flytta på katterna lite men fick plats i sängen.

Jag vaknade av katternas jamande. Solen lös in i rummet genom persenerna och blängde mig. Jag kisa och sträckte mig efter min mobil. Jag fick en stor chock när Mikes namn var på skärmen. Ett nytt sms från han. Jag öppna det ivrigt.

"Förlåt att jag inte svarat Tess. Men jag älskar dig och vill ha dig tillbaks. Är allt förlåtet och glömt?"
Lycka!

Nikita's perspektiv:

1 vecka senare:

Första skoldagen. Jag hade verkligen inte saknat skolan. Anna gick bredvid mig och vi steg in i skolan. Det första som slog min tanke var skollukten. Det lukta skola. Tråkig ful skola. Jag sucka och vi börja fortsätta innåt mot skolan.
Vi hade inte sett Tess sens vi kom hem från Oslo. Konstigt.
Längre bort hörde jag en liten grupp tjejer prata riktigt högt. Men en av dom var en bekant röst. När vi kom närmare kände jag igen rösten och titta glatt på Anna. Vi log stort mot varandra och börja gå snabbare. Tjejgruppen stanna till när vi var innom synhåll och en av dom börja springa fram till oss.

- "Cissanus! Annis!" Ropa hon. Vi skratta.
- "Aishus!" Ropa vi i kör. Egentligen heter hon Aisha. Hon hade vi känt sen grundskolan. Man kan säga att hon inte var en av dom blyga personerna. Hon var väldigt höggljud och brydde sig inte om hon skämde ut sig. Men det var de vi älskade med henne.
Aisha stanna framför oss och krama oss.
- "Omg fan vad länge sen!" Sa hon.
- "Omg eller hur" Sa jag och skratta.
- "Hallå jag såg er i en skvaller tidning att ni var på en nattklubb med One Direction, är det sant?!" Utbrast hon. Vid det här laget hade tjejgruppen kommit ikapp och stog bakom Aisha. Några av dom var kände vi, och dom log vi mot. Resten var säkert nya.
- "Säg det lite högre också" Sa Anna och slog sin hand i sin panna.
- "Oj, förlåt. Men är det sant?" Fråga hon igen.
- "Vad är du? En intervjuare?" Fråga jag och höjde ena ögonbrynet. Aisha skratta åt mig och höjde också ena ögonbrynet.
- "Jag skoja. Men aa det är sant" Sa jag.
- "Så känner ni dom?".
- "Ja typ" Sa Anna.
- "Omg ni skulle sett vad dom andra sa när jag visa bilderna på er och One Direction" Sa Aisha och skratta.
- "Önska jag såg det!" Sa jag och log.
- "Just det. Var är Tess?" Fråga Aisha.
- "Vet inte, vi har inte sett henne sens förra veckan" Sa Anna.
- "Aha, men okej. Jag måste gå nu. Men vi ses snart igen" Sa Aisha och krama oss.
- "Aa" Sa vi och log.
- ''Och...'' Sa Aisha och böjde sig fram. ''Ni behöver inte vara blyga att presentera mig för killarna'' Sa hon och blinka. Vi börja skratta och Aisha och den lilla tjejgruppen gick iväg. Typiskt Aisha.
- "Jahapp" Sa Anna.
- "Det va det" Sa jag.
Resten av dagen gick relativt snabbt. Vilket var skönt! Vi hade träffat våra gamla klasskompisar. Jag glömde hur roliga dom var. Men vi hade fortfarande inte sett Tess.
Precis när vi gick ut ur skolan vibrera min telefon. Jag tog upp den och öppna smset som jag fått.

- "Det är från Tess" Sa jag chockat.
- "Vad sa hon?" Fråga Anna.
- "Att vi ska möta henne vid Tintin".
- "Let's go then".
10 minuter senare var vi utanför Tintin och Tess sa att vi skulle gå till baksidan av Tintin. Vi gjorde som hon sa. När vi kom dit så befann sig såklart Tess där.
- "Här är du! Varför var du inte i skolan idag? Idag var första dagen" Utbrast Anna.
- "Jag måste berätta en sak" Sa Tess. Vi kolla frågande på henne.
- "Vad?" Fråga jag.
- "Jag är ihop med Mike... Igen".


Dun dun duuuuuuuuuuuun.

Vill först bara säga grattis till en läsare! Hon heter Mandi (om jag inte har fel) och var ju med i novellen några kapitel sen. Så stort grattis till dej! Xxxx

Några kapitel framför kommer killarna inte vara i. Kanske två, mer eller mindre. För lite saker kommer hända där imellan. Spännande saker! Men dom kommer snart in igen :) Kommentera! :)

- Kram Cissi xxxx


I Want- Kapitel 51

Senaste:

Vi prata på i över en timme tills han var tvungen att gå för Nick var där. Efter samtalet titta jag på Niall och Joshs twitcam. Den fick på lite bättre humör för jag skratta. Dom åt mest godis och vid ett tillfälle kunde man höra Anna. Dom hade på musik och prata på om saker och drog massa skämt.
Efter försökte jag somna. Men allt jag kunde tänka var på mitt och Julians samtal. Jag vände mig i sängen. Precis innan sömnen tog över min kropp så sjöng jag tyst:
- "I want, I want, I want to be loved by you".




Bild 1: Nikitas outfit. Bild 2: Tess outfit. Bild 3: Annas outfit.

Jag kände mjuka kalla läppar mot min hals och jag öppna sakta ögonen. Allt var suddigt tills jag blinka ett par gånger. När jag såg klart så var Zayns ljusbruna ögon bara några decimeter ifrån mitt ansikte. Han log snett. Jag satte mig upp och log. Bästa sättet att vakna? Japp!

- "God, you're cute in the mornings" Sa Zayn.
- "No, I'm not!" Sa jag och la mitt ansikte i mina händer. Zayn skratta och tog bort mina händer från mitt ansikte. Han log mot mej. Han hade på sig en vit tshirt med en ljus jeans jacka med upkavlade ärmar och mörkblåa jeans.
Det var rätt så tyst. Jag slängde en blick på digital klockan bredvid sängen. Den var 8:20. Jag vände mitt huvud mot Zayn.
- "So what brings you here? Shouldn't you be in your castle or somthing?" Sa jag och flina.
- "Ha-ha. No, I wanted to wake you".
- "Well, you could've texted you know". Zayn skratta och skaka på huvudet.
- "I know. But I wanted to be the one that told you the news...". Jag spärra upp ögonen och kolla på Zayn med en allvarlig blick.
- "What news?" Fråga jag oroligt och rynka pannan.
- "Well... There's been some changes... We're leaving to Denmark sooner than we thought" Sa Zayn och tog mina händer i sina.
- "Sooner? When?". Zayn sucka tungt.
- "Today". Mitt hjärta hoppa över ett slag. Nej. Då åker dom iväg, och vi kommer inte med. Vem vet hur lång tid det tar tills nästa gång vi ser dom. Allt var ju perfekt. Är det nu jag vaknar från denna drömmen? Vad händer nu? Jag borde fattat ändå. Dom är på turné och kan inte stanna i Oslo hur länge som helst. Men det betyder att vi åker tillbaks till Göteborg igen.
- "But" Sa jag och kände gråten i halsen. Jag titta upp på Zayn och han var suddig. Jag kämpade för att inte fälla en tår. Zayn suckade och drog in mig i hans varma famn. Jag la mina armar runt hans midja och grävde mitt ansikte i hans bröst. Tystnad. Det ända man hörde var mina tystna snyftningar då och då.
- "I'm gonna miss you, so so much" Viska Zayn efter en stund.
- "I'm gonna miss you too. More than you can imagine". Vi drog ifrån och titta in i varandras ögon. Mina händer vila fortfarande i Zayns.
- "So when exactly are you leaving?" Fråga jag.
- "In two hours".
- "Oh... Guess I should start packing too, sens we're going back to Gothenburg" Sa jag och ställde mig upp.
- "There's no chance you're comming with us to Denmark, is it?" Fråga Zayn och följde mig med blicken.
- "Nope.. We gotta go back to reality". Zayn skratta tyst. Jag bytte om till mörka shorts och ett vitt linne som det stog "Minnie Mouse" på. Över den tog jag en ljus baseboll jacka av jeans. På vänstra sidan av jackan över bröstet var det en svart stjärna och i den var det ett "M". Det var en av mina favorit plagg.
- "I like your jacket" Sa Zayn och log snett.
- "Thanks" Sa jag och fnissa.
Jag gick till badrummet och borsta tänderna samt kamma egenom håret. Jag gick tillbaks till min väska medans Zayn fortfarande följde mig med blicken. Jag börja samla ihop mina kläder och skor som låg över hela rummet. Det som var konstigt var att Annas och Tess kläder inte låg utspridda. Och deras väskor var inte heller här. Dom kanske redan packat?
Efter en kort stund var jag klar. Nu var det bara sminket i toan kvar, fast det tar jag bort senare eftersom jag inte hade sminkat mig än. Jag gick bort och satte mig på sängen brevid Zayn.

- "Where's Anna and Tess?" Fråga jag.
- "Oh, they're in Louis and Harrys room. We're supposed to go there after I woke you up" Sa Zayn och log mjukt.
- "Oh okay... Well I'm just gonna put on some makeup" Sa jag och reste på mig och gick in i badrummet. Jag skippa foundation och la bara på lite puder på ansiktet. Jag sminka noggrant eyelinern på.
- "Don't need makeup, to cover up. Being the way that you are is enough!" Sjöng Zayn från andra rummet. Jag stack mitt huvud genom dörren och titta på Zayn. Han flina.
- "Oh, ha-ha Zayn" Sa jag och höjde ena ögonbrynet. Jag gick tillbaks in till badrummet och fortsatte med sminket.
När jag var klar tog jag smink väskan till reseväskan och tryckte in den. Jag försökte stänga väskan men kom ingen vart.
- "Zayn can you help me here?" Fråga jag. Han reste sig up och tryckte ner väskan medans jag stängde den. Jag vände mig mot Zayn och andades ut.
- "Thanks" Sa jag och log.
- "Let's go to the others" Sa Zayn.
- "Okay". Jag släpa med min reseväska till dörren och tog upp min handväska på vägen. Zayn öppna dörren och vi gick ut. Jag titta ut över hotellrummet en sista gång innan jag stängde och låste dörren.
- "You sure you got everything?" Fråga Zayn medans vi gick till Harrys och Louis rum. Jag nicka lätt.
När vi var vid deras rum öpnna Zayn dörren som var olåst. Där satt alla, verkligen alla. Bandet, killarna och tjejerna. Anna hade på sig en gul tröja med en svart och gul baseboll jacka över. Och mörka tajt jeans. Tess hade på sig en geopard mönstrad tröja och svarta leggins med ljusa shorts över leggiensen.
Jag log och vi satte oss ner.
- "Hi" Sa jag tyst och log.
- "Goodmorning" Sa några i mun på varann.
- "I'm so tiered today" Sa Louis och suckade.
- "Oh, it's okay Louis. The drive Denmark is only like nine hours" Sa Anna.
- "Only nine hours?" Sa Louis och höjde ögonbrynen.
- "God I'm happy we live in Sweden" Sa Tess.
- "Yeah. But I wish we lived in England" Sa jag och log.
- "I agree" Sa Liam.
Första timmen gick och vi bara prata på om olika saker. Efter en halvtimme av pratande kom Paul och sa att alla skulle ner till lobbyn. Vi gick ner och Paul kom fram till oss.
- "Here you go girls, train tickets to Sweden" Sa han och gav oss biljetter.
- "Thanks" Sa vi i kör.
- "Oh! First class" Sa jag och log stort.
- "Yeah, it's a long ride so why not travel in class" Sa Louis och log.
- "Thanks guys" Sa Anna. Killarna log mot oss.
- "Guys we're leaving in 10" Sa Paul och gick iväg någonstans.
- "I can't believe this is really happening" Sa Tess.
- "Me neither. But life goes on" Sa jag.
- "Don't be so down guys, we'll meet again, soon" Sa Niall och log.
- "I guss" Sa Anna.
- "We have to go fix the instruments and all you know" Sa Josh. Vi nicka och jag gick fram till första personen jag såg, som var Sandy. Jag krama om han samt resten av bandet och vi sa hejdå. Dom gick och nu var det bara kvar att säga hejdå till killarna. Det här kändes så deprimerande.
- "I hate goodbyes" Sa Anna.
- "Mee too" Sa Niall och gick fram till Anna.
- "You guys must be used to it though" Sa jag.
- "Yeah, but It's harder each time" Sa Liam. Jag vände mig om mot Liam och han öppna sina armar. Jag slog öppen mina armar han krama om mig hårt.
- "I'm gonna miss talking to you" Sa jag.
- "Same here, but there's always Skype" Sa Liam och vi drog ifrån.
- "But you don't always have time" Sa jag och gjorde en ledsen min.
- "We always have time for friends and family" Sa Liam och log. Jag log mot honom och han gick och krama Tess. Louis kom fram till mig och krama mig.
- "Goodbye boobear" Sa jag.
- "Ahh, don't call me that!" Sa Louis. Jag skratta och vi drog ifrån.
- "Take care now" Sa han och flina.
- "Same to you". Vi skratta lätt. Jag vände mig om och fick ögonkontakt med Harry. Han gick långsamt fram till mig.
- "Uhm... I had a really great time with you" Sa Harry och klia sig i bakhuvudet.
- "Same here.. So.. Bye" Sa jag och Harry böjde sig ner och krama om mig lätt. Varför var det så himla awkward? Vi drog ifrån och Harry smålog.
- "Harry?" Fråga jag.
- "Ye?".
- "Can you like... Promise we'll keep in touch? I'm gonna miss you" Sa jag och log lätt.
- "I'm gonna miss you too Nikita. And I promise". Harry log mjukt och vände sig om för att krama Anna. Jag log för mig själv. Niall som nyss gett Anna världens största kram kom emot mig.
- "Yo brotha" Sa jag.
- "Wats up sista" Sa Niall. Jag skratta. Niall böjde sig ner och gav mig en kram.
- "I'm gonna miss our little fights" Sa jag.
- "And I'm gonna miss making fun of you" Sa Niall och flina. Jag skratta och han gick till Tess. Nu är det den svåraste kvar att säga hejdå till. Men var är han nu då? Jag titta mig runt men hitta han inte. Jag tänkte precis öppna min mun för att ropa efter han men kände två armar runt min midja krama mig bakifrån. Jag blev skrämd för en sekund men fnissa sedan. Jag vände mig och mötte ett par mjuka läppar. Pirrningen inom mig blev som galen. Jag log mot Zayns läppar och drog ifrån. Zayn titta djupt in i mina ögon.
- "I'm really gonna miss you" Sa jag. Zayn log och tryckte mig mot hans famn. Jag kunde höra hans hjärtslag och hans parfym fyllde mina lungor.
- "Don't be sad. We'll keep in touch, I promise" Sa Zayn
- "Okay". Efter en lååååång kram var vi tvugna att dra ifrån.
- "You know you could come with us to Denmark" Sa Zayn.
- "No we can't... School starts in like a week" Sa jag och gjorde en ledsen min.
- "Too bad...". Jag titta runt alla andra som verka var klara att gå.
- "Nikita?" Sa Zayn. Jag vände mitt huvud upp mot honom.
- "What?".
- "Give me your hand". Jag höjde ena ögonbrynet och räckte ut handen. Zayn tog min hand och la in bit papper i den. Han stängde sedan min hand och titta rakt in i mina ögon.
- "Don't open this 'til we're gone" Sa Zayn. Jag log och la försiktigt pappret i min ficka.
- "Come on guys let's go" Sa Paul som dykit upp från någonstans.
- "Girls, a cab will pick you up in five minutes" Sa han och log mot oss. Vi log tillbaks. Jag titta upp mot Zayn. Han böjde sig ner och placera en kyss på mina läppar.
- "Bye" Sa han sedan.
- "Beye" Sa jag som kände mig förtrollad. Zayn skratta och dom börja gå iväg.
- "Oh wait!" Sa Niall och sprang fram till Anna. Han la sin hans runt Annas midja och böjde sig ner medans han kysste henne på läpparna. Annas ögon blev hur stora som helst och hennes armar föll på Nialls axlar. Zayn busvissla medans alla andra skratta. Dom drog ifrån och Niall flina.
- "Goodbye kiss" Sa han och blinka med ena ögat. Anna stor rodna och vi skratta ännu mer. Niall sprang tillbaks till dom andra som skulle ta bakvägen.
- "Bye!" Ropa vi i mun på varandra.
- "Have a safe trip!" Sa jag.
- "Bye! We'll miss you! Take care!" Ropa dom. Sen svängde dom in och var borta. Nu har dom gått. Den här drömmen har nått sitt slut. Jag sucka högt och vände mig mot tjejerna.
- "Ska vi gå?" Fråga Tess. Vi nicka och börja gå mot utgången. Vi såg taxi chauffören på direken och han vinka dit oss. Han hjälpte oss och la våra väskor i bagaget. Vi satte oss i taxin. Anna där framme och jag och Tess där bak.
- "Till Oslo centralstaion?" Fråga chauffören.
- "Yep" Sa Anna.
- "Det här suger" Sa jag och spännde fast mitt bälte.
- "Mm" Sa Anna.
- "Look at the bright side, vi har första klass" Sa Tess och försökte muntra upp oss. Vi log mot henne och taxin rulla iväg.
I centralstationen var det inte så svårt att hitta tåget eftersom vi alla hade varit här tidigare. Men innan vi gick till tåget så köpte vi glass, jag tvinga dom så klart.
Vi hitta våra platser snabbt i tåget, vi satt i den första vagnen, på fyra platser. Jag var snabb nog och fick en plats vid fönstret. Tess satt mitt emot mig vid fönstret och bredvid henne satt Anna.
Bredvid oss fanns det också fyra platser, med fyra snygga killar sittande där. Jag titta på dom och råka få ögonkontakt med en av dom som var enligt mig den snyggaste. Jag vände snabbt bort min blick och fick ögonkontakt med tjejerna. Vi skaka på huvudet. Vi sa precis hejdå till dom fem snyggaste killarna i världen. Så dom här andra killarna sluta vi tänka på.
En man som jobba där kom senare och gav oss en mynt så vi kunde köpa snacks från en liten maskin. Tydligen så fick man det i första klass. Vi log mot varandra.

- "Nice" Sa Anna. Vi skratta. Jag tog ut min ipod och satte på Ed Sheeran. Anna och Tess gjorde samma sak. Fast dom lyssna på andra saker. Anna lyssna säkert på Olly Murs och Tess hade sin egna smak i musik.

Efter någon timme åkte tåget vid en lands väg. Mitt huvud vila på fönstret och alla träd flög förbi mina ögon. Plötsligt såg jag något som såg ut som en ko. Jag tänkte inte för mig och min kropp tog över. Jag ställde mig upp peka på ko:n medans jag sa:

- "Nämen titta! En kossa!". Allas blickar riktades mot mig. Tackgodegud att det bara satt vi och dom där killarna i denna vagnen. Killarna börja skratta för sig själva.
- "Ja det var något nytt" Sa en av dom och skratta. Jag kände hur mina kinder blev varmare. Anna och Tess slog sig handen i sina pannor.
- "OMG Nikita! Sitt!" Viska Tess. Jag skratta nervöst och satte mig ner igen. Killarna skratta fortfarande och Anna börja fnissa. Tess hängde på och snart gapskratta vi allihopa som var i vagnen.
- "Du är den största idioten jag känner" Sa Anna och skratta.
- "Det lättna stämningen i alla fall" Sa jag. Vi fortsatt skratta. Åkturen däifrån blev lite bara roligare. Vi prata mer med killarna och fick reda på att två av dom hade flickvänner så vi blev bara vänner. Istället för att åkturen blev ledsam så blev faktiskt lite roligare.
Jag la min hand i min jackficka och kände en pappers bit. Just det! Jag glömde nästan lappen som Zayn gav mig. Jag veckla ut den och mitt hjärta smälte. Mitt leénde växte över hela mitt ansikte. På lappen stod det:


Fyra timmar senare satte vi fot vid Göteborgs Centralstation. Jag hade faktist saknat lilla Göteborg.


FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT! Jag vet, jag vet, jag veeeeeeeeeeeeeeet. 'Äntligen lägger jag upp en nytt kaapitel'. Well jag har varit upptagen. Men jag gör mitt bästa och FÖRSÖKER förbättra uppdateringen. Speciellt nu när allt detta hände :O

So, vad tyckte ni? Sorligt att dom var tvugna att säga hejdå. Men novellen är inte slut xD. Jag kan bara säga att ni kan börja längta till nästa kapitel.... ;) xx

Kramar, Cissi! xx