Nya1DNovellBloggen

Våra hakor föll ner till marken. Hade jag något i örat eller sa hon verkligen det där nyss? Vi sa inget, utan bara stirra på henne.

- "Tess, hur kan du? Han var ju otrogen mot dig!" Sa Anna till sist.
- "Ja men vi har gått vidare nu".
- "Tess allvarligt, du kommer bara bli sårad igen" Sa jag.
- "Nej! Sluta försöka styra mitt liv!" Skrek Tess.
- "Skrik inte åt oss!" Sa jag irriterat.
- "Vi försöker inte styra ditt liv. Vi skyddar dig och säger vad som är bäst för dig" Sa Anna.
- "Ni vet inte vad som är bäst för mig. Det vet bara jag!". 
- "Tess. Jag lovar att det inte är en bra framtid med Mike. Han kommer såra dig igen men då kommer du vara för feg för att lämna honom! Vi känner dig och jag vet hur du är" Sa jag.
- "Han kommer inte såra mig. Jag är ihop med Mike, och om ni inte gillar det så är det erat problem".
- "Vi försöker hjälpa dig ju" Sa Anna.
- "Okej Tess. Du får välja mellan oss eller Mike. Om du fortsätter att vara ihop mig Mike så förlorar du mig!" Sa jag irriterat. Tess titta på Anna nu. I varje bråk vi varit med om så valde Anna oftast Tess sida, men numera är hon på min sida. Frågan var bara vems sida hon skulle välja nu.
- "Eller hur. Det är oss eller Mike" Sa Anna tillslut stolt. Man såg Tess andas tungt och hon blev lite röd i ansiktet av ilska.
- "Fine! Fuck er! Jag väljer Mike och kommer alltid välja honom" Skrek Tess. 
- "Vi ses i framtiden" Sa hon och börja gå.
- "Helst inte eftersom din framtid kommer vara skit!" Skrek Anna efter henne.
- "Och Tess" Sa jag och hon stanna till. "När ni väl gör slut, kom inte till mig om råd och kom inte till Anna om stöd. För du har redan förlorat oss". Tess fnös och fortsatt gå. När hon var helt borta börja jag och Anna också gå. Vi vet inte vart vi gick, men vi bara promenera någonstans i tystnad.
- "Vad fan hände nyss?" Sa Anna efter en stund.
- "Jag vet inte" Sa jag och sucka.
- "Kom vi sätter oss" Sa jag och peka på en bänk. Vi satt tysta en stund tills Anna avbröt tysnaden.
- "Jag saknar Niall" Sa Anna tyst.
- "Jag saknar Zayn" Sa jag.
- "Och dom andra" Sa Anna.
- "Jag önskar vi kunde vrida tillbaks tiden" Sa jag.
- "Tror du vi kommer träffa dom nångång igen?" Fråga Anna.
- "Ja då. Någon gång måste vi ju träffa dom. Har du pratat något med Niall föressten?".
- "Ja, vi skypa för typ tre dagar sen. Sen har vi messat lite via KIK, men han har inte haft så mycket tid" Sa Anna och bet sig i underläppen. "Dudå?".
- "Inte så mycket, jag prata i telefon med Zayn och Liam för någon dag sen. Men inte mer än det. Jag har smsat Harry men har inte fått något svar".
- "Aha... Vad hände med dig och Harry egentligen?".
- "Jag vet inte. Han bara ignonera mig så I guess att han har glömt allt vi gjorde". Anna nicka. Vi var tysta i någon minut till och bara satt där och tänkte.
- "OHMYGOD!!" Utbrast Anna plötsligt. Jag kolla förskräckt på henne.
- "Vad?!" Fråga jag oroligt. Annas ögon var uppsärrade och hon skaka lite. Hon peka åt min högra sida och jag vände mitt huvud ditåt. Jag stela till på direkten. Dom sista personerna vi vill se just nu gick mot oss. Mitt och Annas ex. Gabriel och Darmin. Darmin var Annas ex. Gabriel och Darmin var ju bästa vänner.
Jag var som fast frusen till bänken. Jag kunde inte röra på mig. Varför kommer dom hit nu? Jag orkar inte med Gabriel just nu, och jag kan slå vad om att Anna inte orkar med Darmin heller. 
Dom kom närmare och nu viska dom lite medans deras blickar var fast klistrade på oss.
- "T.. Tror du han känner igen mig?" Stamma Anna. Jag nicka sakta.
- "Nikita, kan vi springa?" Fråga Anna.
- "Jag... Försöker".
- "Du vet, typ nu".
- "Jag... Kan inte". Killarna var nu bara några meter ifrån oss. Jag titta på Gabriel och fick direkt ögonkontakt med han. Jag titta snabbt bort. Fan! Nu är det säkert att dom sett oss. Vi kan inte springa nu. Det här är så fel. 
Dom kom närmare och snart stog dom framför oss.
- "Hej... Nikita" Sa Gabriel när dom kommit fram.
- "Och Anna" Sa Darmin. Jag ställde mig snabbt upp på fötterna. Anna gjorde samma sak. Killarna stog framför oss och titta på oss.
Gabriel har brunt hår och kastanj bruna ögon. Han hade på sig svarta lite tajta jeans och ett linne med en blå kofta på. Han hade luvan löst över huvudet.
Darmin har brunt hår och mörkbruna ögon. Han hade på sej en blå tshirt med en grå kofta över, och mörka jeans. Han hade på sig ett metal halsband också. Han hade alltid på sig det halsbandet.
- "Så... Ni har kommit hem nu" Sa Gabriel och sökte ögonkontakt med mig. Nemen Gud einstein det menar du inte? 
- "Japp" Sa jag och undvek hans blick.
- "Hur är det då? Det va länge sen" Sa Darmin.
- "Bra, själv?" Sa Anna.
- "Bara bra". Well this is awkward. Kan Gabriel sluta titta på mig? Jag slår vad om att Anna också har det obekvämt. Darmin stirra ju praktiskt taget på henne.
- "Jag gillar ditt hår" Sa Darmin och tog upp sin hand för att röra Annas hår, men Anna flytta på sig så han inte kunde.
- "Vi måste gå nu" Sa jag och gav Anna en blick.
- "Vänta, Anna kan jag prata med dig?" Fråga Darmin. Anna kolla nervöst på mig. Jag rynka på ögonbrynen och ryckte lätt på axlarna.
- "Okej, men skynda dig". Anna och Darmin gick längre bort. Jag såg i ögonvrån att Gabriel kom fram till mig.
- "Jag mena det jag sa förra veckan" Sa han med sin småhesa röst. Jag vände mitt huvud mot honom och mötte hans blick. Hans bruna ögon lyste i solen och han log lätt. Jag sa inget. Bara titta in i hans ögon.
- "Jag kommer göra allt för att få dig tillbaks". Gabriel såg mer seriös nu och han spände käken.
- "Vad vill du mig Gabriel? Jag försöker gå vidare. Vi kan inte bli ihop igen, det är som att läsa en bok om och om igen. Vi vet att det ändå kommer sluta". Han var tyst en stund
- "Okej, Ms.MåsteVaraDjupHelaTiden, chilla. Kan du åtminstonde tänka över det?".
- "Tänka över vad? Oss?". Gabriel nicka lätt. Jag stirra på han stund tills jag svara.
- "Okej. Men få inte upp dina förhoppningar". Gabriel log sitt charmiga leénde mot mig.
- "Alright. Men så länge kan vi väll vara vänner?" Fråga Gabriel.
- "Visst... Så länge du inte flörtar".
- "Aww man!" Sa Gabriel. Jag gav han en dödsblick.
- "Okej, okej" Sa han och skratta. Jag log mot honom.

Anna's perspektiv:

Darmin gjorde en gest att jag skulle sätta mig ner på bänken så jag gjorde det och han satte sig ner bredvid mig. Hans halsband gjorde små ljud när han satte sig ner.

- "Jag har saknat dig. Det var skit längesen" Sa Darmin och log nervöst medans han titta in i mina ögon.
- "Jag har saknat dig med".
- "Jag såg det om dig och den där Niall. Så jag antar att du redan har en ny pojkvän". Jag rodna lite. Not yet...
- "Inte exakt, men vi har något på gång" Sa jag och log. "Dudå?".
- "Nepp, still single".
- "Jaha" Sa jag.
- "Jag ska inte försöka vinna dig tillbaks, för jag vet att du redan gått vidare. Men jag vill bara säga att jag saknar dig... Och älskar dig fortfarande". Darmin stirra rakt in i mina ögon när han sa det. Wait, what? Det här var frustrerande, och förvirrande. Älskar han mig? What? Darmin, du kan hitta... Vänta, nej säg det högt din idiot!
- "Darmin, du hittar säkert någon annan att älska. Jag vill inte att du ska gå efter mig".
- "Har du inga känslor kvar för mig?" Fråga Darmin och hans ögon kolla fortfarande djupt in i mina ögon.
- "Jag... Lite kanske. Men Darmin-" Jag hann inte säga mer utan blev avbruten. Darmin kysste mig helt från ingenstans. Jag kände hans fasta läppar mot mina. Mina ögon spärrades upp och jag blev varmare. Varför rodna jag?! Och vad fan håller han på med? Jag la min hand på Darmins bröst och putta bort han.
- "Vad fan Darmin?!" Skrek jag och ställde mig upp.
- "Vad?!" Sa Darmin och ställde sig upp.
- "Vadå vad? Du kan inte bara kyssa mig!".
- "Du sa att du hade känslor kvar för mig".
- "Jag sa lite!". Jag sucka högt och gick förbi han men han tog tag om min handled.
- "Släpp mig" Sa jag och stirra på han.
- "Hata mig inte, okej?" Fråga han.
- "Släpp mig!" Skrek jag och strunta i hans fråga. Jag slet men han hade ett hårt tag om min handled.
- "Lova! Jag råka kyssa dig. Jag tänke mig inte för".
- "Om du släpper mig Darmin". Han släppte äntligen och jag gick till Nikita och Gabriel.
- "Nikita, vi går, nu!" Sa jag och gick förbi dom. Nikita sa hejdå till Gabriel och kom efter mig. Vad tänker Darmin med egentligen? Om han ens tänker! Nikita ropa mitt namn men jag lyssna inte. 
Vem tror han att han är? Först säger han att han inte tänker vinna mig tillbaks, och sen kysser han mig! What the fuck? Sån idiot. Nu vet jag varför vi gjorde slut i första hand. Han är en idiot. En stor idiot. Nu vill jag bara till Niall. Jag saknar att ligga i hans famn.
- "Anna, what the hell?!" Skrek Nikita och väckte mig från mina tankar.
- "Vad?".
- "Vad fan hände?".
- "Skitstöveln kysste mig".
- "Darmin? Ofta! Men berätta". Jag berätta det vi prata om och allt annat.
- "Men shit" Sa Nikita.
- "Jag vet". Vi prata mer medans vi promenera hem. Vi bodde nästan grannar. Det området vi bodde i var typ som det rika gettot. Det är svårt att förklara men det bodde inte så många 'svenskar' här. Fast vi bodde i alla fall i det rika området. 
När vi kom till den vägen vi skulle skiljas så sa vi hejdå och gick hem.
Jag gick upp på mitt rum och starta datan. Först in på Facebook. Ingen Niall inne. Jag blev chockad först när han adda mig. Jag tänkte inte på att killarna hade Facebook. Men så klart dom har det. Jag gick in på skype, men ingen tur där. Jag sucka tyst och la mig på rygg på min stora dubbel säng. Min ficka vibrera och jag drog segt ut min mobil. Niall's namn lös upp på skärmen och jag satte mig snabbt upp på sängen. Jag track på den gröna lur knappen och la mobilen på örat.

- "Niall!" Sa jag glatt.
- "Hey babe! How are you?" Sa Niall från andra änden med sin starka dialekt.
- "I'm good! How about you?" Fnissa jag.
- "Good. But I miss you".
- "I miss you too! I was hoping on skyping with you so I could see your face".
- "Sorry, we bearly had any time. Right after Denmark we came here to Germany and we've been doing interwievs and shows since. So we have been really busy". Jag kunde höra att Niall hade lite besvikenhet i sin röst.
- "Aww, it's okay. At least I got to hear your voice today" Sa jag och log för mig själv. Jag kunde föreställa mig att Niall log i andra änden.
- "Yeah same here. So how's your day been?" Fråga Niall.
- "Um... Like usual... Just a little more crazy".
- "Oh really? Tell me".
- "Well we found out that Tess is back together with her old boyfriend. So me and Nikita told her to choose between us or him and she obviusly choose him. So that's the end of that".
- "What? So you're not friends with her anymore?".
- "Nope. I've had enough of her anyway. If she wants to be with her boyfriend then fine, but I'm not gonna be in her life if that what she wants".
- "Oh... Well, if you say so. She's living her own life".
- "Exactly... So what have you been up to today?".
- "Not much. We recorded some stuff for a radio station, did some interwievs and had rest of the day off".
- "Oh that's nice" Sa jag glatt. Vi prata på i några fler timmar tills jag var tvungen att lägga på. Men vi lova att vi båda skulle logga in på skype om en timme så vi kunde skypa.

Det här är ett tidsinläggt kapitel! :D

Förlåt för lite svordommar här. Men det behövdes för att typ, set the mood...
Vad tyckte ni om kapitelet då? Jag vill gärna ha lite feedback! Så, kommentera :) xx

Btw, Vilka såg X-Factor Sverige igår? Jag var hur nevös som helst, för jag och mina vänner satt i publiken två gånger när dom var i Göteborg. Och andra gången satt vi precis bakom Juryn. Man såg till och med min väns ansikte! Och man såg mitt med :D Så fatta att jag blev lite över exaltrad, hehe. 
Nästa avsnitt kommer ju idag, klockan 20.00 på kanal 4! Missa det inte haha :D x