Nya1DNovellBloggen

- "Gott nytt år" Sa jag och ställde mig på tå, slöt ögonen, la mina händer runt Gabriels nacke och våra kalla läppar möttes.
- "GOTT NYTT ÅR!!" Ropa alla en hundradels sekund efter mig.

Alla jubla högt och fyrverkerierna tjöt och sprängdes som galet. Alla par runt om kysstes. Cassidy och William, Jackie och Darmin, inte för att dom är ett par, Aisha och Dennis, Yara, Namam, Mandi och deras killar och Anna som prata i telefonen med Niall och gjorde massa pussljud mot den.

Jag kände en gnistra inom mig. En glödhet av passion som jag inte känt på länge. Gabriels läppar mot mina. Jag blev varm, från topp till tå.Vi kysstes nog längre än vad vi behövt.

5 månader senare (Januari. En vecka efter nyårs festen)

Jag blicka ut över all snö medans Cissi lätt drog i kopplet. Jag hade funderat mycket över vad som hänt på nyårs festen och bestämt för att jag ska göra som Gabriel sa. Lägga kyssen bakom mig för att det var bara en engångs grej.
Om ni undrar hur det går med mig och Zayn kan jag bara säga att det blivit värre. Zayn har liksom slutat att bry sig. Jag prata i telefon med han kanske i 20 minuter för några dagar sen. Jag sa att jag saknar han och han sa att han sakna mig, men mer än det så blev det inte. Han prata lite om vad som hänt med dom och igen pratat på om fans och sin karriär och om att han knappt har tid för allt jobb. Jag bestämmde mig om att inte ta upp det att Niall har tid varje kväll för att prata med Anna. Dom hade olika privat-liv-scheman, ja. Men han sa att han inte hade tid på grund av jobb. Och Nialls och Zayns jobb schema är väl samma?
Jag sucka och sparka en isboll som var framför mig.
Jag kände min ficka vibrera så jag drog ut mobilen. Ett sms från 'Annis', Anna heter så i min mobil... Hehe.

"Logga in på Twitter, NU! Och läs mitt DM. NU NU NU!! Xx"

Jag blev genast orolig. Varför lät hon så stressad? Hade något hänt? Jag knappa snabbt ett sms tillbaks.

"Jag är ute med Cissi just nu men är snart hemma.. Vad har hänt?? :O xx"

Sedan track jag på skicka.
Jag såg mitt hus och bestämmde mig för att halvspringa resten av vägen hem.

- "Kom igen Cissi" Sa jag uppmuntrande och vi börja springa försiktigt, så vi inte halka och slog i oss.
Vi kom hem och jag gjorde min lilla rutin. Av med skorna och jackan, lägg mobilen från jackan till koftan. Ta av Cissis koppel och bära henne till badrummet och tvätta hennes tassar med mellan varmt vatten. Sen torka jag dom med hennes handduk och hon sprang iväg upp till mitt rum som vanligt. Jag sprang snabbt upp efter henne.
Min laptop låg på min säng så jag satte på den och tog upp min mobil som fått ett sms, från Annis.

"Bara läs... :/ Ring mig efter du läst eller kom hit för vi måste snacka! x"

Nu börjar jag verkligen bli orolig. Vad kan ha hänt? Vad måste vi snacka om? Vem handlar det om? Vad är det värsta som kan hänt...? Att Niall och Anna slutat dejta? Att One Direction inte är en grupp längre? Att en orkan svepat hela London? Omg, att Janoskians inte är en grupp längre?! Hoppas inte!
Tusen tankar flög i mitt huvud medans jag snabbt som jag kunde klicka in mig på Twitter. Jag track direkt på DM och leta efter Annas DM, eftersom många fans DM:a mig nu för tiden. Men jag hitta Annas DM på direkten. Det stog såhär:

"Du MÅSTE läsa detta! Jag är så ledsen, Nikita..."
Sen var det en länk till något. Jag klicka på länken. Hennes DM fick mig inte att fatta något om situationen något mer då... Mitt knä studsa ivrigt upp och ner och jag slog mina naglar mot datan nervöst. Hemsidan kom upp. Det verka vara någon tidnings hemsida eller något. Jag scrolla ner lite och jag greps av chock. Den dåliga sorten. Tvärs över skärmen stog det med stora svarta bokstäver:

"ZAYN MALIK AND PERRIE EDWARDS - IT'S OFFICIAL!"
Jag frös. Mitt blod frös. Jag kunde inte röra mig. Inte tänka. Hur ska man reagera på sånt här? Men det kanske bara var ett ryckte? På något sätt lyckades jag scrolla ner en aning till och jag såg en bild som fick mitt hjärta att krossas som glas till tusen bitar. Det kändes som en kniv högg mig rakt in i hjärtat, snurra det ett varv, tog ut den, stack in den och upprepa. Det fick mig svårt att andas.
Det var en bild på Zayn och någon blondin som tydligen var Perrie Edwars. Dom kysstes. Och det var inte natt, för då skulle man tro att dom var fulla hon kanske var någon 'one night stand'. Men nej. Det var dagljus. Och flera bilder efter det. Dom åker sparkcykel, dom kramas, dom skrattar, osv.
Jag bet ihop och läste det som stog under. En mening eka i mitt huvud.
"They've been dating for months".
Just den där "months" upprepades om och om igen i mitt huvud.
Allt föll på plats. Det var så uppenbart och jag var för dum för att märka det. Jag var i den här lilla fantasi världen och trodde att Zayn faktiskt brydde sig om mig. Såklart han träffat en annan tjej. Zayn är ju känd, han kan inte dejta någon som inte bor i samma stad som han. Han kan inte ha ett "long distance relationship". Och, han kan inte dejta ingen. För det är den jag är, ingen. Okänd. Men den här Perrie är med i en tjejgrupp och har tydligen vunnit x factor UK.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska reagera. Ska jag brista ut i tårar, isolera mig själv, bli arg, eller bli arg och skrika min ilska rakt i Zayns ansikte?
Jag känner mig... Hjärtkrossad. Men ändå tom. Mitt hjärta kändes så så tungt. Jag kan inte fatta det. Det har inte sjunkit in än. En liten, pytte liten del inuti mig hoppades fortfarande att det bara var ett falskt ryckte. Men det var det förmodligen inte. Skulle Zayn verkligen göra såhär mot mig? Jag kan bara inte fatta det. Jag är fortfarande i chock och mitt hjärta bultar som galet. Jag titta på min hand och märkte att jag skaka.
Jag måste suttit såhär i nästan tio minuter. Bara stirrat på skärmen. På bilden. På han som fått mig må så bra en gång i tiden men nu slitit mitt hjärta i bitar.
Jag kände plötsligt något blött rinna ner för min kind och jag snyftade när jag andades. Min hjärna reagera och jag torka snabbt bort tåren med min hand. Jag fick sakta kontroll över min kropp och gled ner från sängen. Cissi titta oroligt på mig och gnällde tyst. Jag log mot henne och klappa hennes huvud.
Jag hade på mig mörka blåa tajta jeans och en svart tunn tröja med låg hals, dens ärmar var till min armbåge. Över den hade jag en tjock vit kofta med luva, fast den hade inga ärmar. Jag gick ut ur mitt rum och knäppte koftan medans jag gick ner för trapporna. Jag kom in till hallen och tog på mig mina svarta knä långa boots.

- "Vart ska du?" Hörde jag min syster fråga bakom mig. Jag tänkte vända mig om men kom på att jag gråtit och man kunde se det. Så istället vände jag mitt huvud över axeln så hon inte skulle bli orolig.
- "Till Anna" Sa jag kort och märkte att min röst var en aning hes. Jag tog på mig min luva och öppna ytte dörren. Jag känner inte för att ha en jacka.
- "Ska du inte ha jacka? Och när kommer du hem?" Fråga hon med sin ljusa röst.
- "Nej, det är en kort väg. Och jag vet inte". Med det gick jag ut och stängde dörren bakom mig. Jag hörde den låsas och jag gick sakte ner för trappan. Kylan svepte förbi mig och jag rös. Jag la mina händer i min ficka och börja gå mot Annas hus i tystnad. Mina skor lät mot den vita snön. Jag var fortfarande i chock. Jag kan fortfarande inte tro det. Och jag kan bara tänka på det som jag läst och bilden jag sett medans "months" fortfarande eka i mitt huvud.
Jag kom till slut fram till Annas hus och gick in utan att knacka, sedan låste jag dörren bakom mig. Det var tyst i hemmet. Ingen verka vara hemma förutom Anna. Och Nana som exalterat kom springande till mig. Jag tog av mig skorna och gick upp för trappan. Jag tänkte gå in till Annas rum men hörde henne ropa efter mig.

- "Nikita, jag är i köket". Jag gick in dit och hon satt vid köks bordet med en kopp av något i hennes hand. Framför henne var en liten vit talldrick. Mitt emot henne fanns en kopp och en liten talldrick fint placerat. Och i mitten var det en choklad tårta som såg hembakad ut.
- "Hej" Sa jag.
- "Hej" Sa hon mjukt. "Jag gjorde varm choklad och en tårta" Sa hon sedan och log. Jag log tillbaks mot henne och satte mig ner på stolen mitt emot hennes.
- "Du känner mig för bra" Sa jag och drack lite ur varm chokladen. "Var är alla föressten?".
- "Ute, alla hade något att göra idag" Sa Anna börja skära tårtan i lagom stora bitar. Jag gav henne min talldrick och hon la en bit på den och sen på sin egna. Jag smaka en bit och lät chokladen smälta på mina smaklökar. Gud så gott det är!!
- "Anna det är tvär gott" Sa jag lugnt och log.
- "Tack" Sa hon och log. Vi åt i tystnad en stund. Det var en skön tystnad. Fast den kunde inte vara för alltid.
- "Hur känns det?" Fråga Anna och avbröt tystnaden.
- "Hur tror du?..... Dåligt".
- "Nej. Tänk efter, hur känns det? Hur mår du, innerst inne?". Jag titta förvånat på Anna. Det där var en aning djupt för henne att säga.
- "Medans du tänker efter så går vi till mitt rum" Sa Anna. Vi ställde oss upp och la talldrickarna och besticken i diskmaskinen. Våra drickor tog vi med till Annas rum eftersom det fortfarande fanns mycket kvar.
- "Hjärtkrossad" Sa jag och satte mig på Annas säng. Anna satte sig på sin stol vid skrivbordet.
- "Förtvivlad, ledsen, tom, men mest av allt, chockad" Fortsatte jag. "Jag vet inte hur jag ska känna, jag vet inte hur jag ska reagera".
- "Det bästa är att prata om det, och gråta ut". Jag titta på Anna ängsligt.
- "Anna du vet att jag aldrig varit en stor gråtare. Jag grät inte ens när min..." Sa jag tyst men min röst dog ut när jag kom på vad jag höll på att säga.
- "Jag vet... Men känner du inte någon... Ilska?" Fråga Anna. Hon satte på sin laptop som var på hennes skrivbord.
- "Jag vet inte. Det har fortfarande inte sjunkit in" Sa jag tyst.
- "Det kommer ta ett tag för dig att acceptera det, eller hur?" Fråga Anna.
- "Jag kan inte tro det. Det måste vara ett falsk rykte Anna!" Utbrast jag förtvivlat.
- "Förneka det inte. Zayn är otrogen mot dig och han sa det inte ens!" Halv skrek Anna. Jag stelna till.
- "Förlåt men det är sant. Du måste hålla med om att Zayn vart en riktig skitstövel. Om han verkligen brydde sig om dig skulle han sagt nåt, men han var för feg. Plus att-". Anna hann inte fortsätta förns jag avbröt henne.
- "Skyll inte bara på Zayn! Niall då? Han måste vetat men han sa inget!" Sa jag högt.
- "Blanda inte in Niall i detta!" Sa Anna högt. "Zayn fick säkert Niall att lova om att inte berätta för någon. Så låt mig prata klart" Sa Anna sedan lungt. Jag tog ett djupt andetag och hon fortsatte.
- "Plus, den här artikeln har varit ute i mer än en dag, jag är säker på att Zayn sett den men har han ringt dig eller kontaktat dig på något sätt? Nej". Anna tog ett andetag innan hon fortsatt.
- "Nikita, jag är verkligen ledsen och kan inte föreställa hur du känner dig just nu. Kom ihåg att det inte är ditt fel. Zayn och hon tjejen har dejtat i flera månader, du läste ju det. Så hur kan du inte ha någon ilska i dig?".
Just då slog det mig. Anna hade rätt. Det hade nu sjukit in att Zayn vart otrogen mot mig och nu kom alla frågor flygande i mitt huvud. Varför har han inte sagt något? Trodde han att jag inte skulle få reda på det? Han kunde åtminstode säga att han träffar någon annan. Bryr han sig verkligen inte om mig? Har allt vi gjort varit en lögn? Vad tänkter han med egentligen? Är det mitt fel? Är det något fel på mig? Är det på grund av mig allt det här händer?
- "Niall är med Liam och Louis och dom ville att jag skulle ringa dom på skype efter du kommit hit, är det okej?" Fråga Anna och höll på med sin data.
- "Ring dom du, jag har inte lust att prata med dom" Sa jag och man hörde på min röst att gråten satt i halsen. Anna vände sig om och rynka på pannan. Hon ställde sig upp och gick fram till sängen.
- "Du kan ligga i sängen stund och sova om du vill, eller bara vila" Sa hon och jag tog av min vita kofta.
- "Tack Anna" Sa jag och log. Anna la koftan på sängens kant och gick tillbaks till datan. Jag la mig ner i sängen med täcket över mig.
Jag hörde skype ringsignalen och Anna svara.
- "Hi guys!" Sa Anna glatt.
- "Anna hi!" Sa dom lika glatt tillbaks. Det verka som att de hade video samtal.
- "What's up honey?" Hörde jag Niall fråga från datorn. Jag såg den inte, men jag hörde bara på rösterna.
- "Aww Niall you little cutie" Skoja Louis.
- "Haha Niall you are a real cutie" Sa Anna och skratta. "But I'm not doing anything, how about you guys?".
Min mobil vibrera plötsligt och jag tog upp den för den låg på Annas nattduks bord. Ett sms från Gabriel. Jag låste mobil och såg hur skärmen sakta blev svart. Jag orkar inte med han. Jag orkar inte med någonting just nu. Allt verkar hopplöst.
- "So is she there?" Hörde jag Liam fråga.
- "Yes she's laying in my bed" Svara Anna.
- "How is she?" Fråga Louis.
- "Not good. Like, really really bad. It was a very long time ago since I saw her this devestated".
- "Poor thing, bless her heart" Sa Liam. Jag log svagt för Liams omtänksamhet.
- "Why wont she come and talk to us?" Fråga Niall och man hörde hans irlänska dialekt tydligt.
- "As I said, she's devastated. She doesn't want to talk about it" Sa Anna.
- "Idiot" Sa Louis och det lät som han slog eller nep Niall för Niall gav ifrån sig ett litet skrik. Anna och Liam skratta lätt.
- "Do you think she'll be okay?" Fråga Liam sen.
- "Well... She can't be like this forever..".
- "It's just the first day. It's gonna take som time for her so we gotta be patient" Sa Louis.
- "Yes I agree" Sa Liam.
- "Yeah. But I'm sure she'll come and talk to you guys later" Sa Anna och dom 'mm':ade instämmande.
- "That was a terrible thing for Zayn to do thought" Sa Niall.
- "Yeah I can't belive he did this to her" Sa Liam.
- "I'm sure Zayn has his side. But I agree with you guys, it really was unresponsible" Sa Louis.
- "I know right... It's sad" Sa Anna.
Jag drog upp täcket över mitt huvud och lät tårarna rinna.