Nya1DNovellBloggen

 

"So is it gonna be me or her?". Zayn svara efter några minuter.

"If you loved me, you wouldn't make me choose..".

Jag bet mig i käken och knappa i ett svar.

"If you loved me, there wouldn't even be an option..".
Jag slängde min telefon på golvet och slöt ögonen. Snart var jag borta i drömmar, igen.

---

2 veckor senare

Efter den där natten när jag prata med Zayn hade varken jag eller han hört av oss till varann. Efter jag berättat allt för Anna och resten av killarna så sa alla att vi borde ta en paus från varandra. Kanske föralltid.

Jag leta runt bland kanalerna på teven. Inget intressant. Jag är inte chockad dock. Klockan är runt tio på morgonen, då brukar det nästan aldrig vara något bra på tv. Min mamma är på jobbet och min bror är ute. Min lillasyster är på sitt rum och jag ligger här nere i nedervåningen, halvdöd och tittar på en proactive reklam. Jag tog min mobil och låste upp den. Inga sms, inga nya facebook grejer, inga nya kik, inga missade samtal eller något. Allt var såå dött. Jag gick in på Twitter och skrev en snabb tweet.

"I'm soooo boreeeeed! ._."

Skolan börjar ju om en vecka.... Kul... Fast inte.
Jag hörde plötsligt en knackning komma från hallen. Jag förvänta mig att Cissi nyfiket skulle springa fram till dörren och nosa runt, men sen kom jag på att hon är där uppe hos min lilla syster och förmodligen för lat för att komma ner. Jag har lärt henne väl.
Jag reste mig segt upp och gick mot dörren. Jag titta genom titthålet och höjde ena ögonbrynet av personen som stog där. Sen log jag och kände små små fjärliar i magen. Jag öppna dörren och kunde inte ro för att le.

- "Tjeeeeeeeena" Sa jag och skratta.
- "Åh nej pratar du fortfarande så?" Skratta Gabriel. "Du är för mycket med Anna".
- "Haha jaja. Kom in" Sa jag och gjorde en gest in mot huset. Gabriel kom in och tog av sig jackan samt skorna. Jag snegla bakom han och såg en gitarr hänga på hans rygg. Jag höjde ena ögonbrynet och Gabriel titta upp på mig när han tagit av sig yttekläderna. Jag log och börja gå in mot vardagsrummet.
- "Så, vad får dig att komma hit till mitt lilla palats?" Fråga jag och satte mig ner i den ensamma soffan. "Och what's with the guitar?" Tilläggde jag.
- "Har en sak att säga, och gitarren ska hjälpa mig säga det" Sa Gabriel och log. Han satte sig ner i den stora soffan som var bredvid min. Han la gitarren i sitt knä och log mot mig. Det pirra lite i magen.
- "Så vänta ska du sjunga?" Fråga jag.
- "Varför annars skulle jag ha en gitarr?" Fråga han och skratta.
- "Haha okej okej" Sa jag och fnissa.

(Spela låten medans ni läser. Det är låten Gabbe ska sjunga)

Gabriel börja spela den första versen på gitarren. Han tog ett andetag.

- "Someone is waiting, someone who understands exactly how you feel, exactly how you feel.. Someone is dreaming, someone is hoping just that this will be the day, that this will be the day.." Börja han sjunga med sin mjuka stämma. "That you take your eyes off the ground out of the blue, and see that someone is looking right back at you..". Mitt hjärta slog snabbt medans jag lyssna på Gabriels harmoniska stämma. Han slöt ögonen och fortsatt.

- "Maybe that someone's me, maybe it's meant to be lovers, strangers sometimes bombs fall quietly..". Nu öppna han ögonen och titta rakt in i mina medans han sjöng. "Maybe it's chemistry, maybe it's hard to see that someone is the right one, i hope that someone is me..". Gabriel hade ett litet flin på sitt ansikte, och jag vet inte varför men det gjorde mig en aning knäsvag. Sättet han sjunger på, det kändes sååå romantiskt.

- "Nobody's perfect, nobody's perfect no one really knows the truth,
all we've got's a point of view.. And there's too many questions, there's too many questions and too many reasons not to try, there's too many reasons not to try..". Gabriel tog ett litet andetag men höll kvar sin blick på mig. "But you should take your eyes off the ground, out of the blue, and see that someone is looking right back at you..". Sen slöt han ögonen och sjöng om från 'Maybe that someone's me, maybe it's meant to be lovers, strangers sometimes bombs fall quietly' och så vidare. Sen kom ny text och han öppna ögnen och titta rakt in i mina.

- "Where ya gonna go from here? Cause everything you need's out there
and you can have it if you dare, if you dare, there's someone somewhere.." Sjöng Gabriel och det såg ut som att han verkligen ansträngde sig i den delen. Sen sjöng han om från ''Maybe that someone's me, maybe it's meant to be' till 'i hope that someone is me'. Sen drog han ut på det och improvisera lite. Han spela sin gitarr så fridfullt och fyllde i varje mening han sjöng på.
Jag hade lust att gråta, glädjetårar så klart. Det va så vackert. Så fint. Mitt hjärta blev alldeles varmt men slog fortfarande så snabbt så att jag trodde det skullt banka ur min kropp.

- "Omg Gabbe..." Sa jag och la händerna för munnen.
- "Vad tycker du? Jag skrev den själv" Sa Gabriel och log sitt söta lilla leénde. Mina ögon spärrades upp.
- "Du? Skrev en låt? Själv?" Fråga jag chockat med ljus röst.
- "Vad kan jag säga" Sa Gabriel och luta sig tillbaks i soffan och la sina händer i luften. "Är man en kung så är man det". Jag rynka på pannan och skratta.
- "Den var perfekt. Jag fattar inte att DU skrev den..".
- "Jo, ja, well... Jag hade ju en bra insperations källa" Sa han och titta upp på mig medans han log snett. Jag märkte att jag rodna så jag kolla bort. Jag hörde att Gabriel skratta lätt och han reste sig från soffan och satte på huk framför mig.
- "Nikita... Jag hatar att att vara romantisk, och det vet du..." Sa Gabriel. Jag nicka undrande.
- "Men för dig, gör jag alla undantag i världen". Jag fatta genast vad han ville komma med detta så jag avbröt han innan han sa något mer.
- "Lyssna Gabbe... Jag vet inte om det är en bra idé att du och jag blir ett. Vi har redan gått den vägen och det sluta inte så bra" Sa jag och titta han rakt i hans bruna ögon.
- "Jag har ändrats, den där låten var ett bevis på det. Vi kan få det att funka". Jag bet mig i underläppen. Han hade en bra poäng där. Gabriel har ju faktiskt alltid varit där för mig. Zayn har tydligen gått vidare innan vi ens sluta vårt förhållande, han har en flickvän. Ska det betyda att jag ska sitta och gråta i flera månader eller att jag också ska gå vidare? Men jag vill egentligen inte gå vidare. Jag vill ha Zayn. Men han bryr sig inte om mig känns det som. Gabriel har aldrig slutat älska mig, och jag har känslor kvar för han. Jag förtjänar väl att vara lycklig? Men jag är ju lycklig med Zayn. Fast han har fått mig att bli olycklig också.
- "Förneka det inte..." Sa Gabriel, som att han läst mina tankar. Som att han visste vad jag tänkte. Jag och Gabriel har ju faktiskt så mycket gemensamt.
Jag titta upp på Gabriel och mötte hans blick.
- "Lovar du att inte svika mig då?" Fråga jag och ett leénde lekte på mina läppar. Gabriels ansikte lyste upp.
- "Babe, jag lovar!" Sa han och böjde sig närmare mig. Han la sina händer på mina kinder och i nästa sekund kände jag hans mjuka läppar möta mina i en underbar kyss. Det pirra i hela min kropp och jag kände doften av Gabriel omringa mig.
- "Jag har saknat dig" Sa jag efter vår kyss och la mina armar runt Gabriels hals.
- "Jag har saknat dig med" Sa han och la sina armar runt mig och höll om mig, hårt.
- "Jag älskar dig" Sa Gabriel och vi drog ifrån.
- "Jag älskar dig mer" Sa jag och gav Gabriel en snabb kyss på läpparna. Jag fnissa och ställde mig upp.
- "Är du hungrig?" Fråga jag och gick in i köket.
- "Lite" Sa Gabriel och följde efter mig.
- "Jag kan baka något?" Fråga jag och luta mig mot bordet.
- "Vad sägs som... Kärleksmums?" Föreslog Gabriel och log fånigt.
- "Omg du suger" Sa jag skrattande och slog han på bröstet. "Men i så fall får du hjälpa till" Sa jag och flina.
- "Gärna" Skratta han.
Jag börja ta fram alla ingridienser och la dom på bordet. Jag visste hur man baka kärlekmums utantill. Jag visste faktiskt hur man bakar de flesta sakerna utantill. Jag och Anna har gått på massa baknings kurser och hade planerat att öppna ett café någon gång.
Vi börja blanda ihop allting och när det kom till mjölet så tog jag en handfull av mjöl och kasta det rakt i Gabriels ansikte.
- "Hey! Mitt hår!" Ropa han. Jag skratta högt och lyfte ena ögonbrynet. Men jag kunde inte sluta skratta. Jag skratta så mycket att det börja göra ont i magen.
- "Din lilla skit" Sa Gabriel och skratta medans han tog en handfull mjöl. Jag visste vad han skulle göra så jag vände mig med ryggen mot honom. Jag kände mjölet kastas mot mitt bakhuvud och jag skratta bara ännu mer för Gabriel inte märkt att jag vänt mig om. Plötsligt kände jag två armar runt min kropp krama mig bakifrån. Sedan två mjöliga händer som gnugga mina kinder.
- "Neeej!" Halvskrek jag och Gabriel brast ut i skratt. Jag slet mig från hans grepp och sprang fram till den närmaste spegeln jag såg, som var bredvid köksdörren.
- "Mitt smink!" Sa jag och gjorde en ledsen min.
- "Rätt åt dig" Skratta Gabriel och gick fram till mig. Jag vände mig om så Gabriel såg min ledsna min.
- "Aww" Skratta han och rynka pannan. "Well, du borde aldrig kastat mjöl på mitt hår. Dessutom så är du fin utan smink ändå" Sa Gabriel och log. Jag log och fnissa. Jag la mina händer runt Gabriels midja och kysste han mjukt på läpparna. Han la ena sin hand runt min nacke och den andra på väggen bredvid mitt huvud. Hela min kropp pirra och jag blev alldeles varm.
- "Åh herregud. Skaffa ett rum!" Hörde jag plötsligt min lilla syster säga helt från ingenstans. Gabriel backa snabbt
- "Heeeeeeej Niko!" Sa Gabriel och låtsades som inget.
- "Vad gör ni egentligen?".
- "Erm... Kärleksmums!" Sa jag snabbt.
- "Det såg inte ut som det...".
- "Åh lilla Niko" Sa jag och log. Jag gick fram till henne och la min arm på hennes axlar.
- "Lyssna, du såg INGET! Fattar du det? Inget!" Viska jag.
- "Jag menar..." Sa Niko och knäppte med fingrarna framför mitt ansike. Ah. Hon vill ha pengar. Skitunge... Jag tog ut en tjugolapp från min ficka och la den i hennes hand.
- "Åh allt försvann helt plötsligt!" Sa hon sedan och gick iväg. Jag suckade och ställde mig upp. Jag vände mig om och mötte Gabriels blick.
- "Småbarn" Sucka jag och gick fram till han.
- "Jag vet, jag vet. Men strunta i det nu" Sa han och skratta. Jag gick till bordet och blanda ihop resten av smeten med Gabriels armar runt min midja. Sen fick Gabriel lägga smeten i ugnen. Gabriel satte sig på en stol vid köksbordet och titta på mig.
- "Kom" Sa han och klappa på sina knän. Jag fnissa och satte mig i hans famn. Han la sina armar runt min midja och krama om mig hårt medans jag höll hans händer.
- "Jag har sån tur att ha dig" Sa Gabriel och kysste mig lätt på nacken. Jag fick rysningar så håret på kroppen reste sig.
- "Jag är glad att du är tillbaks" Sa jag och fnissa.
- "I'm here to stay babe" Sa han med sin halvhesa röst. Jag vände mig om och kysste han på läpparna. Hans mjuka underbara läppar.

10 månader senare (Juni)

Jag satt vid frukost bordet och drack te. Jag titta ut genom fönstret. Vad ska man göra idag? Jag tror att jag ska träffa Gabriel, och kanske Anna.
Jag drack upp den sista av mitt te och hällde upp lite mat till Cissi. Jag sprang upp på mitt rum och sminka mig snabbt och platta håret lite. Jag öppna min graderob och rota runt tills jag tog på mig ljusa jeans shorts och ett vitt linne med en vit öppen skjorta som hade ärmarna uppvikta. Jag titta mig i spegeln. Jag såg ut som en plugghäst... Vänta. Jag gick till mitt nattduks bord och tog ut mina nördglasögon. Jag gick tillbaks till spegeln och satte på mig dom. Såja. Glasögonen var bara vanligt glas så jag såg klart.
Jag tog upp min mobil och smsa Gabriel.

"Hej sötnos, träffas vid tintin? <3". Jag gick ner till hallen och tog på mina röda converse. När jag titta på min mobil igen hade han svarat.

"Visst, kommer Anna med?<3".

"Jag ska se <3".
Jag satte mig ner på en stol bredvid kapprummet och skicka ett snabbt sms till Anna och fråga om hon skulle med. Efter några minuter svara hon och sa att hon skulle med och att hon hade något att säga. Jag höjde ena ögonbrynet och öppna yttedörren.

- "Jag går nu!" Skrek jag in till huset. Jag vänta några sekunder utan svar.
- "Idioter jag drar!!" Skrek jag ännu högre.
- "Ingen bryr sig!" Ropa min bror och lilla syster i kör. Jag höjde mina ögonbryn. Shit, pms barn. Jag är tydligen den ända normala i den här familjen. Jag gick ut och solen blängde mig rakt i ögonen. Jag kisa och gick upp för gatan till Annas hus medans jag skrev ett svar till Gabbe.
Det var varmt idag, soligt. Skönt.
Efter några minuter kom jag fram till Annas hus. Jag såg Anna ligga utspred på sin veranda på sin rygg. Wtf?
- "Anna vad gör du?".
- "AAAH!" Skrek Anna och hoppa till, det fick mig att hoppa till lite.
- "Väntar på dig" Sa Anna och reste sig.
- "Är du säker? Det såg ut som att du sola men dog halvvägs" Sa jag och krama Anna som vingla sig till mig. Hon hade på sig ljusa shorts med små dekorationer och ett vitt linne som hade Usa flaggan tryckt på sig. Hon hade lagt en liten del av linnet i shortsen. Sen hade hon sina Usa converse.
- ''Ha-ha'' Sa hon sarkastiskt.
Vi gick ner för gatan till busshållplatsen. Egentligen tar det typ 10 minuter att gå ner till stan men vi orka inte.
- "Så vad var der du ville säga?" Fråga jag Anna när vi kom till busshållplatsen.
- "Åh juste. Asså du kommer inte tro det!" Utbast Anna med stora ögon.
- "Vadå?" Sa jag spänt.
- "Dom är här...". Jag höjde ena ögonbrynet.
- "Blue man group?" Fråga jag. Anna stirra på mig en stund sen slog hon mig på bakhuvudet.
- "Aj?!" Sa jag. Anna skratta. Vi såg bussen komma till slut vi gick på och satte oss ner.
- "Men vilka?" Fråga jag ivrigt.
- "Niall... Killarna. Dom är här!" Sa Anna exalterat. Min haka försvann ner till golvet och mina ögon spärrades upp. Jag kunde känna att mitt hjärta nästan hoppa över ett hjärtslag.
- "Vadå här i Göteborg eller Sverige?!" Fråga jag chockat.
- "Göteborg!".
- "VA?!!" Skrek jag. Folk i bussen kolla bak på oss och jag log generat. Jag vände mig mot Anna.
- "Anna, skämta inte med mig!" Fnäste jag.
- "Jag skämtar inte! Vi kan gå och se dom om du inte tror mig?". Bussen stanna och vi gick av och vandra vidare till Tintin.
- "Jag tror dig men..." Sa jag och bet mig i underläppen.
- "Men vad? Vill du inte se dom?".
- "Såklart jag vill! Men Zayn kommer se mig och Gabriel..".
- "To be fair, han var den som var otrogen. Och om du inte vill synas med Gabriel så kan du bara göra slut med han" Sa Anna och ryckte på axlarna.
- "För tusonde gången Anna, jag tänker inte göra slut med han!".
- "Jag vet, jag vet! Men det känns... Fel... Du vet att jag inte har något emot han men ändå". Vi börja närma oss Tintin och jag såg Gabriel stå utanför och vänta. Jag log lite.
- "Jag vet. Men nu är det som det är" Sa jag.
- "Tjena tjejer" Sa Gabriel och log när vi kom fram till han. Jag krama om han samtidigt som jag kysste han lätt på läpparna.
- "Tjena grabben" Skämta jag när vi sluta kramas. Anna och Gabriel kramades och vi gick ner för gatan.
- "Så... Gabbe?" Sa Anna.
- "Aa?".
- "Visste du att One Direction är här?". Gabriels ögon blev stora och han kolla en aning förskäckt på Anna.
- "Är du seriös?" Fråga han.
- "Japp".
- "Och vi tänkte att vi kunde se dom" Sa jag och log.
- "Varför?".
- "För att jag inte har sätt Niall på tio månader och jag vill träffa han" Sa Anna.
- "Haha okej okej" Sa Gabriel och skratta. "Men det kommer säkert va massor av fans där så risken att ni ser dom är ganska liten".
- "Jag vet. Men det är värt ett försök" Sa Anna.
- "Så vart är dom?" Fråga jag.
- "Avenyn, dom ska ha en meet and greet där" Sa Anna och log.
- "Nice då kan vi gå dit" Sa Gabriel.
- "Awesome" Sa jag. Vi promenera ner till Avenyn och prata på om random saker. Efter ungefär tio minuter var vi framma och det tog inte lång tid tills vi fick syn på en stor tjejgrupp.
- "Killarna måste vara där!" Sa Anna och peka mot gruppen.
- "Det där lät som att vi leta efter en skatt eller något" Sa Gabriel och lyfte ena ögonbrynet.
- "Niall är min skatt så blääh på dig" Sa Anna och räckte ut tungan till Gabriel. Gabriel gjorde samma sak till Anna. Jag skratta och skaka på huvudet.
Vi gick över vägen till en stor fontän, och det var bredvid fontänen tjejgruppen var så vi gissa att dom hade meet and greeten här. Det var massa metall staket som formade en kö och längst fram var en stor scen.
- "Har killarna ens kommit?" Fråga jag medans vi gick närmare.
- "Vet inte" Sa Anna och Gabriel. Anna gick fram till ett par tjejer och vi följde efter.
- "Ursäkta? Är One Direction här än?" Fråga Anna tjejerna.
- "Nej, men vi tror dom kommer snart" Sa dom och log.
- "Okej tack". Anna tänkte precis vända sig om men tjejerna stoppa henne.
- "Är inte du Anna?" Fråga en av dom. Men såg hur Annas ansikte ändrades helt. Från exaltering till förskräckhet.
- "Eh... Vilken Anna?" Fråga hon nervöst.
- "Den tjeje som Niall dejta".
- "Nejdå, du blandar ihop henne" Sa jag och tog Annas hand.
- "Och du är Nikita!" Utbrast dom. Mina ögon spärrades upp.
- "Va?" Fråga jag nervöst.
- "Du dejta Zayn tills ni gjorde slut och han blev ihop med Perrie". Jag stela till.
- "VA?! Han var fan otro-" Jag hann inte säga mer förns Anna avbröt mig.
- "Du menar, du har ingen aning!" Fnäste Anna.
- "Aah... Juste...".
- "Jo, OMG ni är Anna och Nikita!" Ropa tjejerna. Massa ansdra tjejer vände sig om och stirra på oss. Uh oh.
- "Nej nej ni blandar ihop oss!" Sa jag. Tjejerna gick närmare oss.
- "Lite hjälp Gabbe?" Fråga Anna. Jag kände Gabriel ta min hand.
- "Tjejer titta! One Direction är här" Ropa Gabriel plötsligt och peka på en stor svart bil som körde förbi oss. Alla vände sina huvuden till bilen som stanna och parkera. Massa tjejer börja skrika och några sprang fram till bilen. Dom som inte sprang fram var smarta nog att stanna i kön.
- "Är det verkligen dom?" Fråga jag förvånat.
- "Tror det" Svara Gabriel.
- "Tror du dom såg oss?" Fråga Anna och stirra på bilen.
- "Vet inte" Svara Gabriel. Jag märkte att min hand fortfarande vila i Gabriels, men jag lät den va kvar där. Bil dörren öppnades och ut kom Paul, sen Niall, Louis, Liam Harry och Zayn. Dom var omringade av vakter som eskortera dom till scenen. Anna gav ifrån sig ett litet glädje pip när hon såg Niall. Men jag tror inte dom såg oss.
Vi gick så nära scenen vi bara kunde men det var tjejer överallt och vakter stoppa oss. Så vi stod ungefär 30 meter från scenen.
- "Vi måste få dom att märka oss!!" Halvskrek Anna så jag hörde henne på grund av alla skrikande fans.
- "Jag vet! Men om vi står i kön kommer det ta flera timmar!" Halvakrek jag tillbaks.
- "Fråga vakterna om ni får prata med Paul?" Föreslog Gabriel.
- "Vi kommer inte få" Sa Anna och gjorde en ledsen min. Jag såg en stor grupp av tjejer akta på sig så det var plats att komma närmare scenen. Jag ställde mig fort där så ingen annan gjorde det. Anna och Gabriel var mig i hälarna.
- "Yes! Ett steg närmare!" Sa Anna och vi gjorde en high five. Nu var vi bara ungefär 15 meter från scenen och man såg killarna ganska tydligt. Jag visste att Zayn skaffat mer tattueringar men det här såg lite överdrivet ut. Dom såg annars samma ut, förutom att Louis hade håret uppe, Nialls hår var nästan helt brunt och Zayn hade en blond slinga. Men jag hade sett bilder på dom på twitter så var inte så chockat. Det gjorde ont att se Zayn. Jag saknar han. Men jag har gått vidare nu. Jag vände mig mot Anna.
- "Anna kan du inte smsa Niall?" Fråga jag.
- "Jo men han kommer inte höra det". Jag bet mig i underläppen.
- "Vi kan testa att skrika efter Paul?" Fråga Anna. Paul stod precies vid slutet av scenen, så det fanns en chans att han skulle höra oss.
- "Okej, på tre, och du ska skrika med Gabriel" Sa jag och titta på Gabbe. Han nicka.
- "Ett... Två.... Tre!" Ränka jag.
- "PAUUL!!" Skrek vi alla tre så högt vi kunde. Paul vände sitt huvud hitåt men såg oss inte. Jag sucka högt.
- "Ursäkta?" Sa jag till en vakt som var några meter från oss. Han kolla undrande på mig
- "Vi känner killarna och Paul, så kan du hämta Paul hit för annars kommer vi aldrig få chansen att säga hej" Sa jag.
- "Om ni vill ha en autograf så får ni ställa er i kön. Mer än så kan jag inte hjälpa er" Sa han.
- "Nej du förstår inte. Vi känner dom! Kan du bara hämta Paul?" Bad jag.
- "Tyvärr" Sa vakten.
- "Lyssna, jag lovar att vi känner dom! Om du bara hämtar Paul så får du se att vi har rätt" Sa Anna som nu stod bredvid mig.
- "Tro mig, ni är inte dom första som säger så".
- "Kan du inte bara hämta Paul? Det skadar ingen. Om det visar sig att han inte känner dom här två så drar vi" Sa Gabriel. Vakten kolla på oss ett tag.
- "Okej men om ni ljuger så vill jag inte se er här mer" Sa han. Vi nicka glatt och vakten vände sig om. Anna gav ifrån sick ett lättnads suck.
- "Omg!" Utbrast jag. "Tack så mycket älskling!" Sa jag och kysste Gabriel flera gånger på läpparna. Gabriel skratta och kysste mig tillbaks.
- "Aa tack Gabbe" Sa Anna och log.
- "Inga problem" Sa Gabriel.
- "Yo Paul!" Ropa vakten. Paul vände sig om och vakten peka på oss.
- "They say you know them!". Paul fick syn på oss och hans ögon blev stora.
- "Yeah I do!" Skrek Paul. "Let them in!". Jag och Anna titta på varann och log stort.
- "Åh tack gode gud!!" Sa Anna. Jag skratta och hoppa upp och ner. Paul viska någon till Louis som satt längst vid kanten, men det verka som att alla killarna hörde det för att i nästa sekund titta dom alla 5 på oss. Deras ansikten lyste upp. Men dom var också ytterst chockade. Mitt leénde växte till öronen.
- "Skynda er" Sa vakten. Gabriel drog lätt i min hand så jag vände mig om och kolla på han undrande.
- "Gå ni, jag drar hemmåt så vi ses imorn istället" Sa Gabriel och log snett.
- "Är du säker?" Fråga jag.
- "Ja, ja! Skynda" Sa Gabriel. Jag log stort. Jag ställde mig på tå och pressa mina läppar mot Gabriels.
- "Tack tack tack. Jag älskar dig" Sa jag efter kyssen.
- "Tack igen Gabbe" Sa Anna. Jag vände mig om och märkte att killarna fortfarande titta på oss. Åh nej. Dom såg min och Gabriels kyss. Jag titta på Zayn och vi fick ögonkontakt, han såg ut att bita sig i käken. Jag slet bort blicken och gick efter Anna förbi säkerhets vakten.
- "Sa ju det!" Sa Anna till vakten och vakten himla med ögonen. Jag skratta tyst och nu var vi några meter ifrån Paul. Han log mot oss men peka bakom scenen så att vi skulle gå dit. Vi nicka och gick in dit
Där bak såg vi massa bekanta ansikten. Lou, Lux, Tom (Lou's man), bandet, Andy och massa andra. Vi hälsa dom alla och dom var alla lika chockade och glada över att se oss.
Vi satt i en soffa och prata med bandet medans vi vänta på att killarnas meet and greet skulle vara klar.

---

BAM!! Var det värt väntan? ;)
Killarna är inne i bilden igen :D Men vem vet för hur länge till... ;) 

Puss på er! <3
-Cissi .xxxxxx