Nya1DNovellBloggen

- "Sleep well" Viska jag och log samtidigt som jag ställde mig på tå och gav han en puss på kinden. Sen lämna jag honom och smög in till tjejerna. Jag slängde mig ner i en soffa och andades tungt. Sen hörde jag hur Zayn la sig i sin säng precis utanför.
Jag börjar bli förälskad i den här killen. Jag menar, jag älskar dom alla förut. Men det var för att jag var ett fan. Man kan ju inte bli kär i någon som man aldrig träffat förut? Eller? Jag börja i alla fall bli stört kär i Zayn. Jag undrar om han känner samma sak för mig. Jag hoppas det... Jag la dom tankarna bakom mig och efter någon minut så sov jag.

Tess perspektiv:

Jag slog upp ögonen. Jag gnugga dom lätt och kände hur mitt huvud börja banka. Jag suckade. Hatar huvudvärk. Jag satte mig upp med ena handen på huvudet och kolla runt. Vart var jag? Och vad har hänt egentligen? Jag kollar ner på lädersoffan som jag sitter på. Den är röd. Jag vände på huvudet och ser Anna ligga i den andra soffan och sova som en stock. Jag log för mig själv. Och bredvid dörren ligger Nikita och sover. Jag kolla runt mig. Ingen mobil? Ingen klocka? Jag reste mig sakta upp och så fort mina bara fötter nudda den obekväma och hårda mattan kom allt tillbaks. Vi är på One Directions turné buss! Såklart. Lite längre bort bredvid soffan ser jag mina korta svarta converse. Jag tar upp dom och tar snabbt på mig dom. Sen smyger jag ut till där alla satt igår kväll. Jag sneglar mot digital klockan och den slår 7.00. Jag suckade. Really? Var jag tvungen att vakna så här tidigt? Jag tror inte ens att någon är vaken... Jag gnugga mig i ögonen och gick fram till toan. När jag öppnat dörren så tvärstanna jag. På marken låg min mobil. Nu kom ALLT tillbaks. Mitt hjärta slog snabbare samtidigt som jag sakta böjde mig fram och tog upp mobilen. Med darrande fingrar låste jag upp mobilen. Jag hade två nya sms. Jag öppna dom och båda var från Mike. Jag kände en klump växa i magen. På ena stod det:

"Jag ber om ursäkt för caroline. Hon bara skoja men det hon mena var sant. Det är slut".

På andra stod det:

"Du har kläder hemma hos Mike som han och jag vill att du ska hämta. Han tänker gå vidare med sitt liv med mig. Och mike gav mig det armbandet du köpte till han. Den där det stod 'love forever'. Tack för den! Den passar mig perfekt.
Caroline."

Det växte en känsla inom mig. Jag var äcklad. Jag mådde illa. Och ändå så sårad. Jag la min hand över min mage och den andra över min mun. När jag gjorde det så ramla mobilen ur min hand och det lät högt när den slog marken. Jag böjde mig över toan och försökte spy. Det ända som kom var spott. Jag kom på att jag inte ätit något på länge och min mage var tom. Jag spola och tvätta mitt ansikte och händer i handfatet.
Sen öppna jag toalett dörren och smög till tjejerna. Jag gick extra sakta när jag gick förbi killarnas sängar. När jag kom till tjejerna så slängde jag mig i soffan där jag förut sov. Miljoner tankar gick i mitt huvud. Och jag hade fortfarande huvudvärk. Det kanske var alla dom här tankarna som fick mitt huvud att göra så ont?
Mike har varit otrogen. I två månader. Varför egentligen? Var det något jag gjort? Vi hade ju redan varit tillsammans i sängen, men det finns vissa saker som jag bara vägrar göra. Spelar ingen roll vem det är. Så enkelt är det bara. Mike ville att jag skulle göra saker som var för opassande. Vem i hela världen sjunker så lågt förutom prostituerade? Caroline tydligen... Jag småskratta och skakde på huvudet. Mike sure knows how to pick them.
Jag blunda och en minut senare så var jag i drömmarnas land.

En timme senare:

Jag öppna ögon med ett ryck. Jag satte mig snabbt upp. Jag hade nog världens konstigaste dröm. Jag drömmde att jag var på ett moln av sockervadd. Det var långt uppe o himlen och jag hade inte på mig något. Det var sockervadden som täckte som just privata ställen. Sen var Mike också där. Jag hade kastat någonting på han och dragit i en spak så det öppna ett hål i sockervaddsmolnen där Mike stod och han fall ner. Jag såg honom falla ner och skrika mitt namn. Det konstiga var att spaken var gjort av ett kycklingben. Sen helt från ingenstans kommer Harry mot mig i slowmotion. När jag tittar runt och rör mig så är jag vanlig så frågan är hur i helevete gick han i slowmotion? Han var också naken som jag men det var bara en bit sockvadd som flög runt hans privata ställe så man såg inget. Han gjorde en hairflip samtidigt som han stanna framför mig och det lilla sockervadds molnen skulle precis tunna ut. Men då så klart såg jag ett starkt ljust ljus istället för hans grej och ljuset blängde mig. Sen vakna jag. Jag sucka djupt. Jag var bokstavligen en sekund från att se hans lille pille! Jag la min hand över min panna och slog mig.
Jag kolla runt mig. Anna och Nikita var inte här. Jag ställde mig upp och kolla runt samtidigt som jag var påväg till där alla röster kom från. När jag kom fram var Louis den första dom märkte mig.

- "Tess! Your awake!" Ropa han glatt.
- "Hi" Sa jag tyst och satte mig vid ett bord bredvid Louis. Han, Liam och Harry satt vid bordet medans dom andra satt i den runda soffan framför oss. Alla stirra nyfiktet på mig.
- "What?!" Sa jag lite irriterat efter en stund av deras stirrande.
- "Nothing" Sa Louis och alla titta bort. Jag suckade irriterat.
- "Do you mind telling us what the hell happened yesterday night?" Sa Anna.
- "I'd like to know that to" Sa jag och fnös samtidigt som jag kolla bort. Anna gav mig en blick och jag harkla mig.
- "Well...." Sa jag och iaktog dom. Alla kolla nyfiket och spänt på mig.
- "Mike dumped me". Dom vart helt tysta.
- "I assume Mike is your boyfriend?" Fråga Liam. Jag nicka.
- "Did he tell you why?" Fråga Harry och stirra in i mina ögon.
- "Nope. Or actullay he didn't dump me, his new girlfriend did it for him, as we spoke on the phone. But I guess she isn't a new girlfriend sense they've been dating for two months now" Sa jag och drog efter andan. Nikitas och Annas hakar försvann ner till golvet. Jag kände en hand på min rygg. Jag kolla på Louis som gav mig en menad blick och log lite oroligt.
- "Tess... I'm so sorry, really. I know how you feel. Just tell me if you want to talk" Sa Louis och rynka på pannan.
- "Thanks" Sa jag tyst och snyfta. Faken! Nu kommer snart tårarna. Jag gjorde allt i min kraft för att hålla tillbaks tårarna. Jag kände Louis dra im mig i en kram från sidan. Han la sina armar runt om mig. Jag blev lite chockad men krama snabbt om han. Louis lukta riktigt gott... Även om det är morgon... Vår kram slutade och han log mot mig.
- "Thanks Louis" Sa jag och log mot han. Anna reste på sig och gick snabbt fram till oss. Hon hade på sig samma kläder som igår. Hennes tjocka stickade tröja sluta lite efter hennes rumpa. Om det här var ett år sen skulle hon aldrig ha på sig bara den tröjan.
- "Louis move, this is a girls job" Sa hon och klappa Louis på axeln. Louis gjorde som Anna sa och hon slog sig ner bredvid mig. Strax efter kom Nikita.
- "Come on Harry, do as your husband" Sa hon och Harry skratta. Han reste sig up och slog Nikita på axeln. Nikita tog hans plats och nu satt hon framför mig.
- "I think we should leave them alone for a while" Sa Liam och tänkte resa sig upp. Nikita tog hans arm.
- "No wait we'll talk outside instead. Tess needs some fresh air anyway" Sa hon och utbytte blick med Liam, såsom dom andra killarna. Jag tänkte öppna min mun och fråga om hon var galen och ville dö. Men istället märkte jag att det var ovanligt tyst och ingen motor lät. Jag snegla ut genom fönstret. Vi hade stannat. Det betyder att vi var framme. Vi var i Norge!
Jag reste mig hastigt upp och småsprang till dörren. På något sett låste jag upp säkerhets dörren och kasta ut mig. Vädret var kyligt och så fort jag steg ut kände jag vinden slå mjukt mot min hud. Jag kände vinden smeka mig på mina kinder och håret på kroppen reste sig. Jag tog ett djupt andetag och slöt ögonen. Sen andades jag ut. Jag log stort. Jag är hemma. Gud vad jag hade saknat Norge. Att vara på norsk mark kändes så skönt. Det är min hemmaplan, typ. Alla minnen från Norge flög igenom mitt huvud i ljusets hastighet. Jag kunde se små bilder framför mig. Mina gamla vänner. Gamla område, gamla skola, gamla minnen helt enkelt. Både bra och dåliga minnen. Jag märkte plötsligt något blött rinna ner för min haka. Jag la min hand på min kind och märkte att jag grät. Jag öppna ögonen jag titta på min hand. Wow, jag visste inte att jag saknat Norge så här mycket.
Jag hörde dörren bakom mig öppnas igen och jag vakna ur min lilla värld. Jag torka snabbt bort tårarna och vände mig om. Nikita va den första som reagera på mina röda ögon.
- "Gråter du?" Fråga hon oroligt. Anna märkte nu också. Jag log och skakade på huvudet.
- "Nej då. Det är glädje tårar". Jag snyfta och log igen. Dom log och kom fram till mig och omfamna mig i bamse kramar. Jag krama om dom hårt samtidigt som jag kände mer tårar falla ner. Jag sucka åt mig själv. Kunde jag aldrig hålla tillbaks tårarna? Jag titta up på himlen. Den var klarblå, vilket var lite ovanligt.
- "Det är bra att släppa ut känslor" Sa Anna och jag kände hur hon log, även om jag inte såg det. Efter en stund släppte vi. Jag gick och satte mig ner på marken framför bussens däck. Jag använde däcken som ryggstöd. Nikita satte sig bredvid mig och Anna stod framför oss.
- "Så vad hände egentligen?" Fråga Anna. Jag berätta allt till dom. Och förklara att det var därför jag använde Annas mobil. Jag berätta varför jag somna på toan och jag berätta om imorse.
- "Och det är vad som hände. Det bara är... Slut" Sa jag efter jag berättat allt. Jag stirra framför mig och dom var tysta.
- "Jag visste det" Sa Anna.
- "Va?". Anna vände sitt huvud mot mig och kolla rakt in i mina ögon.
- "Tess du trodde väll inte att han verkligen var en bra kille? Han bara spela allt" Anna lät lite små irriterad.
- "Tess vi varna dig..." Sa Nikita och kolla ner i marken och skaka sakta på huvudet.
- "Jag vet" Sa jag tyst och kolla ner på mina händer. Nästan som en viskning.
- "Jag kan bara inte fatta den där jävla fegisen" Sa Nikita argt.
- "Jag kan bara inte fatta att detta händer. Det känns så overkligt. Det känns tomt och fel. Som ett stort hål i mitt hjärta" Sa jag och kolla ner i marken. Jag kände en arm runt mina axlar.
- "Vet hur du känner dig" Sa Nikita tyst. Hennes röst lät lite hes.
- "Men Nikita du har ju aldrig fått ditt hjärta krossat?" Fråga jag. Det var faktist sant. Hon hade haft typ ett seriöst förhållande men då var det hon som gjorde slut och sa att det kändes skönt. Det är inte samma sak som jag går igenom. Jag tänkte säga det så jag vände mitt huvud mot Nikita och hon kolla redan in i mina ögon. Det var något i hennes ögon. En liten glöd.
- "Nej... Det har jag inte. Men det betyder inte att jag inte vet hur du känner dig" Sa hon utan några känslor i orden. Sen slog det mig. Hennes pappa... Så klart. Hur dum får jag vara? Jag mådde dåligt för jag var så okänslig. Jag la min hand över hennes axlar.
- "Förlåt. Jag tänkte inte på det" Sa jag och log försiktigt. Hon skaka lätt på huvudet och log.
- "Det är lungt".
- "Men har Mike bett om ursäkt?" Fråga Anna och bytte tillbaks till det förra ämnet. Jag tänkte efter en lång stund.... Det hade han faktist inte..
- "Nej... Men han bad om ursäkt för Caroline, hans nya tjej-" Jag var klar med meningen men Nikita avbröt mig ändå.
- "Okej från och med nu säger vi inga namn. Det är idioten och slampan istället för Mike och den där Caroline, okej?" Sa Nikita snabbt. Jag och Anna titta på varann.
- "Okej" Sa vi i kör. Man ville inte komma på Nikitas dåliga sida. När hon får damp så får hon verkligen, DAMP. Men ska inte säga nåt. Det är inte som att jag är något bättre... Hehe..
- "Så han har inte bett om ursäkt? Till dig?" Fråga Anna. Jag kände vilken idiot jag var nu. Att jag inte sett att Mike var en sån skitstövel förut!
- "Nepp" Sa jag tyst. Jag såg hur Anna och Nikita utbytte blick. Plötsligt tar Anna upp sin mobil och slänger den till Nikita som fångar den finfint. Nikita ställer sig sig snabbt upp på fötterna och pillar med Annas mobil. Till slut ringer hon någon och lägger mobilen på örat. Jag kolla misstänksamt på dom.
- "Tjejer... Vad gör ni?"
- "Schh" Sa Anna och la ett finger framför sina läppar.
- "Han svarar inte" Sa Nikita tyst för sig själv. Mina ögon spärrades upp och jag ställde mig hastigt upp.
- "Nikita, Vem ringer du?" Fråga jag förskräckt. Nikita ignonera mig och fortsatt vänta på den andra änden. Plötsligt rätta hon till sig och drog efter andan.
- "Heej Mike, det är Nikita! Jag skulle vilja ta ett snack med dig" Sa Nikita lungt men ändå med fara i orden. Jag stelna till och mina ögon måste varit lika stora som Globen. Det här kan inte sluta bra.

Kan inte ro för att känna mig lite halvt kaxig när jag skriver det här... För som sagt så heter mina riktiga vänner Anna och Tess.. Och Tess har en kille nu irl. Så om han läser detta så kommer han tro att jag hatar han xD
Haha men man måste ju göra saker spännande? Så, dunnybunny, i don't hate you. Well kinda... Ne skoja ba. Dåligt skämt. Inte för att det ens var ett skämt O.o
Anyways! Så vad tycker ni? Kommer Nikita explodera och slänga orden på Mike eller ta det lungt? :D Nytt kapitel imorn klockan tre! :D
Thanks 4 reading & leave me some looove .xx
Much Love, Cissi .xxx