Nya1DNovellBloggen

Senaste:

Plötsligt tar Anna upp sin mobil och slänger den till Nikita som fångar den finfint. Nikita ställer sig sig snabbt upp på fötterna och pillar med Annas mobil. Till slut ringer hon någon och lägger mobilen på örat. Jag kolla misstänksamt på dom.

- "Tjejer... Vad gör ni?"
- "Schh" Sa Anna och la ett finger framför sina läppar.
- "Han svarar inte" Sa Nikita tyst för sig själv. Mina ögon spärrades upp och jag ställde mig hastigt upp.
- "Nikita, Vem ringer du?" Fråga jag förskräckt. Nikita ignonera mig och fortsatt vänta på den andra änden. Plötsligt rätta hon till sig och drog efter andan.
- "Heej Mike, det är Nikita! Jag skulle vilja ta ett snack med dig" Sa Nikita lungt men ändå med fara i orden. Jag stelna till och mina ögon måste varit lika stora som Globen. Det här kan inte sluta bra

Nikita's perspektiv:

Nu jävlar skulle denna idiot betala. Jag såg över axeln att Tess bokstavligen flög upp och sprang mot mig. Men Anna var snabb att reagera och tog tag om Tess armar och höll henne tillbaka. Jag gick några meter bort från dom.

- "Aaa.. Hej Nikita.. Vad vill du?" Svara Mike från andra änden. Jag koncentrera mig på samtalet istället. Mitt blod bubbla så irriterad jag var just nu.

- "Jag tror du vet vad jag vill" Sa jag kallt.

- "Ne, vadå?"

- "Du ska be Tess om ursäkt. Även om hon inte förlåter dig"

- "Asså om du ringde mig för att ge mig en utskällning så kan du bara glömma det för jag tänker inte lyssna på ditt skit" Sa han kallt. Jag hade nu lust och vända upp och ner på allt jag såg. Sån jäkla störande unge.

- "Mike, lyssna, jag är redan skit irriterad och du hjälper inte. Så jo, du ska ta mitt skit och låta det smälta" Sa jag skarpt.

- "Tänker jag fan inte" Sa han och jag visste att han skulle klicka.

- "Jävla fegis asså" Mumla jag tyst för mig själv och skakade på huvudet.

- "Vad sa du?" Fråga Mike från andra änden. Så han hörde mig nu?

- "Du hörde mig" Svara jag iskallt.

- "Ja, jag hörde dig. Varför är jag en jävla fegis?"

- "För att du inte vågar ta mina ord och säga förlåt till ditt ex som du var otrogen mot"

- "Jag bad ju om ursäkt?" Sa han och höjde rösten.

- "Du bad om ursäkt för Caroline, ja" Sa jag och höjde rösten jag med.

- "Ja men sak samma" Sa han som att han inte brydde sig om en skit på Jorden.

- "Nej, Mike, det är inte sak samma"

- "Lyssna, jag bad visst om ursäkt så sluta gnälla på mig"

- "Men vadå? Förtjänar hon inte en riktig ursäkt?! Är du för feg för det? Jag menar snälla, du hade inte ens stake nog för att göra slut ansikte mot ansikte och ge henne ett jävla skäl!" Nästan skrek jag nu.

- "Jag gav henne ett skäl, så du ska inte-" Halv skrek han också men jag avbröt.

- "Åhh nej! DU gav henne inte ett skäl. Det var din nya tjej som gjorde det för dig" Sa jag högt men inte lika högt som förut. Ville inte att allt skulle bli okontrollerat.
- "Och det är vad jag kallar fegt!" Ropa Anna längre bort där hon fortfarande höll i Tess. Jag log mot henne och vände mig om.

- "Jaha men buhu. Jag orkar inte med detta just nu så bara-" Jag avbröt han igen.

- "Jag bryr mig inte om du orkar eller inte. Du SKA be om ursäkt. Fattar du?" Sa jag och la extra betoning när jag sa ska.

- "Okej om ni slutar ringa mig så ge telefonen till henne då!" Ropa han från andra änden. Jag fnös och småsprang fram till Tess och Anna. Jag satte på högtalaren och höll mobilen i mitten av oss.

- "Här har du Tess" Din skitstövel, tänkte jag.

- "Nå?" Sa Tess.

- "Therese, jag ber om ursäkt för allt det här. Men nu är det bara så och det är bara att accepera det" Sa Mike ynkligt. Jag fnös igen och kolla bort.

- "Jag bryr mig inte om din ursäkt. Gör mig bara en tjänst" Sa Tess och tog en liten paus. "Ring mig aldrig mer igen. Messa inte, skriv inte eller kom aldrig fram till mig. Jag har fått nog av dig och vill aldrig se dig mer. ALDRIG" Sa Tess kallt. Jag kolla förvånat på henne och sen på Anna. Anna var like förvånad. Hade Tess precis sagt det där till Mike? Heja Tess! Ett mirakel! Man hörde hur Mike skratta och fnös i andra änden.

- "Inga problem för mig" Sa han. Direkt efter så klicka jag. Vi blev tysta och alla kolla ner mot mobilen. Jag la min hand på Tess axel och kolla in i hennes ljusa ögon. Hon kolla upp på mig.

- "Tess, du är min hjälte" Sa jag allvarligt. Anna la sin hand på Tess andra axel. Tess vände sitt huvud mot Anna.
- "Vår hjälte. En sann hjälte" Tilläggde hon och gav en allvarlig blick till Tess. Vi stod så en stund tills jag fick ögonkontakt med Anna. Sedan brast vi ut i skratt. Vi kan vara så himla random ibland.
- "Kunglig!" Sa Tess och vi garva ännu mer. Efter en stund hade vi skärpt oss och steg in i bussen igen. Killarna satt kvar på samma ställe som när vi lämna dom. Jag kolla runt lite och märkte att bandet inte var här.
- "Hey, where's the guys? The band?" Fråga jag och satte mig ner i soffan bredvid Liam.
- "They went out" Svara Liam. Jag nicka och log.
- "Speaking of that, we have to go" Sa Zayn plötsligt. Jag fick genast stora ögon.
- "What? Where? Why?" Fråga jag förvirrat. Alla skratta och jag var like förvirrad.
- "Don't worry, we'll be back. Me, Louis and Niall is just going on a interview" Sa han med sin mjuka röst och försökte lugna ner mig. Jag kolla på klockan.
- "At 8.40 in the morning?" Fråga jag.
- "Yeah, but it will probably go fast. Meanwhile, why don't you guys go up to the hotel?" Sa han och nu kolla han på Liam. Liam nicka. Javisst ja, vi hade ju stannat utanför killarnas hotell.
- "Sure, I'll tell Paul and the others to get our bags whilst me and the girls here get something to eat" Sa Liam och log. Jag, Anna och Tess log tillbaks mot han.
- "Alright, se you later then" Sa Zayn och ställde sig upp. Louis och Niall ställde sig också upp.
- "Louis, aren't you gonna give your husband a hug before you leave?" Sa Anna och spelade orolig. Louis vände sig om.
- "Oh, how could I forget?" Sa han och slog sig själv i pannan.
- "Come here Hazza!" Sa Louis och öppna sina armar in en bamse kram. Harry ställde sig upp.
- "Awwh, Boobear I'm gonna miss you!" Sa Harry med en ljus röst och krama om Louis mage medans Louis krama om Harrys hals. Vi skratta och dom släppte. Jag gav snabba kramar till Louis och Niall. Dom båda lukta fantastiskt. Men Louis luka mer fräsh. Eller inte fräsh just, men han lukta mer manlig och vuxen. Han hade starkare parfym. Det kanske berodde på hans aftershave? Eftersom Niall rakar sig ju inte. Men Nialls lukt är svår att förklara. Han luktar som mint- vanilj typ. Ja, svårt att förklara. Sen kom det Zayn. Jag ville krama han längre men det kunde vi så klart inte. Men han krama om mig lite hårdare än dom andra och hans doft gjorde mig knäsvag. Alla andra fick kramar och jag studera Anna extra mycket när hon och Niall kramades. Man såg att Anna blev röd om kinderna. Inte så konstigt dock. Tjejen var ju förälskad i han! Och man såg att dom fick en djup ögonkontakt både innan och efter dom kramades. Jag log för mig själv. Så gulliga. Killarna gick och nu var det bara jag, Tess, Anna, Harry och Liam kvar. Vi kolla på varann.
- "Soo.. Breakfast?" Fråga Liam och log.
- "Sure" Sa jag, Anna och Tess i kör.
- "But where can we eat without all the fans running up to you?" Fråga Tess.
- "I think we should be asking you that. We know nothing about Norway and you're the only one thats from here, soo..." Sa Harry och titta på Tess.
- "True... But it still doesn't mean I'm your personal guide. I don't know so many places here in Oslo".
- "How about two people go and buy the food and come back here or to the hotell and eat?" Föreslog jag.
- "Great idea" Sa Liam. Dom andra instämde.
- "Awesome, so who goes?" Fråga Tess. Alla blev tysta och kolla på varann.
- "Weeeeell..." Sa Harry och drog ut på e:et. "Nikita was the one that came up with the idea... Soo...". Han la sina händer i sina fickor och ryckte på axlarna. Jag gav honom en sur blick.
- "That's mean Harry" Sa jag och låtsades vara sur.
- "Oh don't be so lazy, I'll come with you!" Sa Liam glatt. Jag som ville stanna på bussen.
- "But, but" Sa jag.
- "No buts. Let's go lazy butt" Sa Liam och börja peta på mig.
- "Okay if you'll stop poking me" Sa jag och skratta. Han log belåtet och klappa mig på huvudet. Jag skratta igen. Han var ju barnsligare än mig. Av något skäl så behandla folk mig som en liten 4 åring och de ville ta hand om mig. Spelar ingen roll om dom är yngre än mig eller i samma ålder.
- "Why do everyone treat me like I'm a child?!" Sa jag snabbt med hes röst. Alla kolla konstigt på mig för den plötsliga kommentaren.
- "Maybe It's because you have dimples and you're really short?" Sa Harry och flina.
- "Oh I will kick you butt! Someone hold me back while I try to beat him" Sa jag och Liam kom direkt skrattande fram och höll mig tillbaks. Harry börja gapskratta tillsammans med Anna och Tess. Liam skratta och var till sist tvungen att släppa mig.
- "Besides... I'm not that short" Sa jag tyst. Harry kolla på mig ett ansikte som sa 'Bitch please'.
- "No really?" Sa han med duuh röst och ställde sig bredvid mig. Han var en decimeter längre än mig. Han mätte oss med handen och jämförde hur mycket längre han var än mig.
- "I'm this much taller than you!" Sa han och höll upp sina händer med en decimeters avstånd från varann. Dom andra skratta och jag fnös.
- "Well, you're a guy. You're supposed to be taller..." Sa jag. Harry bara skratta.
- "And, I'm not short, you're just tall" Fortsatt jag. Harry och Liam utbytte en blick och Liam ställde sig på min andra sida. Han var längre än mig och Harry. Men bara lite längre än Harry. Dom skratta stolt och high fiva. Jag sucka djupt. Jag kolla på Anna och Tess med ögon som sa 'hjälp'. Men det bara dog av garv. TACK FÖR HJÄLPEN DÅ. Väldigt hjälpsamma.
- "Alright whatever, enough laughing!" Sa jag och knuffa bort Harry som fortfarande stod tätt intill mig. Han skratta bara ännu mer.
- "Come on! Are we gonna go soon or what?" Sa jag. Ingen lyssna.
- "Thats it, we're leaving" Sa jag och tog Liams hand. Jag drog med han bort till bussdörren och låste upp den.
- "Bye!" Ropa jag samtidigt som jag hoppa ut och drog med mig Liam ut.
- "Wait!" Sa Liam och skratta fortfarande. Jag drog i han ännu mer men han stod kvar.
- "We'll meet you inside the hotel!" Ropa han in till bussen innan bussdörren stängdes. Han vände sig om mot mig.
- "Now we can go" Sa han och log. Jag skratta och släppte hans hand.
- "So where should we go?" Fråga jag.
- "I have no idea" Sa Liam och titta runt. Jag börja också kolla runt.
- "How about we head that way and go to the first fast food store we find?" Föreslog jag och peka mot vår högra sida.
- "Sure". Liam log och vi börja gå.
- "Exploring Oslo!" Sa jag glatt och Liam skratta.

Kapitel 31... Att vi kommit såhär långt nu... Och det är mycket kvar kan jag försäkra! ;D
Mike fick nu vad han förtjäna right? Och alla retar Nikita.. Stackarn... 
Leave me some love! :)

-Much Love, Cissi .xx