Nya1DNovellBloggen

Senaste:

- ''You know you don't have to blush so much'' Sa han och kolla in rakt i mina ögon. Jag kunde inte släppa blicken från han. Det var som att han kolla igenom mig.

- ''I'm sorry, I can't help it''

- ''It's okay, just pretend that I'm a normal kid. Like someone from your school'' Jag var nära på att sätta i halsen.

- ''But Niall, no one from my school is as cute as you'' Jag stanna till och kolla förskräckt på han. Åh nej! Jag råka säga det jag tänkte högt! Det var inte meningen att han skulle höra det där. Jag vänta på att han skulle reagera.

- ''Haha no I doubt it'' Sa han och skratta. Det såg nästan ut som att han rodna lite.

- ''Oh I'm sorry you weren't supposed to hear that'' Jag skratta nervöst. Som tur skratta han också.

- ''When you two lovebirds are done talking I'd love to take a picture with this little girl too'' Sa Liam och störde oss från vår konversation. Men fan. Vad han tvungen att störa oss?

PrecisidensekundensåsågjagNikitagåut.Hontittainteenspåoss.Jagvändeblickentillbaksmotkillarna.Jagmåddedåligtattvilämnahenne.Honförtjänaintedetta.Vilämnahenneochhonfickinteensträffasinaidoler.Jagfickskuldkänslor.JagknuffaTesspåarmen.-''SågduNikita?Honserintegladut''Viskajag.-''Jagvetjagharliteskuldkänslor''-''Jagmed''Vislutaviskafördetkändessomattdetskullevarataxkigtmotkillarna.JagtogenbildmedLiamochTesstogenbildmedNiall.NärLiamlutasignermotmigföratttabildenmedmigkundejagkännaluktenavhansstarkaaftershave.Jagblevheltpirriginombods.Jagvarlikanervöshelatiden.Efternånstundvardomtvugnaattgå.ViskullesägahejdåochheltfråningenstanskommerNiallochomfamnarmig.Kramenvarlättochkort.Menändåkändejagtusenkänslorexploderaimig.Jagkändemigtryggihansfamn.Jagvetintevarför.Jagvetintehur.Jagbaragjordedet.Närhanskroppnuddaminvardetsomenstötsomgickigenomhelamig.Stötenslogextrahårtihjärtat.Ensånunderbarkänsla!TessfickenkramavLiam.Detsågutsomatthonskulleskrikaavglädje.Jagvillegöradetiallafall.Viiaktogdomnärdomgickut.Visatteosstillbaksivårtbord.Vibehövdelugnaneross.JagochTesskollapåvarandra.

Precis i den sekunden så såg jag Nikita gå ut. Hon titta inte ens på oss. Jag vände blicken tillbaks mot killarna. Jag mådde dåligt att vi lämna henne. Hon förtjäna inte detta. Vi lämna henne och hon fick inte ens träffa sina idoler. Jag fick skuldkänslor. Jag knuffa Tess på armen.

- ''Såg du Nikita? Hon ser inte glad ut'' Viska jag.

- ''Jag vet jag har lite skuldkänslor''

- ''Jag med''

Vi sluta viska för det kändes som att det skulle vara taskigt mot killarna.

Jag tog en bild med Liam och Tess tog en bild med Niall. När Liam luta sig ner mot mig för att ta bilden med mig kunde jag känna lukten av hans starka aftershave. Jag blev helt pirrig inombods.

Jag var lika nervös hela tiden. Efter nån stund var dom tvugna att gå. Vi skulle säga hejdå och helt från ingenstans kommer Niall och omfamnar mig. Kramen var lätt och kort. Men ändå kände jag tusen känslor explodera i mig.

Jag kände mig trygg i hans famn. Jag vet inte varför. Jag vet inte hur. Jag bara gjorde det. När hans kropp nudda min var det som en stöt som gick igenom hela mig. Stöten slog extra hårt i hjärtat. En sån underbar känsla!

Tess fick en kram av Liam. Det såg ut som att hon skulle skrika av glädje. Jag ville göra det iallafall.

Vi iaktog dom när dom gick ut. Vi satte oss tillbaks i vårt bord. Vi behövde lugna ner oss. Jag och Tess kolla på varandra.

- ''Tess. Vi har nyss träffat och pratat med Liam Payne och Niall Horan'' Sa jag.

- ''Jag vet'' Sa hon. Det såg säkert ut som att vi sett spöken och inte One Direction. Vi visste inte vad vi skulle säga!

Plötsligt så skrek vi båda två nästan samtidigt och vi prata i mun på varanndra. Hon tjata på om Liam och jag beskrev Niall i varje detalj. Vi lyssna inte på varandra så mycket. Vi var för överexalterade! Vi har precis träffat våra idoler och det var grymt.

Nikitas perspektiv:

Jag märkte hur Tess och Anna kasta en blick på mig. Men jag bara kolla rakt fram och ignonera dom. Niall och Liam märkte också att jag gick ut. Jag tror att man såg på mig att jag var irriterad.

Det var jag ju. Hade lust att slå någon i ansiktet. Vem som helst. Nästa person som pratar med mig.

Det var inte första gången dom gör så här. Jag promenera in i tubbelbanan och åkte till hotellet. När jag kom till hotellet var det mer tjejer där. Ungefär 30 stycken. Allvarligt talat, vad gjorde dom här? Jag kom in i lobbyn och såg säkerhetsvakten från förra gången. Ja! Han kanske vet vad dom gjorde här...

- ''Hej, ursäkta, det är jag igen, men vet du vad alla dom där tjejerna gör där ute?'' Fråga jag och log vänligt.

- ''Dom är här för ett pojkband. Något med One Direction''

- ''VA?! Driver du med mig?! Är det fem killar en av dom är blondin och en annan med lockigt hår och dom kommer från storbrittanien?'' Han kolla förvånat på mig.

- ''Nja. Det var fem killar Jag kommer inte ihåg hur dom såg ut men dom kommer från storbrittanien''

- ''Stannar dom på det här hotellet?!''

- ''Ja..''

- ''Hur länge stannar dom här?''

- ''Det vet jag inte'' Han verka fortfarande chockad över min reaktion när han nämde One Direction. Vi stog och prata en stund. Eller ja, 'prata'. Jag bara bomba han med frågor. Men jag fick också reda på hur han och min farbror träffades och sånt.

Sen fråga han:

- ''Hade inte du två vänninor med dig också?''

- ''Eehh.. Jo, men dom typ dissa mig för att ta kort med två av killarna från One Direction.

- ''Varför tog du inte bild med dom?''

- ''Vi var i McDonald's och jag ville ge dom lite privatliv så dom kude äta ifred.

- ''Aha. Men du är en schysst tjej. Väldigt god hjärtad. Vem vet du kanske stöter in på dom i hotellet?'' Sa han i ett försök att muntra upp mig

- ''Vem vet, hoppas det'' Sen sa jag hejdå och gick upp till mitt hotellrum.

Jag tog fram min laptop och satte mig på sängen. Jag starta den och logga in på Twitter.

Anna hade twitttrat:

We just met Niall Horan and Liam Payne! Sen var det en bild på Liam, Niall, Anna och Tess. Jag erkänner att är lite avundsjuk. Men mest irriterad.

Helt från ingenstans banka det på dörren och jag flög upp. Jag hoppa ner från sängen och små sprang till dörren.

- ''Vem är det?'' Ropa jag. Vänta. Varför gjorde jag det? Jag brukar aldrig göra det?

- ''It's Harry! Open the door'' Hörde jag en halv hes röst ropa från andra sidan dörren. I samma sekund slog mitt hjärta extra hårt. Jag gick typ in i chock tillstånd. Kunde det vara han? Jag kände lätt igen hans röst så det var utan tvekan att det var... Men vad är oddsen?! Jag har aldrig sån tur! Av alla dörrar så bankar han på min.

- ''Come on, we don't have all day'' Jag la mina händer över munnen. Nu var jag helt säker. Harry Styles stod utanför mitt hotellrum.

FÖRLÅÅT! Inlägget är sent jag vet. Jag skrev den igår men typ halvsov på soffan. Så därför är den sen... Och kort xD Men som förlåt så kommer ett till inlägg upp idag! Yey.

Men vad tror ni? Är det verkligen Harry Styles eller någon som låter som Harry?

-Much Love, Cissi